Print Page Options Listen to Reading
Previous Prev Day Next DayNext

The Daily Audio Bible

This reading plan is provided by Brian Hardin from Daily Audio Bible.
Duration: 731 days

Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Domarboken 4-5

Debora

När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. (A) Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor,[a] och hans befälhavare var Sisera som bodde i Haroshet-Haggojim. Israels barn ropade till Herren, för Jabin hade niohundra järnbeslagna stridsvagnar och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.

Debora,[b] en profetissa, hustru till Lappidot, var domare i Israel vid den tiden. Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom upp till henne för att hon skulle skipa rätt. (B) Hon sände bud och kallade till sig Barak,[c] Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Dra upp på berget Tabor och ta med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar? För jag ska dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och folk till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand.” Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men går du inte med mig så går inte heller jag.” Då svarade hon: ”Ja, jag ska gå med dig, men då ska äran inte bli din på den väg du går, utan Herren ska sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så reste sig Debora och gick med Barak till Kedesh. 10 Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom.

11 (C) Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svåger Hobab,[d] och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.

12 När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13 samlade han alla sina stridsvagnar, niohundra järnbeslagna vagnar, och dessutom allt folk han hade från Haroshet-Haggojim till floden Kishon. 14 Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp! Detta är dagen då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15 (D) Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16 Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroshet-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.

Jael dödar Sisera

17 Men Sisera hade flytt till fots till det tält som tillhörde Jael, hustru till keniten Heber, eftersom det rådde vänskap mellan kung Jabin i Hasor och keniten Hebers hus. 18 Jael kom Sisera till mötes och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet, och hon lade ett täcke över honom. 19 Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka, för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20 Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet. Och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21 Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog.

22 Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom, så ska jag visa dig mannen du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död med tältpluggen genom tinningen.

23 Så kuvade Gud den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24 Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, tills de helt gjorde slut på honom.

Deboras och Baraks segersång

(E) Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

När härförare anför i Israel,
    när folket villigt offrar sig
        – lova Herren!
Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!
Jag vill sjunga, sjunga till Herren,
    jag vill lovsjunga Herren,
        Israels Gud.

(F) Herre, när du drog ut från Seir,
        när du gick fram från Edoms land,
    då bävade jorden,
        då strömmade det från himlen,
    då strömmade vatten från molnen.
Bergen skalv inför Herrens ansikte,
    Sinai inför Herrens, Israels Guds,
        ansikte.

(G) I Shamgars dagar, Anats sons,
        i Jaels dagar låg vägarna öde.
    Vandrarna måste gå omvägar.
(H) Inga ledare[e] fanns, inga i Israel
    förrän jag, Debora, trädde fram,
        trädde fram som en moder i Israel.
(I) Man valde sig nya gudar,
        då nådde striden ända till portarna.
    Men varken sköld eller spjut
        fanns att se
            bland Israels fyrtiotusen.
Mitt hjärta tillhör Israels furstar
    och dem bland folket
        som villigt offrade sig.
    Lova Herren!

10 Ni som rider på vita åsnor,
    ni som sitter hemma på mattor
        och ni som vandrar på vägen,
            sjung![f]
11 När man sjungande
        delar byte mellan vattenhoarna
    lovprisar man Herrens
        rättfärdiga gärningar,
    hans styres rättfärdiga gärningar
        i Israel.
    Då drog Herrens folk ner
        till portarna.

12 Vakna, vakna, Debora!
        Vakna, vakna, sjung din sång!
    Res dig, Barak! Ta dig fångar,
        du Abinoams son!
13 Då satte folkets överlevare
        de tappra till anförare,
    Herren satte mig
        till anförare över hjältarna.
14 (J) Från Efraim kom män
        med rötter i Amalek.
    Benjamin följde dig
        med dina skaror.
    Från Makir kom furstar ner
        och från Sebulon
            män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar
        slöt sig till Debora,
    och liksom Isaskar
        gjorde också Barak,
    ner i dalen skyndade man
        i hans spår.
    Bland Rubens ätter
        höll man stora rådslag.

16 Varför satt du kvar bland dina fållor
    och lyssnade till flöjtspel
        vid hjordarna?
    Bland Rubens ätter
        hade man stora överläggningar.
17 (K) Gilead stannade
        på andra sidan Jordan.
    Och Dan,
        varför dröjde han vid skeppen?
    Asher satt kvar vid havets strand,
        vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk
        som föraktade döden,
    likaså Naftali på slagfältets höjder.

19 Kungar drog fram och stred,
    då stred Kanaans kungar
        vid Taanak nära Megiddos vatten,
    men silverbyte vann de inte.
20 (L) Från himlen fördes strid,
    stjärnorna stred från sina banor
        mot Sisera.
21 (M) Floden Kishon svepte bort dem,
        urtidsfloden, floden Kishon.
    Framåt, min själ, med kraft!
22 Då stampade hästarnas hovar,
    hans starka hingstar
        jagade framåt, framåt.
23 Förbanna Meros,
        säger Herrens ängel,
    förbanna, ja,
        förbanna dess invånare
    eftersom de inte kom
        till Herrens hjälp,
    till Herrens hjälp bland hjältarna.

24 (N) Välsignad framför andra kvinnor
        är Jael, keniten Hebers hustru,
    välsignad framför alla kvinnor i tält.
25 Vatten begärde han,
        hon gav honom mjölk,
    bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.
26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,
        sin högra hand efter hammaren.
    Med den slog hon Sisera
        och krossade hans huvud,
    spräckte hans tinning
        och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter kröp han ihop,
        låg och blev liggande.
    Vid hennes fötter kröp han ihop
        och låg.
    Där han kröp ihop,
        där låg han utslagen.

28 Ut genom fönstret
        blickade Siseras mor,
    hon ropade gällt genom gallret:
        ”Varför dröjer hans vagn?
    Varför hörs inte
        vagnshästarnas hovar?”
29 Då svarade
        hennes klokaste hovdamer,
    och själv gav hon sig samma svar:
30 ”Säkert fick de byte och delar det nu,
    en flicka[g] eller två åt varje man,
        färggrant byte för Siseras räkning,
    färggrant byte av brokiga tyger,
        en brokig duk eller två
            för de fångnas halsar.”

31 (O) Så ska alla dina fiender förgås,
        Herre.
    Men de som älskar honom
        ska bli som solen
            när den går upp i sin kraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.

Lukasevangeliet 22:35-53

35 (A) Sedan sade han till dem: "När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." 36 "Men nu", sade han, "ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, 37 för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."[a] 38 De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."

Jesus i Getsemane

39 (B) Sedan gick Jesus ut till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen[b], sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 (C) "Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din."

43 Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. 44 (D) Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.[c] 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Res på er och be att[d] ni inte kommer i frestelse."

Jesus fängslas

47 (E) Medan han ännu talade kom en folkhop, och han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48 Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

49 När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" 50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. 51 Men Jesus sade: "Låt det vara nog nu[e]!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 (F) Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt."

Psaltaren 94

Bön om Herrens hjälp mot fiender

94 [a](A) Hämndens Gud, Herre,
    hämndens Gud, visa dig!
(B) Res dig, du jordens domare,
    ge de stolta vad de förtjänar!
(C) Hur länge ska de gudlösa, Herre,
    hur länge ska de gudlösa
        triumfera?
Deras tal flödar av fräckhet,
    alla förbrytare förhäver sig.
Herre, de krossar ditt folk,
    de förtrycker din arvedel,
de dödar änkor och främlingar
    och mördar de faderlösa,
(D) och de säger:
    "Herren ser det inte,
        Jakobs Gud märker det inte."

Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
    Dårar, när ska ni bli kloka?
(E) Han som har planterat örat,
        skulle han inte höra?
    Han som format ögat,
        skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken,
        skulle han inte straffa,
    han som lär människan förstånd?
11 (F) Herren känner
        människornas tankar,
    han vet att de är tomhet.

12 (G) Salig är den som du, Herre,
    fostrar och lär från din lag
13 (H) för att ge honom ro
        från onda dagar
    tills graven är grävd
        för de gudlösa.
14 (I) Herren förskjuter inte sitt folk,
    han överger inte sin arvedel.
15 (J) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
    och alla som har ärliga hjärtan
        ska följa den[b].

16 Vem står upp för mig mot de onda?
    Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 (K) Om inte Herren var min hjälp
    skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: "Min fot vacklar",
    då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 (L) När mitt inre är fullt av bekymmer,
    då gläder din tröst min själ.

20 Kan en orättfärdig domstol[c]
        ha gemenskap med dig,
    en som gör orätt[d] i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ
    och fördömer oskyldigt blod?
22 (M) Men Herren har blivit min borg,
    min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott
        drabba dem själva,
    han förgör dem
        för deras ondska.
    Herren vår Gud
        ska förgöra dem.

Ordspråksboken 14:3-4

I dårens mun är högmodets käpp,
    men de visa bevaras
        genom sina läppar.

Utan dragdjur blir krubban tom,
    men oxars kraft ger riklig skörd.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation