The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Brudgummen
5 (A) Jag kommer till min lustgård,
min syster, min brud.
Jag plockar min myrra
och mina kryddor,
jag äter min honungskaka
och min honung,
jag dricker mitt vin
och min mjölk.
Ät, vänner, drick
och berusa er av kärlek!
Bruden
2 (B) Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fullkomliga!
Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.”
3 Jag har tagit av mig mitt linne,
ska jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag smutsa ner dem igen?
4 Min vän räckte in sin hand
genom luckan,
då bultade mitt hjärta för honom.
5 Jag steg upp för att öppna
för min vän.
Mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av myrra
som rann över dörrens handtag.
6 (C) Jag öppnade för min vän –
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ var utom sig
av hans ord.
Jag sökte honom
men fann honom inte,
jag ropade på honom
men han svarade mig inte.
7 (D) Väktarna fann mig[a]
där de gick runt i staden.
De slog mig och sårade mig,
de ryckte av mig min mantel,
dessa murarnas väktare.
8 (E) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Om ni finner min vän –
vad ska ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!
Vännerna
9 (F) Hur är din vän bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Hur är din vän bättre än andra,
eftersom du ber oss lova dig detta?
Bruden
10 (G) Min vän är strålande vit och röd,
ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är lockigt
och svart som korpen.
12 (H) Hans ögon är som duvor
vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
infattade som ädelstenar.
13 (I) Hans kinder liknar
doftande blomstersängar,
kullar av[b] kryddiga örter.
Hans läppar är liljor
som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar[c] av guld
med infattade krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk
av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
på socklar av finaste guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som cedrarna.
16 (J) Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min vän,
sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar!
Vännerna
17 Vart har din vän gått,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Vi ska hjälpa dig
att söka honom.
Bruden
6 (K) Min vän har gått ner
till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna,
för att valla sin hjord
i lustgårdarna
och plocka liljor.
2 (L) Jag är min väns och min vän är min,
där han vallar sin hjord bland liljor.
Brudgummen
3 (M) Vacker som Tirsa[d] är du,
min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en här
under fanor.
4 (N) Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder
är som en flock tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
6 Din kind är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
7 Sextio är drottningarna,
åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna oräkneliga –
8 (O) men hon är den enda,
min duva, min fullkomliga,
den enda för sin mor,
älskad av den som fött henne.
Flickorna ser henne
och prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur
lovordar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som blickar fram
likt morgonrodnaden –
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en här
under fanor?
Brudgummen (eller bruden)
10 (P) Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken
skjutit skott
och granatäppelträden gått i blom.
11 Utan att jag märkte det
hade min längtan satt mig
vid mitt furstefolks[e] vagnar.
Vännerna
12 Vänd om, vänd om, Shulamit[f],
vänd om, vänd om
så att vi får se dig!
Bruden
Varför ser ni på Shulamit,
som på en dans i Mahanajim?[g]
Brudgummen
7 Vad dina fötter är vackra
i sandaler, du furstedotter!
Dina höfters rundning
är som ett smycke,
ett verk av en konstnärs händer.
2 Din navel[h] är en rundad skål,
må vinet aldrig fattas!
Din midja är en vetehög,
omgiven av liljor.
3 (Q) Dina bröst är som två killingar,
tvillingar av en gasell.
4 (R) Din hals är som ett elfenbenstorn,
dina ögon som dammarna
i Heshbon[i] vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet
som vetter mot Damaskus.
5 (S) Ditt huvud höjer sig som Karmel,
och ditt hårsvall är som purpur.
Kungen är fångad i dess lockar.
6 (T) Vad du är skön och ljuv,
du kärlek, så full av njutning!
7 Din hållning är som palmens,
dina bröst som druvklasar.
8 (U) Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,
jag vill gripa dess frukt.
Låt dina bröst vara som druvklasar,
din andedräkt som äppeldoft
9 och din mun som ljuvaste vin.
Bruden
Vinet rinner rakt ner i min vän
och fuktar de slumrandes läppar[j].
10 (V) Jag är min väns,
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min vän,
vi går ut på fälten
och övernattar i byarna[k].
12 (W) Vi går tidigt till vingårdarna och ser
om vinstocken har fått skott,
om knopparna öppnat sig
och granatäppelträden
gått i blom.
Där vill jag ge dig min kärlek.
13 Kärleksäpplena[l] sprider sin doft,
vid våra dörrar
finns alla slags härliga frukter,
både nya och gamla.
Min vän, jag har sparat dem åt dig.
8 Tänk om du hade varit
som min bror,
ammad vid min mors bröst!
Då hade jag fått kyssa dig
om jag mött dig där ute,
och ingen hade föraktat mig.
2 (X) Jag hade fått leda dig,
föra dig in i min mors hus,
du hade undervisat mig[m].
Jag hade gett dig kryddat vin
att dricka,
saft från mina granatäpplen.
3 (Y) Hans vänstra arm
vilar under mitt huvud,
hans högra omfamnar mig.
4 (Z) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Stör inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
Vännerna
5 Vem är hon
som kommer upp från öknen,
stödd på sin vän?
Bruden
Där under äppelträdet
väckte jag dig,
där som din mor födde dig,
där hon som gav dig livet
födde dig[n],
6 Sätt mig som ett sigill[o] på ditt hjärta,
som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
dess lidelse obeveklig
som dödsriket.
Dess glöd är eldens glöd,
en Herrens låga.
7 Väldiga vatten
kan inte släcka kärleken,
strömmar kan inte
dränka den.
Om någon ville ge
allt han har i sitt hus
för kärleken,
skulle han ändå bli avvisad.
Brudens bröder
8 Vi har en liten syster
som ännu inte har fått bröst.
Vad ska vi göra med vår syster
den dag man vill vinna henne?
9 Är hon en mur
bygger vi på den ett silverkrön,
men är hon en dörr
bommar vi för den
med en cederplanka.
Bruden
10 Jag är en mur,
och mina bröst är som torn.
Så blev jag i hans ögon
som en som finner frid.
11 Salomo[p] hade en vingård
i Baal-Hamon[q],
en vingård som han lämnade
åt väktare.
Tusen siklar silver
fick man ge för dess frukt.
12 Min egen vingård tillhör mig.
Tusen tillhör dig, Salomo,
och tvåhundra dem
som vaktar dess frukt.
Brudgummen
13 (AA) Du som bor i lustgårdarna,
vännerna lyssnar till din röst.
Låt mig få höra den!
Bruden
14 (AB) Skynda, min vän,
och var som en gasell
eller en ung hjort
på de kryddoftande bergen.
9 (A) Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. 2 (B) Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma er och berätta att Achaia har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.
3 (C) Nu sänder jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt. 4 Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er. 5 Därför tyckte jag mig behöva be bröderna resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav[a].
6 (D) Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. 7 (E) Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare[b]. 8 (F) Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt[c] och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt.[d] 10 (G) Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, han ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd.
11 Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan. 12 (H) Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud. 13 När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla. 14 De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. 15 Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva!
Bön om syndernas förlåtelse
51 För körledaren. En psalm av David, 2 (A) när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba[a].
3 Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.
4 Tvätta mig ren från min skuld,
rena mig från min synd,
5 för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 (B) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har du rätt när du talar,
du är ren när du dömer.
7 (C) Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.
8 Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet i mitt innersta.
9 (D) Rena mig med isop[b]
så att jag blir ren,
tvätta mig
så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig höra fröjd och glädje,
låt de ben du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.
12 (E) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.
13 Förkasta mig inte från ditt ansikte
och ta inte din helige Ande
ifrån mig.
14 (F) Låt mig åter få glädjas
över din frälsning
och håll mig uppe
med en villig[c] ande.
15 Jag ska lära överträdarna dina vägar
så att syndare omvänder sig
till dig.
16 (G) Rädda mig från blodskuld,
Gud, du min frälsnings Gud,
så ska min tunga jubla
över din rättfärdighet.
17 Herre, öppna mina läppar,
så ska min mun förkunna ditt lov.
18 (H) Slaktoffer gläder dig inte,
annars skulle jag ge dig det,
brännoffer vill du inte ha.
19 (I) Det offer Gud vill ha
är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och bedrövat hjärta
föraktar du inte, Gud.
20 Gör gott mot Sion i din nåd,
bygg upp Jerusalems murar.
21 (J) Då ska du få glädjas åt rätta offer,
brännoffer och heloffer.
Då ska tjurar offras på ditt altare.
24 (A) Ge dig inte i lag
med en lättretad man
och umgås inte
med en hetlevrad,
25 så att du lär dig hans vägar
och lägger en snara för ditt liv.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation