The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GNT. Switch to the GNT to read along with the audio.
Israels folk går över Jordan
3 (A) Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla Israels barn upp från Shittim och kom till Jordan. Där stannade de över natten innan de gick över. 2 (B) Men efter tre dagar gick förmännen genom lägret 3 och befallde folket och sade: ”Så snart ni får se Herren er Guds förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, ska också ni bryta upp från er plats och följa efter den. 4 Men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar[a] mellan den och er. Kom inte nära den, så att ni vet vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut.”
5 (C) Och Josua sade till folket: ”Helga er, för i morgon ska Herren göra under bland er.” 6 Därefter sade Josua till prästerna: ”Ta förbundsarken och gå framför folket.” Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.
7 (D) Herren sade till Josua: ”I dag ska jag börja göra dig stor i hela Israels ögon, så att de märker att jag är med dig så som jag har varit med Mose. 8 Befall nu prästerna som bär förbundsarken och säg: Så snart ni når kanten av Jordans vatten ska ni stanna där vid Jordan.” 9 Och Josua sade till Israels barn: ”Kom fram hit och hör Herren er Guds ord.” 10 Josua fortsatte: ”Av detta ska ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han ska driva undan kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgasheerna, amoreerna och jebusiterna för er: 11 Se, hela jordens Herres förbundsark går nu framför er över Jordan. 12 (E) Välj ut tolv män ur Israels stammar, en man från varje stam. 13 Så snart prästerna som bär Herrens, hela jordens Herres, ark sätter sina fötter i Jordans vatten, ska Jordans vatten, det som kommer uppifrån, skäras av i sitt lopp och bli stående som en mur.”
14 Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som bar förbundsarken gick framför folket. 15 (F) När de som bar arken kom till Jordan och prästerna som bar den satte sina fötter i vattenbrynet av Jordan, som under hela skördetiden[b] svämmar över alla sina bräddar, 16 (G) då stannade vattnet som kom uppifrån och blev stående som en mur långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan.[c] Vattnet som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, blev på så sätt helt avskuret. Och folket gick över mitt emot Jeriko. 17 Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på torr mark tills allt folket hade kommit över Jordan helt och hållet.
Minnesstenar sätts upp
4 När hela folket hade kommit över Jordan sade Herren till Josua: 2 (H) ”Välj ut tolv män bland folket, en man från varje stam, 3 och befall dem och säg: Ta här ur Jordan tolv stenar från stället där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär med dem över och lägg ner dem på den plats där ni ska slå läger i natt.”
4 Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam. 5 Och Josua sade till dem: ”Gå framför Herren er Guds ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er ska lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, 6 (I) så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? 7 (J) ska ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Så ska dessa stenar vara ett minnesmärke[d] för Israels barn till evig tid.”
8 Israels barn gjorde som Josua befallde dem. De tog tolv stenar ur Jordan, så som Herren hade sagt till Josua, efter antalet av Israels stammar. Och de tog med dem till lägret och lade ner dem där. 9 Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått med sina fötter, och stenarna finns där än i dag. 10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt som Herren hade befallt Josua att säga till folket var utfört, allt i enlighet med vad Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig över.
11 När allt folket var färdiga och hade kommit över, gick också Herrens ark och prästerna över och tog plats framför folket[e]. 12 (K) Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam gick beväpnade i spetsen för Israels barn, så som Mose hade befallt dem. 13 Omkring 40 000 män[f], rustade för strid, gick över inför Herren för att strida på Jerikos hedmarker. 14 (L) Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de vördade honom så som de hade vördat Mose så länge han levde.
15 Och Herren sade till Josua: 16 ”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.” 17 Och Josua befallde prästerna: ”Kom upp ur Jordan.” 18 (M) När då prästerna som bar Herrens förbundsark kom upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.
19 Det var på tionde dagen i första månaden[g] som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal[h] på gränsen till östra Jerikoområdet. 20 De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal. 21 Han sade till Israels barn: ”När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar? 22 ska ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan. 23 (N) Herren er Gud lät vattnet i Jordan torka bort framför er tills ni hade gått över, på samma sätt som Herren er Gud gjorde med Röda havet som han lät torka bort framför oss tills vi hade gått över. 24 Det gjorde han för att alla folk på jorden ska veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid ska frukta Herren er Gud.”
7 (A) När han märkte hur gästerna valde ut de finaste platserna[a], berättade han en liknelse för dem: 8 (B) "När någon bjuder dig till bröllop, ta då inte den finaste platsen vid bordet. Kanske någon annan av gästerna är mer ansedd än du? 9 I så fall kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: Ge honom din plats, och då får du skamsen ta den nedersta platsen. 10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 (C) Var och en som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
12 (D) Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på lunch eller middag, bjud då inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. 13 Nej, när du bjuder till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda. 14 (E) Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
Liknelsen om den stora måltiden
15 En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" 16 (F) Jesus sade till honom: "En man ordnade en stor festmåltid och bjöd många. 17 När tiden för festen var inne, sände han sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt.
18 Men alla började ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se den. Jag hoppas du ursäktar. 19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och ska ut och pröva dem. Jag hoppas du ursäktar. 20 (G) Ännu en annan sade: Jag har gift mig, så därför kan jag inte komma.
21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev husets herre vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama. 22 Och tjänaren sade: Herre, vad du befallde är gjort, och det finns fortfarande plats. 23 (H) Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt. 24 Jag säger er: Ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid."
Beräkna kostnaden
25 Stora skaror vandrade med honom, och han vände sig om och sade till dem: 26 (I) "Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än[b] sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27 (J) Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden och ser om han kan fullfölja bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte lyckas bygga färdigt, kan alla som ser det börja håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men lyckades inte bli färdig.
31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och tänka efter om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Kan han inte det, skickar han sändebud och ber om fred medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.
34 (K) Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? 35 (L) Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med!"
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (A) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (B) Gud, upprätta oss[a]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (E) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[b].
13 (G) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (H) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation