The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Profetens kallelse
6 (A) Året då kung Ussia dog[a] såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 (B) Serafer[b] stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 (C) Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full
av hans härlighet."
4 (D) Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök[c]. 5 (E) Då sade jag:
"Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läppar
och jag bor bland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett Kungen,
Herren Sebaot."
6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7 (F) Med det rörde han vid min mun och sade:
"När detta har rört vid dina läppar
är din skuld borttagen
och din synd försonad."
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9 (G) Han sade: "Gå och säg till detta folk:
Ni ska höra och höra
men inte förstå,
och ni ska se och se
men inte fatta.[d]
10 (H) Förhärda detta folks hjärta,
gör deras öron döva
och deras ögon blinda,
så att de inte ser med sina ögon
eller hör med sina öron
eller förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir botade."
11 (I) Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:
"Tills städerna blir öde
och ingen bor i dem,
husen blir utan folk
och landet ligger öde
och övergivet.
12 (J) Herren ska sända folket långt bort,
och ödsligheten ska bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
ska även den ödeläggas.
Men liksom en terebint eller en ek
lämnar kvar en stubbe
när den fälls,
ska den stubben vara
en helig säd."
Ett budskap till kung Ahas
7 (K) När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung[e] i Juda, hände det att kung Resin av Aram och kung Peka av Israel, Remaljas son, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det. Men de lyckades inte inta staden. 2 När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, darrade Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd darrar för vinden.
3 (L) Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Shear-Jashub[f] och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet[g], 4 och säg till honom: Se till att vara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet inför dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son i deras rasande vrede. 5 Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: 6 ’Vi ska dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son[h] till kung där.’ 7 (M) Men så säger Herren Gud:
Det kommer inte att hända,
det kommer inte att ske.
8 Arams huvud är Damaskus,
och Damaskus huvud
är bara Resin.
Inom sextiofem år[i]
ska Efraim vara krossat
och inte mer vara ett folk.
9 (N) Och Efraims huvud är Samaria,
och Samarias huvud
är bara Remaljas son.
Står ni inte fasta i tron
har ni inget fäste.[j]"
Tecknet Immanuel
10 Herren talade till Ahas igen och sade: 11 "Be om ett tecken från Herren din Gud. Be om det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." 12 Men Ahas svarade: "Jag vill inte be om något, jag vill inte fresta Herren."
13 Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus. Räcker det inte att ni tröttar ut människor? Ska ni trötta ut min Gud också? 14 (O) Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel[k].[l] 15 Gräddmjölk och honung ska han äta tills han förstår att förkasta det onda och välja det goda.
16 (P) För innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, ska landet vars båda kungar du fruktar vara övergivet[m]. 17 (Q) Över dig och ditt folk och din fars hus ska Herren sända sådana dagar som inte förekommit sedan tiden då Efraim skilde sig från Juda[n]: Assyriens kung!
18 Och det ska ske på den dagen att Herren lockar på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. 19 De ska alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. 20 (R) På den dagen ska Herren ta en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden[o] – nämligen Assyriens kung – och raka av allt hår både på huvudet och nertill, och även ta bort skägget.
21 På den dagen ska en kviga och två får vara vad en man föder upp. 22 Men han ska få så mycket mjölk att han kan leva av gräddmjölk, för alla som är kvar i landet ska leva av gräddmjölk och honung. 23 Och det ska ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver[p], ska det växa tistel och törne. 24 Man ska gå dit med pil och båge, för hela landet ska vara täckt med tistel och törne. 25 (S) Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan ska man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där ska man släppa lös oxar och låta får trampa ner marken."
Apostelns försvarstal
16 (A) Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite. 17 Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att[a] berömma mig. 18 (B) När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det. 19 Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. 20 Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar[b] er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet. 21 Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det.
Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också. 22 (C) Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams barn? Jag också. 23 (D) Är de Kristi tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara. 24 (E) Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett[c]. 25 (F) Tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav. 26 (G) Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, 27 (H) allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken.
28 (I) Utöver allt annat har jag det dagliga ansvaret, omsorgen om alla församlingarna. 29 (J) Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner i mig? 30 (K) Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. 31 (L) Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. 32 (M) I Damaskus lät kung Aretas[d] ståthållare bevaka staden för att gripa mig, 33 och jag firades ner i en korg[e] genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.
Räddning från fiender
54 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David, 2 (A) när sifiterna kom[a] och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."
23 När du sitter till bords
med en härskare,
tänk på vem du har framför dig.
2 Sätt kniven mot din strupe
om du är alltför hungrig.
3 Var inte lysten
efter hans läckerheter,
det kan vara bedräglig mat.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation