The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Land som ännu inte intagits
13 Josua var nu gammal och hade nått hög ålder[a], och Herren sade till honom: ”Du är gammal och har nått hög ålder, men det finns mycket kvar av landet att inta. 2 (A) Detta är vad som återstår av landet: filisteernas[b] alla områden och hela geshureernas[c] land. 3 Allt som finns mellan Shihor[d] öster om Egypten och Ekrons område norrut räknas nämligen till Kanaans land, det som filisteernas fem furstar i Gaza, Ashdod, Ashkelon, Gat och Ekron har, likaså aveernas område, 4 kananeernas land söderut och Meara, som tillhör sidonierna, ända till Afek och amoreernas område, 5 och gebaleernas land samt hela Libanontrakten österut, från Baal-Gad vid berget Hermon ända dit där vägen går till Hamat, 6 (B) alla invånarna i bergsbygden från Libanon ända till Misrefot-Majim, alla sidonier. Dessa ska jag själv driva undan för Israels barn. Men du ska fördela landet till arvedel åt Israel genom lottkastning, som jag har befallt dig. 7 Fördela redan nu detta land till arvedel åt de nio stammarna och åt ena hälften av Manasse stam.”
Landet öster om Jordan fördelas
8 (C) Tillsammans med Manasse hade också rubeniterna och gaditerna fått sin arvedel, den som Mose gav dem[e] på andra sidan Jordan, på östra sidan, just så som Herrens tjänare Mose gav den åt dem: 9 landet från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, likaså hela Medebaslätten ända till Dibon, 10 tillsammans med alla andra städer som hade tillhört Sichon, amoreernas kung som regerade i Heshbon, ända till ammoniternas område, 11 vidare Gilead och geshureernas och maakateernas område och hela Hermons bergsbygd och hela Bashan ända till Salka, 12 (D) hela Ogs rike i Bashan, Og som regerade i Ashtarot och Edrei och som levde kvar som en av de sista rafaeerna, sedan Mose hade slagit och fördrivit dem. 13 Men Israels barn fördrev inte geshureerna och maakateerna. Därför bodde också geshureer och maakateer kvar bland Israels barn, som de gör än i dag.
14 (E) Men åt Levi stam gav han inte någon arvedel. Eldsoffren[f] åt Herren, Israels Gud, är hans arvedel, som han hade sagt honom.
Rubens stams område
15 Detta är vad Mose gav åt Rubens barns stam, efter deras släkter. 16 De fick området från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, liksom hela slätten vid Medeba, 17 Heshbon med alla dess lydstäder på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, 18 Jahas, Kedemot, Mefaat, 19 Kirjatajim, Sibma,Seret-Hashahar på Dalberget, 20 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajeshimot, 21 (F) alla städerna på slätten, hela riket efter amoreernas kung Sichon som regerade i Heshbon. Denne och de midjanitiska furstarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sichons lydfurstar, som bodde där i landet, hade blivit slagna av Mose. 22 (G) Spåmannen Bileam,[g] Beors son, dödades också med svärd av Israels barn tillsammans med andra som blev slagna av dem. 23 Gränsen för Rubens barn var Jordan, som utgjorde gränslinje. Detta är Rubens barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.
Gads stams område
24 Detta är vad Mose gav åt Gads stam, åt Gads barn, efter deras släkter. 25 De fick som sitt område Jazer och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land, till det Aroer som ligger mitt emot Rabba, 26 vidare landet från Heshbon till Ramat-Hammispe och Betonim, och från Mahanajim till Debirs område, 27 samt i dalen följande: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, resten av riket från kung Sichon i Heshbon intill Jordan, som utgjorde gränsen, upp till änden av Kinneretsjön, landet på andra sidan Jordan, på östra sidan. 28 Detta är Gads barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.
Halva Manasse stams område
29 Detta är vad Mose gav åt ena hälften av Manasse stam, så att denna hälft av Manasse barns stam fick land efter sina släkter. 30 (H) Deras område utgjordes av landet från Mahanajim, hela Bashan, hela riket efter Og som var kung i Bashan, med alla Jairs byar i Bashan, sextio städer, 31 (I) och halva Gilead med Ashtarot och Edrei, Ogs huvudstäder i Bashan. Detta fick barnen till Makir, Manasses son, nämligen ena hälften av Makirs barn efter deras släkter.
32 Dessa var de arvslotter som Mose utskiftade på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan. 33 Men åt Levi stam gav Mose inte någon arvedel. Herren, Israels Gud, är deras arvedel, så som han har sagt dem.
Landet väster om Jordan fördelas
14 (J) Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem. 2 (K) Arvslotterna fördelades genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. 3 (L) De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte gett någon arvedel bland dem. 4 (M) Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gavs inte någon särskild del av landet, utan bara städer att bo i med tillhörande betesmarker för deras boskap och deras övriga egendom. 5 Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.
Hebron ges åt Kaleb
6 (N) Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb,[h] Jefunnes son, sade till honom: ”Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. 7 (O) Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. 8 (P) Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren min Gud. 9 (Q) Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt Herren min Gud. 10 Och se, nu har Herren som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år[i]. 11 Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem. 12 Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, ska jag fördriva dem så som Herren har lovat.”
13 (R) Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 14 Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. 15 Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.
Landet hade nu ro från krig.
Änkan och domaren
18 (A) Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2 "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 4 En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5 ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande."[a]
6 Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 (B) Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem[b]. 8 (C) Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"
Farisén och tullindrivaren
9 (D) För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 (E) Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren. 12 (F) Jag fastar två gånger i veckan[c], jag ger tionde av allt jag får in[d].
13 (G) Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet[e] och bad: Gud, förlåt en syndare som mig. 14 (H) Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
Jesus och barnen
15 (I) Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 17 (J) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Bön om ny nåd för Herrens folk
85 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 (A) Herre, förr var du nådig
mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs
fångenskap.
3 (B) Du förlät ditt folks skuld,
du övertäckte all deras synd.
Sela
4 Du drog tillbaka all din vrede,
du vände dig bort
från din vredesglöd.
5 Upprätta oss[a] igen,
du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
6 (C) Tänker du vredgas på oss
för alltid,
ska din vrede fortsätta
från släkte till släkte?
7 Vill du inte ge oss liv igen,
så att ditt folk får glädjas i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning!
7 (A) Den ene vill verka rik
men har ingenting,
den andre vill verka fattig
men äger mycket.
8 Den rike måste ge sin rikedom
som lösen för sitt liv,
men den fattige
hör inte av något hot.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation