The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Jerusalems övermod
22 (A) Profetia om Synernas dal[a].
Vad fattas dig,
eftersom allt ditt folk
går upp på taken?
2 Du larmfyllda, bullrande stad,
du sorglösa stad!
Dina fallna
har inte fallit för svärd,
de dog inte i strid.
3 (B) Alla dina furstar
har flytt tillsammans,
utan bågskott blev de fångar.
Alla som påträffades hos dig
blev fångar,
hur långt bort de än flydde.
4 (C) Därför säger jag:
Vänd bort blicken från mig,
jag måste gråta bittert.
Försök inte trösta mig över dottern
mitt folks undergång.
5 Ja, det kommer en dag
av förvirring, nertrampning
och bestörtning
från Herren Gud Sebaot
i Synernas dal,
med nerbrutna murar
och rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret,
vagnkämpar och ryttare
följer honom.
Kir[b] har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig
vid porten.
8 (D) Han tog bort skyddet från Juda.
Den dagen ser du dig om
efter vapnen i Skogshuset[c].
9 Ni ser att Davids stad
har många rämnor,
och ni samlar upp vattnet
i Nedre dammen.[d]
10 (E) Ni räknar husen i Jerusalem
och river hus
för att förstärka muren.
11 (F) Mellan de båda murarna
gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp
till honom som har gjort detta,
till honom som har bestämt det
för länge sedan.
12 (G) Herren Gud Sebaot kallar er
på den dagen till gråt och sorg,
till att raka era huvuden
och klä er i säcktyg.
13 (H) Men i stället blev det
munterhet och glädje.
Ni dödar oxar och slaktar får,
ni äter kött och dricker vin:
"Låt oss äta och dricka,
för i morgon dör vi."[e]
14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning ska inte bli försonad så länge ni lever, säger Herren Gud Sebaot.
Shebna ersätts med Eljakim
15 Så säger Herren Gud Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överförvaltaren Shebna: 16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du hugger ut en grav åt dig[f] här? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig. 17 Se, Herren ska kasta dig långt bort, du starke man. Han ska gripa tag i[g] dig med kraft. 18 Han ska rulla ihop dig till ett nystan och kasta bort dig som en boll till ett vidsträckt land. Där ska du dö, och dit ska dina härliga vagnar komma. Du är en skamfläck för din herres hus.
19 Och jag ska stöta bort dig från din plats, och du ska bli avsatt[h] från din tjänst. 20 (I) På den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Honom ska jag klä i din dräkt, jag ska spänna på honom ditt bälte och lägga ditt ämbete i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. 22 (J) Jag ska ge honom nyckeln till Davids hus att bära. Han ska öppna så att ingen kan stänga[i] och stänga så att ingen kan öppna.
23 (K) Jag ska slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han ska bli som en härlig tron för sin fars hus. 24 Och på honom ska de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingar och avkomlingar, alla små kärl, både skålar och alla slags krukor. 25 På den dagen, säger Herren Sebaot, ska spiken som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den ska förstöras. Så har Herren talat.
Profetia om Tyrus
Jämra er, ni Tarshishskepp,
för det är ödelagt,
utan hus och utan ingång.
Från kitteernas land[k]
når budskapet dem.
2 Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon,
sjöfarande män, uppfyllde dig.
3 Av Shihors[l] säd
och Nilflodens skördar
gjorde du vinster
genom att fara över stora vatten
och driva handel.
Du blev en marknadsplats
för folken.
4 Stå där med skam, Sidon,
för havet har sagt,
havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
inte fött barn,
inte fött upp unga män
eller fostrat jungfrur."
5 När ryktet kommer till Egypten
bävar man vid nyheterna
om Tyrus.
6 Dra bort till Tarshish[m] och jämra er,
ni kustlandets invånare.
7 (M) Är detta er stolta stad
från forna dagar,
vars fötter bar henne bort
för att bosätta sig i fjärran?
8 (N) Vem har bestämt detta om Tyrus,
hon som delade ut kronor,
hon vars köpmän var furstar
och vars handelsmän
var jordens stormän.
9 Herren Sebaot har bestämt det,
för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka jordens alla stormän.
10 Bred ut dig över ditt land
som Nilfloden,
du dotter Tarshish.
Du bär ingen boja mer.
11 (O) Han räckte ut sin hand över havet,
han fick kungariken att skaka.
Herren befallde att Kanaans fästen
skulle ödeläggas.
12 Han sade:
"Du ska aldrig mer stoltsera,
du kränkta jungfru, dotter Sidon[n].
Bryt upp och dra bort
till kitteernas land.
Men inte heller där ska du få ro.
13 Se på kaldeernas land,
det folket finns inte mer.[o]
Assyrierna gav det landet
åt ökendjur.
De reste sina belägringstorn,
rev ner dess borgar
och förvandlade det till en grushög.
14 Jämra er, ni Tarshishskepp,
för er befästning är förstörd."
15 (P) På den dagen ska Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år ska det gå med Tyrus som i visan om den prostituerade:
16 "Ta din harpa och gå runt i staden,
du bortglömda prostituerade.
Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."
17 För efter sjuttio år ska Herren se till Tyrus, och hon ska åter ta emot prostitutionspengar och begå otukt med jordens alla länder i hela världen. 18 (Q) Men hennes handelsvinst och hennes lön ska helgas åt Herren. Det ska inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst ska gå till dem som bor inför Herrens ansikte, för att de ska få äta sig mätta och ha praktfulla kläder.
Den stora domen över hela jorden
24 (R) Se, Herren tömmer jorden
och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 (S) Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte
som borgensmannen.
3 (T) Jorden blir helt ödelagd
och fullständigt utplundrad,
för Herren har talat detta ord.
4 (U) Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta folk tynar bort.
5 (V) Jorden har blivit orenad
under sina invånare,
för de har överträtt
Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 (W) Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den
måste straffas för sin skuld.
Därför blir jordens invånare färre[p],
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer,
vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 (X) Det är slut med tamburinernas fröjd,
de gladas sorl har slutat.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter
för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda
så att ingen kommer in.
11 (Y) Ute på gatorna
hörs sorgerop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara förödelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 (Z) För det ska bli
på jorden bland folken
som när oliver slås ner,
som vid en efterskörd
när vinskörden är slut.
14 De höjer sin röst och ropar av fröjd,
de jublar högt från havet
över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna
Herrens, Israels Guds, namn."
16 (AA) Från jordens ände
hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade:
Jag förgås, jag förgås, ve mig!
Förrädare förråder,
förrädiskt förråder förrädarna.
17 (AB) Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,
ni jordens invånare.
18 (AC) Det ska ske att den som flyr
från farans rop störtar
i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fångas i fällan,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung
på den.
Den ska falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen ska Herren straffa
höjdens här[q] uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 (AD) De ska samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de ska stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 (AE) Då ska månen blygas
och solen skämmas,
för Herren Sebaot ska då vara kung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.
17 Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte! 18 Bara om jag bygger upp igen det jag rev ner gör jag mig till överträdare. 19 (A) Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 (B) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. 21 (C) Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.
De som har tron är Abrahams barn
3 (D) Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst. 2 (E) En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet[a]? 4 Har ni lidit[b] så mycket förgäves, om det nu var förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.[c] 7 (F) Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.
8 Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. [d] 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
Bön om räddning
60 För körledaren, till "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. Av David, 2 (A) när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba[a] och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolv tusen man.
3 Gud, du har förkastat oss
och krossat oss,
du har varit vred –
upprätta oss igen!
4 Du lät landet bäva och rämna.
Läk nu dess sprickor,
för det vacklar.
5 (B) Du lät ditt folk möta hårda ting,
du gav oss vin så att vi raglar.
6 Men åt dem som vördar dig
gav du ett baner
att lyfta för sanningens skull[b]. Sela
15 (A) Min son, om ditt hjärta blir vist
gläder sig också mitt hjärta.
16 Det jublar i mitt innersta
när dina läppar talar det rätta.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation