The Daily Audio Bible

Juda och Simeon griper Adoni-Besek

1 ^(A) Efter Josuas död frågade Israels barn Herren: ”Vem av oss ska först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?” ² Herren svarade: ”Juda ska göra det. Se, jag har gett landet i hans hand.” ³ Då sade Juda till sin bror Simeon: ”Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så går jag sedan med dig till ditt område.” Och Simeon gick med honom.

⁴ När Juda drog upp gav Herren kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man. ⁵ Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna. ⁶ Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår. ^7 (B) Då sade Adoni-Besek: ”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulor under mitt bord. Gud har vedergällt mig för vad jag gjort.” Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.

Juda intar Jerusalem och Hebron

⁸ Juda barn belägrade Jerusalem^[a] och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden. ⁹ Därefter drog Juda barn ner för att strida mot kananeerna som bodde i Bergsbygden, Negev och Låglandet.^{[b] 10 (C)} Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron – som förr hette Kirjat-Arba – och slog Sheshaj, Ahiman och Talmaj.

Otniel intar Debir

^11 (D) Därifrån gick de mot invånarna i Debir – som tidigare hette Kirjat-Sefer. ¹² Och Kaleb sade: ”Den som besegrar Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” ¹³ Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru.

¹⁴ När hon kom till honom övertalade hon honom att begära mark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: ”Vad vill du?” ¹⁵ Hon svarade: ”Låt mig få en avskedsgåva^[c]. Eftersom du har gett mig Negevöknen^[d], så låt mig få vattenkällor.” Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.

Juda intar de södra delarna

^16 (E) Barnen till keniten, Moses svärfar, hade kommit upp från Palmstaden^[e] med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket. ^17 (F) Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog kananeerna som bodde i Sefat och vigde staden åt förintelse. Så fick den namnet Horma.^{[f] 18} Juda intog Gaza med dess område, Ashkelon med dess område och Ekron med dess område. ^19 (G) Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom de hade järnbeslagna^[g] stridsvagnar. ^20 (H) Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.

^21 (I) Men jebusiterna som bodde i Jerusalem^[h] blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, som de gör än i dag.

Efraim och Manasse intar Betel

²² Och Josefs hus drog upp till Betel, och Herren var med dem. ^23 (J) De spejade vid Betel, den stad som förr hette Luz. ²⁴ Då fick spejarna se en man komma ut ur staden, och de sade till honom: ”Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så ska vi visa barmhärtighet mot dig.” ²⁵ Han visade dem en väg in i staden, och de slog staden med svärd. Men mannen och hela hans släkt lät de gå. ^26 (K) Han gav sig av till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, som den heter än i dag.

Folk som israeliterna inte fördrev

^27 (L) Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo eller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet. ²⁸ När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta åt dem, men de drev inte bort dem.

^29 (M) Efraim drev inte heller bort kananeerna som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.

³⁰ Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men tvingades arbeta för dem.

³¹ Asher drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Ahlab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. ³² Alltså bodde asheriterna bland kananeerna, landets invånare, eftersom de inte fördrev dem.

³³ Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets invånare. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat tvingades arbeta för dem.

³⁴ Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, för de tillät dem inte att komma ner till dalbygden. ³⁵ Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem så att de tvingades arbeta för dem.

³⁶ Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.

Herrens ängel i Bokim

2 ^(N) Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: ”Jag förde er upp ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat ge era fäder, och jag sade: Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er. ^2 (O) Och ni ska inte sluta förbund med detta lands invånare, ni ska bryta ner deras altaren.

Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort? ^3 (P) Därför säger jag nu: Jag kommer inte att driva bort dem framför er, utan de ska tränga er i sidorna och deras gudar ska bli en snara för er.”

⁴ När Herrens ängel hade sagt detta till Israels alla barn, brast de i gråt. ⁵ De kallade platsen Bokim.^[i] Och de offrade där åt Herren.

Avfallet efter Josuas död

^6 (Q) När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. ^7 (R) Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och hade sett alla de storverk som Herren hade gjort för Israel. ^8 (S) Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var hundratio år gammal. ⁹ Man begravde honom på det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres^[j] i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash.

^29 (A) Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. ³⁰ När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. ³¹ På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. ³² Jag säger er sanningen: Det här släktet^[a] ska inte förgå förrän allt detta sker. ^33 (B) Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.

^34 (C) Men akta er för att tynga era hjärtan med festande, rus och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er ^35 (D) som en snara, för den ska drabba alla som bor över hela jorden. ^36 (E) Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."

^37 (F) Under dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Olivberget. ³⁸ Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.

Onda planer mot Jesus

22 ^(G) Det osyrade brödets högtid, som kallas påsk^[b], var nu nära. ^2 (H) Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.

^3 (I) Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. ⁴ Han gick bort och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. ⁵ De blev glada och kom överens om att ge honom pengar. ⁶ Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

Den sista påskmåltiden förbereds

^7 (J) Så kom den dag i det osyrade brödets högtid då påskalammet skulle slaktas. ⁸ Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och gör i ordning så att vi kan äta påskalammet." ⁹ De frågade honom: "Var vill du att vi gör i ordning?" ¹⁰ Han svarade dem: "När ni kommer in i staden ska ni mötas av en man som bär en vattenkruka^[c]. Följ honom till huset där han går in ¹¹ och säg till husets ägare: Mästaren frågar dig: Var är gästrummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹² Då ska han visa er en stor sal på övervåningen^[d] som är inredd^[e]. Gör i ordning där."

¹³ De gick och fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de gjorde i ordning påskalammet.

FJÄRDE BOKEN

Guds evighet och vår förgänglighet

90 ^(A) En bön av gudsmannen Mose.

Under den Högstes beskydd