The Daily Audio Bible

1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.

Allt jordiskt är förgängligt

det som är gjort

¹⁰ Säger man om något: ”Det här är nytt!”, så har det redan funnits i forna tider, före oss. ¹¹ Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem.

Att söka vishet är också förgängligt

^12 (G) Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. ^13 (H) Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt^[c] som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. ^14 (I) Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind.

^16 (K) Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem^[d] före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. ^17 (L) Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind.

Njutning och rikedom är förgängligt

2 ^(M) Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.

^3 (O) Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp^[e] min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.

^4 (P) Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus^[f] åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. ⁵ Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. ⁶ Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. ^7 (Q) Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap^[g] av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. ^8 (R) Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder^[h]. Jag skaffade mig sångare och sångerskor^[i] och det som är mannens lust^[j]: en kvinna, ja, kvinnor^[k]. ^9 (S) Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. ¹⁰ Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.

^11 (T) Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.

Vishet och dårskap är förgängligt

^12 (U) Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! ^13 (V) Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. ^14 (W) Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda.

^15 (X) Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. ^16 (Y) För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!

Vad får människan för all sin möda?

^17 (Z) Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. ^18 (AA) Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. ¹⁹ Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt.

²⁰ Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. ^21 (AB) För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. ^22 (AC) Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? ^23 (AD) Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt.

^24 (AE) Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda^[l]. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. ^25 (AF) För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom^[m]? ^26 (AG) Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Allt har sin tid

3 ^(AH) Allt har sin tid,

^9 (AL) Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? ¹⁰ Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. ^11 (AM) Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

^12 (AN) Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. ^13 (AO) Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.

^14 (AP) Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. ^15 (AQ) Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna^[o].

Människans förgänglighet

¹⁶ Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. ^17 (AR) Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. ¹⁸ Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.

^19 (AS) Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. ^20 (AT) Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. ²¹ Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?

^22 (AU) Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se^[p] det som ska ske efter henne?

6 ^(A) Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. ^2 (B) Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.^[a]

Prövningen och glädjen i tjänsten

^3 (C) Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas. ^4 (D) Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, ⁵ i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, ^6 (E) i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, ^7 (F) med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand^[b], ⁸ i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare, ^9 (G) vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, ^10 (H) vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt.

¹¹ Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. ^12 (I) Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt. ^13 (J) Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan.

Gud är vår borg

46 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót^[a].