The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Juda stams område
15 (A) Juda barns stam fick efter sina släkter sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Zin, längst ner i söder. 2 Deras södra gräns började vid änden av Döda havet, vid dess sydligaste vik, 3 gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Zin. Sedan drog den sig upp söder om Kadesh-Barnea, förbi Hesron och upp till Addar och böjde sedan av mot Karka. 4 Den fortsatte mot Asmon och sammanföll med Egyptens bäckravin och slutade ute vid havet. Detta ska vara er gräns[a] i söder.
5 Gränsen i öster var Döda havet ända till Jordans utlopp. Gränsen på norra sidan började vid den vik av detta hav där Jordan har sitt utlopp. 6 (B) Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba. Vidare drog sig gränsen upp till Rubens son Bohans sten. 7 Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimhöjden, söder om bäckravinen. Sedan gick gränsen fram till Shemeshkällans vatten och så till Rogelskällan. 8 Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, alltså Jerusalem. Därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms dal[b], västerut, i norra änden av Refaimdalen. 9 Från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd. Sedan drog sig gränsen till Baala, alltså Kirjat-Jearim. 10 Från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, alltså Kesalon, norr om denna, och gick så ner till Bet-Shemesh och framför Timna. 11 Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut. Därefter drog sig gränsen till Shickeron, gick så framför berget Baala och därifrån ut till Jabneel. Sedan gick gränsen ut vid havet. 12 Gränsen i väster var Stora havets kustlinje.
Dessa var Judas barns gränser runt omkring, efter deras släkter.
13 (C) Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs enligt Herrens befallning till Josua en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks fars, stad, alltså Hebron. 14 (D) Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner Sheshaj, Ahiman och Talmaj, Anaks avkomlingar.
15 Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. 16 Och Kaleb sade: ”Den som angriper Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 17 (E) När då Otniel[c], son till Kenas, Kalebs bror, intog det, gav Kaleb honom sin dotter Aksa till hustru. 18 Och när hon kom till honom, övertalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Och hon steg ner från åsnan. Då sade Kaleb till henne: ”Vad önskar du?” 19 Hon svarade: ”Ge mig en avskedsgåva. Eftersom du har gift bort mig till det torra Negev får du också ge mig vattenkällor.” Då gav han henne Övre och Nedre källorna.
Juda städer
20 Detta var Juda barns stams arvedel efter deras släkter. 21 Städerna som låg ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Negev, var: Kabseel, Eder, Jagur, 22 Kina, Dimona, Adada, 23 Kedesh, Hasor och Jitnan, 24 Sif, Telem, Bealot, 25 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, alltså Hasor, 26 Amam, Shema, Molada, 27 Hasar-Gadda, Hesh-mon, Bet-Pelet, 28 Hasar-Shual, Beer-Sheba och Bisjotja, 29 Baala, Ijim, Esem, 30 Eltolad, Kesil, Horma, 31 Siklag, Madmanna, Sansanna, 32 Lebaot, Shilhim, Ajin och Rimmon – tillsammans tjugonio städer med sina byar.
33 I Låglandet: Eshtaol, Sorga, Ashna, 34 Sanoa och En Gannim, Tappua och Enam, 35 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 36 Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim[d] – fjorton städer med sina byar.
37 Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 38 Dilean, Mispe, Jokteel, 39 Lakish, Boskat, Eglon, 40 Kabbon, Lahmas, Kitlish, 41 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda – sexton städer med sina byar.
42 Libna, Eter, Ashan, 43 Jifta, Ashna, Nesib, 44 Keila, Aksib och Maresha – nio städer med sina byar.
45 Ekron med dess städer och byar. 46 Från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Ashdod med dess byar.
47 Vidare Ashdod med dess städer och byar, Gaza med dess städer och byar ända till Egyptens bäckravin och fram till Stora havet som utgjorde gränsen.
48 Och i bergsbygden: Shamir, Jattir, Soko, 49 Danna, Kirjat-Sanna[e], alltså Debir, 50 Anab, Eshtemo, Anim, 51 Goshen, Holon och Gilo – elva städer med sina byar.
52 Arab, Duma, Eshan, 53 Janum, Bet-Tappua, Afeka, 54 Humta, Kirjat-Arba, alltså Hebron och Sior – nio städer med sina byar.
55 Maon, Karmel, Sif, Juta, 56 Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 57 Kajin, Gibea och Timna – tio städer med sina byar.
58 Halhul, Bet-Sur, Gedor, 59 Maarat, Bet-Anot och Eltekon – sex städer med sina byar.[f]
60 Kirjat-Baal, alltså Kirjat-Jearim, och Rabba – två städer med sina byar.
61 I öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 62 Nibshan, Saltstaden och En-Gedi – sex städer med sina byar.
63 (F) Men jebusiterna som bodde i Jerusalem kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.
Jesus och den rike mannen
18 (A) En högt uppsatt man[a] frågade Jesus: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" 19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20 Buden kan du: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och din mor."[b] 21 Mannen sade: "Allt det har jag hållit sedan jag var ung[c]." 22 (B) När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ett fattas fortfarande för dig. Sälj allt du äger och dela ut till de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."
23 När mannen hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik. 24 (C) Jesus såg att han var bedrövad[d] och sade: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel[e] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 De som hörde det sade: "Vem kan då bli frälst?" 27 (D) Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."
28 (E) Då sade Petrus: "Vi har lämnat det vi hade och följt dig." 29 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike 30 ska få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."
Jesus talar en tredje gång om sin död
31 (F) Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse. 32 (G) Han ska utlämnas åt hedningarna, och de ska håna och skymfa honom, spotta på honom, 33 gissla honom och döda honom. Och på tredje dagen ska han uppstå." 34 Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, och de fattade inte vad han menade.
Den blinde vid Jeriko
35 (H) När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. 37 Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38 (I) och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!"
40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!" 42 (J) Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43 (K) Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.
Bön om hjälp i svår nöd
86 (A) En bön av David.
Herre, vänd ditt öra till mig
och svara mig,
för jag är svag och fattig.
2 (B) Bevara min själ,
för jag är trogen.
Du är min Gud,
fräls din tjänare som litar på dig.
3 Förbarma dig över mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 (C) Gläd din tjänares själ,
för till dig, Herre, lyfter jag min själ.
5 (D) Du, Herre, är god och förlåtande,
stor i nåd mot alla
som ropar till dig.
6 (E) Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
7 (F) Jag ropar till dig på nödens dag,
för du kommer att svara mig.
8 (G) Ingen bland gudarna
är som du, Herre,
inga gärningar är som dina.
9 (H) Alla folk som du har gjort
ska komma och tillbe
inför dig, Herre.
De ska ära ditt namn,
10 (I) för du är stor och du gör under.
Du ensam är Gud.
11 (J) Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta
så att jag vördar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet,
13 (K) för din nåd över mig är stor,
du räddar min själ
ur dödsrikets djup.
14 (L) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
en flock av våldsmän
vill ta mitt liv.
De har inte dig för ögonen.
15 (M) Men du, Herre,
är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede
och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig.
Ge din makt till din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
låt dem som hatar mig se det
och skämmas,
för du, Herre, hjälper
och tröstar mig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation