The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
10 (A) Ve dem som stiftar
orättfärdiga lagar
och skriver orätta skrivelser
2 (B) för att förvrida rättvisan
för de nödställda
och beröva de förtryckta
i mitt folk deras rätt,
för att göra änkor till sitt byte
och plundra de faderlösa.
3 (C) Vad ska ni göra
på räkenskapsdagen
när förödelsen kommer
fjärran ifrån?
Till vem ska ni fly
för att få hjälp,
och var ska ni göra av
era rikedomar[a]?
4 (D) Den som inte faller på knä
bland fångar
måste falla bland de dräpta.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Guds dom över Assyrien
5 (E) Ve över Assur, min vredes ris!
Staven i hans hand är min harm.
6 (F) Jag sände honom
mot ett gudlöst folk,
mot ett folk jag är vred på.
Jag befallde honom
att plundra och ta byte
och trampa ner dem
som smuts på gatorna.
7 Men så menade inte han,
i sitt hjärta tänkte han inte så.
Hans hjärta ville förgöra
och utrota många folk,
8 för han säger:
"Är inte alla mina furstar kungar?
9 (G) Gick det inte Kalno som Karkemish,
Hamat som Arpad
och Samaria som Damaskus?[b]
10 Min hand har drabbat
andra gudars riken
som hade fler[c] gudabilder
än Jerusalem och Samaria.
11 Skulle jag då inte göra med Jerusalem
och dess gudabilder[d]
som jag har gjort med Samaria
och dess gudar?"
12 (H) Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. 13 För han säger:
"Detta har jag gjort
med min starka hand
och min vishet,
för jag är så klok!
Jag flyttade folkens gränser
och plundrade deras skatter,
som den mäktige
störtade jag härskarna.
14 Min hand fann folkens skatter
som i ett fågelbo[e],
jag samlade ihop hela jorden
som man tar övergivna ägg.
Ingen rörde en vinge,
öppnade näbben eller pep.
15 Ska yxan höja sig över honom
som hugger med den,
eller sågen förhäva sig över honom
som använder den?
Som om käppen kunde svinga
honom som lyfter den,
eller staven lyfta
honom som inte är av trä!
16 Därför ska Herren Gud Sebaot
sända en tärande sjukdom
bland hans feta män,
och under hans härlighet
ska det brinna en brand
som en brinnande eld.
17 (I) Och Israels ljus
ska vara som en eld,
hans Helige som en låga,
och den ska bränna och förtära
hans törnen och tistlar,
allt på samma dag.
18 Han ska helt göra slut
på hans härliga skog
och fruktträdgård.
Det ska bli som när en sjuk
tynar bort.
19 De träd som blir kvar i skogen
ska vara lätträknade,
ett barn kan skriva upp dem.
20 (J) På den dagen ska Israels rest
och de räddade av Jakobs hus
inte längre stödja sig
på honom som slog dem.
I trohet ska de stödja sig
på Herren, Israels Helige.
21 En rest ska vända om[f],
en rest av Jakob,
till Gud den Mäktige.[g]
22 (K) För även om ditt folk, Israel,
vore som havets sand,
så ska bara en rest av det
vända om.
Förödelse är beslutad,
en rättfärdig störtflod.[h]
23 (L) Förödelse och beslutad straffdom
ska Herren Gud Sebaot
låta drabba hela landet.
24 (M) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Mitt folk som bor i Sion,
var inte rädda för Assur.
Han kommer att slå dig med riset
och höja sin stav mot dig,
som i Egypten.
25 (N) För ännu en liten tid
så upphör vreden mot dig,
och min vrede ska vända sig
till deras fördärv.
26 (O) Herren Sebaot ska svänga
sitt gissel över dem,
som när han slog Midjan
vid Orebsklippan.[i]
Han ska åter höja sin stav
som han räckte ut över havet,
som i Egypten.[j]
27 På den dagen ska hans börda
tas bort från dina axlar
och hans ok från din nacke,
för oket ska brista
på grund av fetman.
28 Han kommer över Ajat,
drar fram genom Migron.
I Mikmas lämnar han sin tross.[k]
29 De drar fram genom passet,
tar nattkvarter i Geba.
Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
30 Ropa högt, dotter Gallim!
Lyssna, Laisha!
Arma Anatot!
31 Madmena flyr,
Gibeons invånare söker skydd.
32 Samma dag gör han halt i Nob.
Han svingar sin hand
mot dottern Sions berg,
mot Jerusalems höjd.
33 (P) Se, Herren Gud Sebaot
ska hugga av den lummiga kronan
med våldsam kraft.
De resliga stammarna ska fällas,
de höga träden störta ner.
34 Han ska fälla snårskogen med järn,
och Libanon ska falla
för den Mäktige.
Telningen från Ishais rot
11 (Q) Men ett skott ska skjuta upp
ur Ishais avhuggna stam,[l]
en telning från hans rötter
ska bära frukt.
2 (R) Över honom
ska Herrens Ande vila,
Anden med vishet och förstånd,
Anden med råd och styrka,
Anden med kunskap
och vördnad för Herren.
3 (S) Han ska ha sin glädje
i vördnad för Herren.
Han ska inte döma
efter vad ögonen ser
eller avgöra[m] efter vad öronen hör,
4 (T) utan han ska döma de fattiga
med rättfärdighet
och med rättvisa
skaffa rätt åt de ödmjuka
på jorden.
Han ska slå jorden
med sin muns stav,
döda de ogudaktiga
med sina läppars ande.[n]
5 (U) Rättfärdighet ska vara bältet
runt hans midja,
trofasthet bältet om hans höfter.
6 (V) Vargar ska bo tillsammans med lamm,
leoparder ligga bland killingar.
Kalvar och unga lejon
och gödboskap
ska vara[o] tillsammans,
och en liten pojke ska valla dem.
7 Kor och björnar ska gå och beta,
deras ungar
ska ligga tillsammans,
och lejon ska äta halm som oxar.
8 Ett spädbarn ska leka
vid huggormens håla,
ett avvant barn räcka ut handen
mot giftormens öga.
9 (W) Ingenstans på mitt heliga berg
ska man göra något ont
eller förstöra något,
för landet ska vara fullt
av Herrens kunskap,
liksom vattnet täcker havet.
10 (X) Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig.[p] 11 (Y) På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna.[q]
12 (Z) Han ska resa ett baner
för hednafolken
och samla de fördrivna
av Israel
och de kringspridda av Juda
från jordens fyra hörn.
13 (AA) Då ska Efraims avund[r] upphöra
och Juda fiender utrotas.
Efraim ska inte avundas Juda,
och Juda inte vara
fiende till Efraim.
14 Och de ska slå ner
på filisteernas skuldra i väster,
tillsammans ta byte
från folken i öster.
De ska räcka ut sin hand
över Edom och Moab,
och ammoniterna ska lyda dem.
15 (AB) Och Herren ska torka ut
Egyptens havsvik
och lyfta sin hand mot floden
med en brännande vind.
Han ska klyva den i sju bäckar
så att man kan gå torrskodd över.
16 (AC) Det ska bli en banad väg
för den rest av hans folk
som är kvar från Assyrien,
så som det var för Israel
den dag de drog upp
ur Egyptens land.
Inför apostelns besök i Korint
11 (A) Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är. 12 (B) Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och kraftgärningar. 13 (C) På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv inte låg er till last? Förlåt mig den oförrätten.
14 (D) Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn.[a] 15 (E) Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
16 Jag har alltså inte varit någon börda för er. Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list? 17 (F) Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er? 18 (G) Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår?
19 (H) Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss inför er? Nej, vi talar inför Gud i Kristus, och allt är till er uppbyggelse, mina älskade. 20 (I) För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna strid, avund, vredesutbrott, själviskhet, förtal, skvaller, högmod och oordning. 21 (J) Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka[b], och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet, otukt och omoral som de har ägnat sig åt.
Förtröstan under förföljelse
56 (A) För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat[a].
2 Förbarma dig över mig, Gud,
för människor jagar min själ.
Ständigt angriper de
och tränger mig,
3 (B) ständigt jagar mina förföljare mig.
Många angriper mig i högmod.
4 När fruktan fyller mig
litar jag på dig.
5 (C) På Gud, vars ord jag prisar,
på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
6 Ständigt förvränger de mina ord,
alla deras tankar
går ut på att skada mig.
7 (D) De gaddar ihop sig,
de ligger på lur,
de vaktar på mina steg
och vill ta mitt liv.
8 (E) Skulle de räddas i sin ondska?
Nej, slå ner folken
i din vrede, Gud!
9 (F) Du håller räkning
på min flykts dagar[b].
Samla mina tårar i ditt kärl[c],
för de står i din bok.
10 Mina fiender ska vika tillbaka
när jag ropar till dig.
Detta vet jag,
för[d] Gud är med mig.
11 På Gud, vars ord jag prisar,
på Herren, vars ord jag prisar,
12 (G) på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation