The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CEV. Switch to the CEV to read along with the audio.
Sions frälsning är Herrens verk
51 Hör på mig,
ni som strävar
efter rättfärdighet,
ni som söker Herren!
Se på klippan ni är uthuggna ur
och på gruvan ni grävts fram ur.
2 (A) Se på er fader Abraham
och på Sara som födde er.
För jag kallade honom
när han ännu var ensam,
och jag välsignade
och förökade honom.
3 (B) Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande
på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark
lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje ska höras därinne,
tacksägelse och lovsångsljud.
4 (C) Hör på mig, du mitt folk,
lyssna till mig, du mitt folkslag[a],
för från mig ska undervisning gå ut,
jag ska sätta min rätt
till ett ljus för folken.
5 (D) Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 (E) Lyft er blick till himlen
och se på jorden därnere,
för himlen ska försvinna som rök
och jorden nötas ut
som en klädnad.
Dess invånare ska dö som mygg.
Men min frälsning
ska bestå för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner.
7 (F) Hör på mig,
ni som känner rättfärdigheten,
du folk som har min undervisning
i ditt hjärta.
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras förolämpningar,
8 (G) för mal ska förtära dem
som en klädnad,
mott ska äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet
ska bestå för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 (H) Vakna, vakna, klä dig i kraft,
du Herrens arm!
Vakna som i forna dagar,
i gångna tider.
Var det inte du
som högg Rahab[b] i bitar,
som genomborrade draken?
10 (I) Var det inte du
som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och gjorde havsdjupen till en väg
där de återlösta kunde gå fram?
11 (J) Så ska Herrens friköpta vända hem
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje ska kröna
deras huvuden,
de ska få fröjd och glädje,
men sorg och suckan ska fly.
12 (K) Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar
människor som ska dö,
människobarn som torkar
som gräs,
13 (L) att du glömmer Herren din Skapare
som har spänt ut himlen
och lagt jordens grund,
att du ständigt dagen lång
är rädd för förtryckarens vrede,
när han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han ska inte dö och läggas i graven,
han ska inte lida brist på bröd.
15 (M) Jag är Herren din Gud,
han som rör upp havet
så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 (N) Jag har lagt mina ord i din mun
och täckt dig med skuggan
av min hand,
för att plantera himlen
och grunda jorden
och säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 (O) Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,
du som av Herrens hand
har fått dricka
hans vredes bägare,
du som har tömt
berusningens bägare
till sista droppen.
18 Av alla de söner hon fött
var det ingen som ledde henne,
av alla de söner hon fostrat
var det ingen som tog henne
i handen.
19 (P) Dubbel olycka har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring,
svält och svärd –
hur ska jag[c] trösta dig?
20 (Q) Dina söner var utslagna,
de låg vid alla gathörn
som antiloper i nät,
fullt drabbade av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du plågade
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren,
din Herre och Gud
som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare
ur din hand,
du ska inte dricka mer
av min vredes bägare.
23 (R) Jag ska sätta den i handen
på dina plågare, de som sade till dig:
"Fall ner, vi ska gå fram
över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark,
en gata för dem att gå på.
Glädjebudet om Sions återlösning
52 (S) Vakna, vakna!
Klä dig i din styrka, Sion,
klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, du heliga stad,
för ingen oomskuren eller oren
ska mer komma in i dig.
2 Skaka av dig stoftet,
res dig och ta din plats,
Jerusalem.
Lös banden från din hals,
du fångna dotter Sion,
3 (T) för så säger Herren:
Ni blev sålda för ingenting,
och ni ska också bli återlösta
utan pengar.
4 (U) Så säger Herren Gud:
Först drog mitt folk ner till Egypten
och bodde där som främlingar,
sedan förtryckte Assur dem
utan orsak.
5 (V) Vad har jag nu här? säger Herren.
Mitt folk har förts bort
utan skäl.
De som härskar över dem skränar,
säger Herren,
och mitt namn hånas ständigt,
dagen lång.
6 Därför ska mitt folk
få lära känna mitt namn,
därför ska de på den dagen förstå
att jag är den som talar:
Här är jag!
7 (W) Hur ljuvliga är inte
glädjebudbärarens steg
när han kommer över bergen
och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter
och förkunnar frälsning
och säger till Sion:
"Din Gud är kung!"[d]
8 (X) Hör, dina väktare ropar
med hög röst,
de jublar tillsammans,
för de ska med egna ögon få se
Herren vända tillbaka till Sion.
9 (Y) Brist ut i jubel tillsammans,
ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk,
han återlöser Jerusalem.
10 (Z) Herren visar sin heliga arm
inför alla folkens ögon,
alla jordens ändar ska se
vår Guds frälsning.
11 (AA) Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån!
Rör inte vid något orent!
Gå ut från henne!
Rena er, ni som bär Herrens kärl[e].[f]
12 (AB) Ni ska inte dra ut med hast
och inte gå bort som flyktingar,
för Herren går framför er
och Israels Gud är sist i ert tåg.
Tjänarens lidande och härlighet
13 (AC) Se, min tjänare ska handla vist[g].
Han ska bli hög och upphöjd,
mycket hög.[h]
14 (AD) Liksom många häpnade över dig,
så ska hans utseende
fördärvas[i] mer än människors
och hans gestalt
mer än Adams barn.
15 (AE) Så ska han bestänka[j] många folk.
Inför honom ska kungar
förstummas,
för de får se något
som aldrig berättats för dem
och förstå något de aldrig har hört.[k]
53 (AF) Vem trodde vår predikan?
För vem blev Herrens arm
uppenbarad?[l]
2 (AG) Som en späd planta
sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet
eller majestät när vi såg honom,
inget utseende som vi drogs till.
3 (AH) Han var föraktad
och övergiven av människor,
en smärtornas man
och förtrogen med lidande.
Han var som en
som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi inte
respekterade honom.
4 (AI) Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi såg honom som hemsökt,
slagen av Gud och pinad.[m]
5 (AJ) Han blev genomborrad för våra brott,
slagen för våra synder.
Straffet blev lagt på honom
för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
6 (AK) Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg.
Men all vår skuld
lade Herren på honom.
7 (AL) Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Som ett lamm som förs bort
för att slaktas,
som ett får som är tyst
inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.[n]
8 (AM) Genom våld och dom
blev han borttagen.
Vem i hans släkte betänker
att när[o] han rycktes bort
från de levandes land,
blev han plågad på grund av
mitt folks brott?
9 (AN) Han fick sin grav
bland de ogudaktiga
men var hos en rik vid sin död,
för han hade inte gjort något orätt,
och inget svek fanns i hans mun.[p]
10 (AO) Det var Herrens vilja
att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv
till ett skuldoffer[q],
får han se avkomlingar
och leva länge,
och Herrens vilja ska ha framgång
genom hans hand.
11 (AP) Genom den möda
hans själ har utstått
får han se[r] och bli tillfreds.
Genom sin kunskap[s] förklarar
min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga,
och han bär deras skulder.
5 (A) Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn. 2 (B) Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.
3 (C) Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 (D) Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka i stället Gud. 5 (E) Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike. 6 (F) Låt ingen bedra er med tomma ord. Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn. 7 Ha därför inget med dem att göra.
8 (G) Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, 9 (H) för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 10 (I) Och pröva vad som gläder Herren. 11 (J) Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 (K) Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. 13 (L) Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, 14 (M) för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det:
"Vakna, du som sover.
Stå upp från de döda,
och Kristus ska lysa över dig."[a]
15 (N) Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. 16 (O) Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. 17 Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 18 (P) Berusa er inte med vin, det leder till vårdslöshet[b]. Låt er i stället uppfyllas av Anden 19 (Q) och tala till varandra med psalmer,[c] hymner och andliga sånger. Sjung och spela för Herren i era hjärtan. 20 (R) Och tacka alltid vår Gud och Far för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.
Man och hustru i Kristus
21 (S) Underordna er[d] varandra i vördnad för Kristus. 22 (T) Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren. 23 (U) En man är nämligen sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud och själv Frälsare för sin kropp. 24 Så som församlingen underordnar sig Kristus, så ska kvinnorna i allt underordna sig sina män.
25 (V) Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. 26 (W) Han gjorde det för att helga den, sedan han renat den med vattnets bad i kraft av ordet, 27 (X) och föra fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla[e] eller annat sådant. Helig och fläckfri skulle den vara.
28 På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om[f] den. Så gör också Kristus med församlingen, 30 (Y) eftersom vi är delar i hans kropp. 31 (Z) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött.[g] 32 (AA) Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår ska var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa respekt för sin man.
19 Kom till min själ, återlös den,
friköp mig från mina fiender.
20 Du känner den skymf,
skam och vanära jag får utstå.
Du ser alla mina ovänner.
21 Förakt har krossat mitt hjärta,
jag är sjuk.
Jag hoppades på medlidande
men fick inget,
på tröstare men fann ingen.
22 (A) De gav mig galla att äta
och ättika[a] att dricka i min törst.
23 (B) Låt deras bord framför dem
bli en snara, ett straff och en fälla[b].
24 Låt deras ögon förmörkas
så att de inte ser,
låt deras ben ständigt vackla.[c]
25 Ös din vrede över dem,
låt din glödande harm
hinna upp dem.
26 (C) Låt deras gård bli öde,
låt ingen bo i deras tält,[d]
27 (D) för de förföljer den du har slagit
och pratar om plågan[e]
hos den du har sårat.
28 (E) Lägg skuld till deras skuld,
låt dem inte få del
av din rättfärdighet.
29 (F) Låt dem utplånas
ur de levandes bok,
låt dem inte bli skrivna
bland de rättfärdiga.
30 Men jag är plågad och lider.
Gud, låt din frälsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sång
och upphöja honom
med tacksägelse.
32 (G) Det ska glädja Herren
mer än tjurar och oxar
med horn och klövar.
33 (H) De ödmjuka ska se det och glädjas.
Ni som söker Gud,
era hjärtan ska leva,
34 (I) för Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte sina fångna.
35 (J) Himmel och jord ska prisa honom,
haven och allt som rör sig i dem,
36 för Gud ska frälsa Sion
och bygga upp Juda städer.
De ska bo där
och ta Sion i besittning.
7 Visheten är för hög för dåren,
i porten[a] öppnar han inte
sin mun.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation