The Daily Audio Bible

Leviternas fyrtioåtta städer

21 Huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ^2 (A) De talade till dem i Shilo i Kanaans land: ”Herren gav befallning genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap.” ³ Enligt Herrens befallning gav då Israels barn av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande betesmarker:

⁴ För kehatiternas släkter föll lotten ut så att bland dessa leviter fick prästen Arons söner genom lotten tretton städer ur Juda, Simeons och Benjamins stam. ⁵ Och Kehats övriga barn fick genom lotten tio städer ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam.

⁶ Gershons barn fick genom lotten tretton städer ur Isaskars stams släkter, ur Ashers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Bashan.

⁷ Meraris barn fick efter sina släkter tolv städer ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam.

⁸ Israels barn gav åt leviterna dessa städer med tillhörande betesmarker genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose.

⁹ Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer. ^10 (B) Av kehatiternas släkter bland Levi barn fick Arons söner följande, för lotten träffade dem först: ^11 (C) Man gav dem Kirjat-Arba, anakiternas stamfars stad, det vill säga Hebron i Juda bergsbygd, med betesmarker runt omkring. ^12 (D) Men åkerjorden och byarna som tillhörde staden gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.

^13 (E) Åt prästen Arons söner gav man dråparfristaden Hebron med betesmarker, vidare Libna med betesmarker, ¹⁴ Jattir med betesmarker, Eshtemoa med betesmarker, ¹⁵ Holon med betesmarker, Debir med betesmarker, ¹⁶ Ajin med betesmarker, Jutta med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker – nio städer ur dessa två stammar.

¹⁷ Ur Benjamins stam gav man dem Gibeon med betesmarker, Geba med betesmarker, ¹⁸ Anatot med betesmarker och Almon med betesmarker – fyra städer.

¹⁹ De städer som Arons söner, prästerna, fick utgjorde tillsammans tretton städer med tillhörande betesmarker.

²⁰ De övriga kehatiternas släkter av leviterna fick ur Efraims stam följande städer som lotten bestämde åt dem. ²¹ Man gav dem dråparfristaden Shekem med betesmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med betesmarker, ²² Bet-Horon med betesmarker och Kibsajim med betesmarker – fyra städer.

²³ Från Dans stam fick de Elteke med betesmarker, Gibbeton med betesmarker, ²⁴ Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – fyra städer.

²⁵ Från ena hälften av Manasse stam fick de Taanak med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – två städer.

²⁶ De städer som de övriga kehatiternas släkter fick utgjorde alltså tio med tillhörande betesmarker.

²⁷ Bland leviternas släkter fick vidare Gershons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Bashan med betesmarker och Beestera med betesmarker – två städer.

²⁸ Ur Isaskars stam fick de Kishjon med betesmarker, Dobrat med betesmarker, ²⁹ Jarmut med betesmarker och En-Gannim med betesmarker – fyra städer.

³⁰ Ur Ashers stam fick de Mishal med betesmarker, Abdon med betesmarker, ³¹ Helkat med betesmarker och Rehob med betesmarker – fyra städer.

³² Ur Naftali stam fick de dråparfristaden Kedesh i Galileen med betesmarker, Hammot-Dor med betesmarker och Kartan med betesmarker – tre städer.

³³ Gershoniternas städer efter deras släkter utgjorde alltså tretton med tillhörande betesmarker.

³⁴ De övriga leviterna, Meraris barns släkter, fick ur Sebulons stam Jokneam med betesmarker, Karta med betesmarker, ³⁵ Dimna med betesmarker och Nahalal med betesmarker – fyra städer.

³⁶ Ur Rubens stam fick de Beser med betesmarker, Jahsa med betesmarker, ³⁷ Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker – fyra städer.

³⁸ Ur Gads stam fick de dråparfristaden Ramot i Gilead med betesmarker, Mahanajim med betesmarker, ³⁹ Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker – fyra städer.

⁴⁰ De städer som de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fick på sin lott efter sina släkter, var tolv städer.

^41 (F) Tillsammans utgjorde levitstäderna inom israeliternas besittningsområde fyrtioåtta städer^[a] med tillhörande betesmarker. ⁴² Var och en av dessa städer bestod av staden med tillhörande betesmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.

^43 (G) Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där. ^44 (H) Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå emot dem, utan Herren gav alla fienderna i deras hand. ^45 (I) Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.

Altaret vid Jordan

22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam ^2 (J) och sade till dem: ”Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. ³ Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. ^4 (K) Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.

^5 (L) Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”

⁶ Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. ^7 (M) Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem ^8 (N) och sade till dem: ”Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

⁹ Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.

¹⁰ När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. ¹¹ När israeliterna hörde sägas: ”Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,” ¹² då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.

^13 (O) Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas^[b], prästen Eleasars son, ¹⁴ och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

¹⁵ När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: ¹⁶ ”Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. ^17 (P) Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. ¹⁸ Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.

¹⁹ Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annat^[c] än Herren vår Guds altare. ^20 (Q) När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!”

Jesu fullmakt ifrågasätts

20 ^(A) En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste ^2 (B) och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" ³ Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: ⁴ Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"

⁵ De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? ⁶ Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." ⁷ Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. ⁸ Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

Liknelsen om de onda vinodlarna

^9 (C) Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.

^10 (D) När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ¹¹ Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. ¹² Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.

¹³ Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. ¹⁴ Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. ¹⁵ Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? ¹⁶ Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" ^17 (E) Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?^{[a] 18 (F)} Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."

^19 (G) De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

Skatt till kejsaren

^20 (H) De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. ²¹ De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. ²² Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren^[b] eller inte?"

²³ Men han genomskådade deras list och sade till dem: ²⁴ "Visa mig en denar^[c]. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." ^25 (I) Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." ²⁶ De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.

Herrens löfte till David

89 ^(A) En vishetspsalm av esraiten Etan.^[a]