The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
18 Sedan frågade han Seba och Salmunna: ”Hurdana var männen som ni dödade på Tabor?” De svarade: ”De liknade dig, var och en såg ut som en kungason.” 19 Gideon sade: ”Då var det mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever: Hade ni låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er.”
20 Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: ”Gå fram och döda dem.” Men han drog inte sitt svärd, för han var rädd. Han var ju bara en pojke. 21 (A) Då sade Seba och Salmunna: ”Kom fram själv och hugg ner oss! Som mannen är, så är hans styrka.” Då gick Gideon fram och dödade Seba och Salmunna. Han tog också månsmyckena som deras kameler hade runt halsen.
Gideon vägrar att bli kung
22 Israeliterna sade till Gideon: ”Härska över oss, du och din son och din sonson, för du har frälst oss ur midjaniternas hand.” 23 Men Gideon svarade dem: ”Jag kommer inte att härska över er, och min son ska heller inte härska över er. Herren ska härska över er.”
24 Gideon sade vidare till dem: ”En sak vill jag be er om: Att ni var och en ger mig öronringarna[a] ni har fått som byte.” Midjaniterna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. 25 De svarade: ”Dem ger vi dig gärna.” De bredde ut en mantel, och var och en kastade där de öronringar han hade fått som byte. 26 Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar[b] i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom kedjorna som hade suttit kring halsen på deras kameler. 27 (B) Gideon lät göra en efod[c] av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus.
28 (C) Så blev Midjan kuvat under Israels barn och lyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.
Gideon dör
29 Men Jerubbaal, Joashs son, återvände hem och stannade där. 30 Gideon hade sjuttio egna söner, för han hade många hustrur. 31 Han hade också en bihustru i Shekem, och även hon födde honom en son som han gav namnet Abimelek. 32 Och Gideon, Joashs son, dog i hög ålder och blev begravd i sin far Joashs grav i det abiesritiska Ofra.
33 (D) Men när Gideon hade dött var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit[d] till sin gud. 34 Israels barn tänkte inte på Herren sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. 35 (E) Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort för Israel.
Abimeleks sammansvärjning
9 (F) Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Shekem[e] och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: 2 ”Säg så här till Shekems alla män: Vad är bäst för er, att Jerubbaals alla sjuttio söner råder över er eller att en enda man råder över er? Kom ihåg att jag är ert kött och blod.” 3 Då lade hans morbröder fram allt detta till hans förmån inför Shekems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, för de tänkte: ”Han är ju vår bror.” 4 (G) De gav honom sjuttio siklar silver[f] ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom. 5 (H) Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, på en och samma sten.
Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. 6 (I) Sedan samlades Shekems alla män och alla i Bet-Millo[g] och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Shekem.
Liknelsen om träden
7 (J) När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: ”Hör på mig, ni Shekems män, så att Gud också ska höra er!
8 En gång gick träden
för att smörja en kung över sig.
De sade till olivträdet:
Bli du kung över oss!
9 Men olivträdet svarade:
Skulle jag avstå från min olja,
som man ärar Gud[h]
och människor med,[i]
och gå för att svaja
över de andra träden?
10 Då sade träden till fikonträdet:
Kom, bli du kung över oss!
11 Men fikonträdet svarade:
Skulle jag avstå från min sötma
och min goda frukt
och gå för att svaja
över de andra träden?
12 Då sade träden till vinstocken:
Kom, bli du kung över oss!
13 (K) Men vinstocken svarade:
Skulle jag avstå från min vinmust,
som gläder Gud och människor,
och gå för att svaja
över de andra träden?
14 Då sade alla träden till törnbusken:
Kom, bli du kung över oss!
15 Törnbusken svarade träden:
Om ni verkligen vill smörja mig
till kung över er,
kom då och ta er tillflykt
under min skugga.
Om inte,
ska eld gå ut från törnbusken
och förtära cedrarna på Libanon.
16 Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung? Har ni gjort rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar? 17 Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand.
18 Men ni har i dag rest er mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Shekems medborgare eftersom han är er bror. 19 Om ni då denna dag har handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek och han må glädja sig över er. 20 Om inte, låt då eld gå ut från Abimelek och förtära Shekems män och Bet-Millo, och låt eld gå ut från Shekems män och Bet-Millo och förtära Abimelek.”
21 Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.
Jesus dör
44 (A) Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet[a] som varade fram till nionde timmen.[b] 45 (B) Solen förmörkades, och förhänget[c] i templet brast mitt itu. 46 (C) Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."[d] När han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 När officeren såg vad som hände, ärade han Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig."[e] 48 När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig mot bröstet[f] och vände hem igen. 49 (D) Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta.
Jesu begravning
50 (E) Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man 51 (F) som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea[g] i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav där ännu ingen blivit lagd. 54 Det var förberedelsedag[h], och sabbaten skulle just börja.
55 Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. 56 (G) Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.
Jesus uppstår ur graven
24 (H) Den första veckodagen[i] kom de tidigt i gryningen till graven med de väldoftande oljorna som de hade gjort i ordning. 2 Då fann de att stenen var bortrullad från graven. 3 De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.
4 (I) När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. 5 Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? 6 (J) Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er[j] medan han fortfarande var i Galileen: 7 (K) Människosonen måste utlämnas i syndares händer och bli korsfäst och uppstå på tredje dagen." 8 Då kom de ihåg hans ord.
9 Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna, 11 men de tyckte deras ord var tomt prat och trodde inte på dem.
12 Men Petrus reste sig och sprang till graven, och när han lutade sig in såg han bara linnebindlarna. Och han gick hem, full av förundran över det som hade hänt.
Den trefalt helige Kungen
99 (A) Herren är kung,
folken bävar!
Han tronar på keruberna,
jorden skälver!
2 (B) Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 (C) De prisar ditt namn,
det stora och fruktade.
Helig är han.
4 (D) Kungen är mäktig,
han älskar det rätta.
Du håller rättvisan vid makt,
rätt och rättfärdigt
handlar du i Jakob.
5 (E) Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans fötters pall!
Helig är han.
6 (F) Mose och Aron
var bland hans präster,
Samuel bland dem
som åkallar hans namn.
De ropade till Herren
och han svarade dem.
7 (G) I molnpelaren talade han till dem,
de höll hans vittnesbörd
och lagen han gav dem.
8 Herre vår Gud, du svarade dem,
du var en Gud som förlät dem
men som även hämnades
deras gärningar.
9 Upphöj Herren vår Gud,
tillbe vid hans heliga berg!
Ja, helig är Herren vår Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation