The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GW. Switch to the GW to read along with the audio.
15 (A) För så säger den höge
och upphöjde,
han som tronar för evigt
och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den
som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv
åt de ödmjukas ande,
för att ge liv
åt de förkrossades hjärtan.
16 (B) Jag ska inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
för då skulle deras ande
försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 (C) Jag var vred
över hans girighetssynd,
jag slog honom och
dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom
och leda honom.
Jag vill ge tröst åt honom
och hans sörjande,
19 (D) skapa lovsång på deras läppar,
frid för den som är fjärran
och frid för den som är nära,
säger Herren.
Jag ska bota honom.
20 (E) Men de gudlösa
är som ett upprört hav
som inte kan vara stilla,
vars vågor rör upp dy och smuts.
21 (F) Det finns ingen frid
för de ogudaktiga,
säger min Gud.[a]
III. DET GAMLA OCH DET NYA SION (Kap 58-66)
Falsk och äkta fasta
58 (G) Ropa för full hals,
håll inte tillbaka.
Höj din röst som en basun
och förkunna för mitt folk
deras brott,
för Jakobs hus deras synder.
2 De söker mig dag efter dag
och vill gärna
lära känna mina vägar,
som om de vore ett folk
som handlar rättfärdigt
och inte överger
sin Guds domslut.
De frågar mig om rätta domslut
och vill komma nära Gud[b].
3 (H) "Varför fastar vi
när du inte ser det?
Varför späker vi oss
när du inte märker det?"
Men se, på er fastedag
sköter ni era sysslor[c]
och driver alla era arbetare hårt.
4 Ni håller er fasta med gräl och bråk,
ni slåss med onda nävar.
Ni fastar i dag inte på sådant sätt
att er röst blir hörd i höjden.
5 (I) Är det en sådan fasta jag vill ha,
en dag då människan
ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet
som ett sävstrå
och sitter i säck och aska,
kallar du det en fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor,
lös okets band,
släpp de förtryckta fria,
bryt sönder alla ok!
7 (J) Dela ditt bröd med den hungrige,
ge de fattiga och hemlösa
en boning,
klä den nakne när du ser honom
och dra dig inte undan
för den som är ditt kött och blod.
8 (K) Då ska ditt ljus bryta fram
som gryningen
och ditt helande växa fram
med hast.
Din rättfärdighet ska gå framför dig
och Herrens härlighet
följa i dina spår.
9 (L) Då ska Herren svara
när du åkallar honom.
När du ropar, ska han säga:
"Här är jag."
Om du gör dig av med alla ok,
om du slutar att peka finger[d]
och tala onda ord,
10 (M) om du delar med dig av vad du har
åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret
och din natt bli
som middagens ljus.
11 Och Herren ska alltid leda dig,
han ska mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du ska vara
som en vattenrik trädgård
och likna en källa
vars vatten aldrig sinar.
12 (N) Dina avkomlingar
ska bygga upp de gamla ruinerna,
du ska återställa grundvalar
från forna generationer.
Du ska kallas
"den som murar igen sprickor",
"den som återställer stigar
så att man kan bo i landet".
13 (O) Om du hindrar din fot på sabbaten
från att sköta dina sysslor
på min heliga dag,
om du kallar sabbaten en fröjd,
helgad åt Herren och ärad,
om du ärar den
genom att inte gå egna vägar
och inte sköta dina sysslor
eller tala tomma ord,
14 (P) då ska du få fröjda dig i Herren,
och jag ska föra dig fram
över landets höjder
och låta dig njuta
av din fader Jakobs arvedel.
Så har Herrens mun talat.
Synd, bekännelse och frälsning
59 (Q) Se, Herrens hand är inte
för kort för att frälsa,
hans öra är inte
för dövt för att höra.
2 (R) Nej, det är era missgärningar
som skiljer er från er Gud,
era synder döljer
hans ansikte för er
så att han inte hör er.
3 (S) För era händer är fläckade av blod,
era fingrar av skuld.
Era läppar talar lögn,
er tunga bär fram ondska.
4 (T) Ingen ropar efter rättfärdighet,
ingen dömer med sanning.
De litar till tomhet och talar lögn,
de går havande med olycka
och föder fördärv.
5 De kläcker ormägg
och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
och krossas ett
kommer det ut en orm.
6 (U) Deras spindelnät
duger inte till kläder,
de kan inte skyla sig själva
med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
deras händer utövar våld.
7 (V) Deras fötter rusar
till det som är ont,
de är snabba
att spilla oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
förödelse och elände
råder på deras vägar.[e]
8 Fridens väg känner de inte,
rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
ingen som vandrar dem
vet vad frid är.
9 Därför är rättvisan fjärran från oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus,
men här råder mörker,
på solsken,
men vi vandrar i dunkel.
10 (W) Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som om vi inte hade ögon.
Vi stapplar mitt på dagen
som vore det skymning.
Bland de friska[f] är vi som döda.
11 (X) Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa,
men den kommer inte,
efter frälsning,
men den är fjärran från oss.
12 (Y) Våra brott inför dig är många,
våra synder vittnar mot oss.
Våra brott följer med oss,
vi känner våra missgärningar.
13 (Z) Vi har gjort uppror
och förnekat Herren,
vi har vänt vår Gud ryggen.
Vi har talat förtryck och avfall,
tänkt ut och fört fram
lögnaktiga ord från våra hjärtan.
14 (AA) Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
för sanningen vacklar på torget,
det som är rätt
kan inte komma fram.
15 (AB) Sanningen har försvunnit,
och den som undviker det onda
blir plundrad.
Detta såg Herren,
och han var missnöjd med
att det inte fanns någon rättvisa.
16 (AC) Han såg att ingen steg fram,
han var förundrad
över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet
stödde honom.
17 (AD) Han klädde sig i rättfärdighet
som pansar
och satte frälsningens hjälm
på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt
som klädsel
och svepte sig i lidelse
som en mantel.
18 Efter deras gärningar
ska han löna dem,
med vrede över hans motståndare,
hämnd över hans fiender.
Han ska löna kustländerna
för vad de har gjort.
19 (AE) Så ska man frukta Herrens namn
i väster
och hans härlighet
där solen går upp.
När fienden bryter fram
som en flod,
ska Herrens Ande
driva honom på flykten.
20 (AF) Återlösaren ska komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om
från sitt uppror,
säger Herren.[g]
21 (AG) Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.
Hälsning
1 (A) Från Paulus och Timoteus[a], Kristi Jesu tjänare. Till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. 2 (B) Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.
Tacksägelse och förbön
3 (C) Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. 4 I alla mina böner för er alla ber jag alltid med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. 6 (D) Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.
7 (E) Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, för jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni alla nåden med mig. 8 (F) Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet.
9 Och min bön är att er kärlek ska överflöda mer och mer och ge insikt och gott omdöme, 10 (G) så att ni kan avgöra vad som är viktigt och vara rena och fläckfria på Kristi dag[b], 11 (H) rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.
Fånge för Kristi skull
12 (I) Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. 13 Det har nu blivit klart för hela pretoriet[c] och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, 14 och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.
15 En del drivs visserligen av avund och rivalitet, men en del predikar Kristus med goda avsikter. 16 De gör det av kärlek, för de vet att jag är satt till att försvara evangeliet. 17 De andra predikar Kristus av rivalitet[d], med orena motiv, och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. 18 Än sen? Kristus blir i alla fall predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det gläder jag mig över.
Och jag tänker fortsätta glädja mig, 19 (J) för jag vet att allt detta kommer att leda till min frälsning genom er förbön och Jesu Kristi Andes hjälp. 20 (K) Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. 21 (L) För mig är livet Kristus och döden en vinst.
22 Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja. 23 (M) Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. 24 Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen. 25 (N) Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 (O) När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje[e] i Kristus Jesus för min skull.
Bön om hjälp i ålderdomen
71 (A) Till dig, Herre,
tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas.
2 Rädda mig och befria mig
i din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 (B) Var min klippa där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som gett befallning
om min frälsning.
Du är mitt bergfäste
och min borg.
4 Min Gud, befria mig
ur den gudlöses hand,
ur förbrytarens
och förtryckarens grepp,
5 för du är mitt hopp, Herre,
Herre, min trygghet
ända från min ungdom.
6 (C) Du har varit mitt stöd
ända från moderlivet,
du har förlöst mig
ur min mors inre.
Dig lovar jag alltid.
7 Jag har blivit som ett tecken
för många,
och du är min starka tillflykt.
8 Min mun ska fyllas av ditt lov,
av din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte
när jag blir gammal,
överge mig inte
när min kraft tar slut,
10 (D) för mina fiender talar om mig,
de som vaktar på min själ
rådslår med varandra:
11 "Gud har övergett honom.
Jaga och grip honom,
det finns ingen
som räddar honom!"
12 (E) Gud, var inte långt ifrån mig!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13 (F) Låt min själs fiender
få skämmas och gå under,
låt dem som vill mig ont
höljas i hån och vanära.
14 Men jag ska alltid hoppas
och prisa dig om och om igen.
15 (G) Min mun ska förkunna
din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fast jag inte förstår dess vidd[a].
16 Jag ska komma i Herrens,
Guds väldiga kraft,
jag ska prisa din rättfärdighet,
din och ingen annans.
17 (H) Gud, du har undervisat mig
ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag
dina under.
18 (I) Överge mig inte, Gud,
när jag blir gammal och grå,
innan jag fått förkunna
din makt för nya släkten,
din kraft[b] för alla som ska komma.
19 (J) Din rättfärdighet
når upp till himlen, Gud,
du har gjort stora ting.
Gud, vem är som du?
20 (K) Du har låtit oss se
mycket nöd och olycka,
men du ska åter ge oss liv,
åter lyfta oss ur jordens djup.
21 (L) Föröka min storhet
och trösta mig igen,
22 (M) så vill jag tacka dig till lyra
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23 (N) Mina läppar ska jubla
när jag lovsjunger dig,
så även min själ som du har friköpt.
24 Min tunga ska tala
om din rättfärdighet dagen lång,
för de som ville mig ont
måste skämmas och blygas.
9 Dårskapens påhitt är synd,
och folk avskyr en hånare.
10 (A) Tappar du modet i nödens stund,
då blir din kraft liten.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation