Bible in 90 Days
Brännoffret
1 Herren kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åt Herren, skall ni ta ert offer av boskapen, antingen av nötboskapen eller småboskapen.
3 Om han vill bära fram ett brännoffer från nötboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han skall räknas som välbehaglig inför Herrens ansikte. 4 Han skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till försoning för honom. 5 Han skall slakta ungtjuren inför Herrens ansikte, och Arons söner, prästerna, skall bära fram blodet och stänka det runt omkring på det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 6 Sedan skall han flå brännoffersdjuret och stycka det, 7 och prästen Arons söner skall göra upp eld på altaret och lägga ved på elden. 8 Sedan skall Arons söner, prästerna, lägga styckena, huvudet och fettet ovanpå veden som brinner på altaret. 9 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen bränna alltsammans på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
10 Om han vill bära fram ett brännoffer av småboskapen, av fåren eller getterna, skall han ta ett felfritt djur av hankön. 11 Han skall slakta det inför Herrens ansikte vid norra sidan av altaret, och Arons söner, prästerna, skall stänka blodet runt omkring på altaret. 12 Han skall stycka djuret i dess delar, tillsammans med huvudet och fettet, och prästen skall lägga dem ovanpå veden som brinner på altaret. 13 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen offra alltsamman och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
14 Och om han vill bära fram åt Herren ett brännoffer av fåglar, skall han ta sitt offer av turturduvor eller unga duvor. 15 Prästen skall bära fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och bränna det på altaret. Blodet skall kramas ut på altarets sida. 16 Men krävan med dess orenhet skall han ta ut och kasta på askhögen vid östra sidan av altaret. 17 Han skall fläka upp fågeln vid vingarna, dock utan att slita loss dem, och prästen skall bränna den på altaret, ovanpå veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
Matoffret
2 När någon vill bära fram ett matoffer åt Herren, skall hans offer bestå av fint mjöl, och han skall hälla olja på det och lägga rökelse ovanpå. 2 Han skall bära fram det till Arons söner, prästerna, och prästen skall ta en handfull av mjölet och oljan och dessutom all rökelsen och bränna det på altaret som ett påminnelseoffer. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 3 Det som är över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland Herrens eldsoffer är det högheligt.
4 När du vill bära fram ett matoffer av det som bakas i ugn, skall det vara av fint mjöl, osyrade kakor blandade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. 5 Om ditt offer är ett matoffer som tillreds på plåt, skall det vara av fint mjöl, osyrat och blandat med olja. 6 Du skall bryta sönder det i stycken och hälla olja på det. Det är ett matoffer. 7 Om ditt offer är ett matoffer som tillreds i panna, skall det tillredas av fint mjöl med olja. 8 Varje matoffer som är tillrett på något av dessa sätt skall du föra fram till Herren. Det skall bäras fram till prästen och han skall ta det till altaret. 9 Sedan skall prästen ta den del av matoffret som utgör påminnelseoffret och bränna det på altaret. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 10 Det som blir över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland Herrens eldsoffer är det högheligt.
11 Inget matoffer som ni bär fram åt Herren skall vara syrat, ty varken av surdeg eller honung skall ni bränna något som eldsoffer åt Herren. 12 Som förstlingsoffer skall ni bära fram sådant åt Herren, men på altaret får det inte komma för att vara en ljuvlig doft. 13 Alla dina matoffer skall du beströ med salt. Du skall inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer skall du offra salt.
14 Om du vill bära fram ett matoffer åt Herren av den första skörden, skall du till ett sådant matoffer bära fram ax av grönskuren säd, rostade över eld och sönderstötta. 15 Du skall hälla olja på offret och lägga rökelse på det. Det är ett matoffer. 16 Prästen skall som påminnelseoffer bränna en del av de sönderstötta axen och oljan tillsammans med all rökelsen. Det är ett eldsoffer åt Herren.
Gemenskapsoffret
3 Om någon vill bära fram ett gemenskapsoffer och han då vill ta sitt offer av nötboskapen, skall han föra fram ett felfritt djur inför Herrens ansikte, antingen av hankön eller honkön. 2 Han skall lägga sin hand på offerdjurets huvud och sedan slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet, och Arons söner, prästerna, skall stänka blodet runt omkring på altaret. 3 Av gemenskapsoffret skall han som eldsoffer åt Herren bära fram det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, 4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna och leverfettet som han skall ta loss tillsammans med njurarna. 5 Sedan skall Arons söner bränna det på altaret, ovanpå brännoffret som ligger på den brinnande veden. Detta är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.
6 Men om någon vill bära fram ett gemenskapsoffer åt Herren av småboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön eller honkön. 7 Om han vill offra ett får, skall han föra fram det inför Herrens ansikte. 8 Och han skall lägga sin hand på offerdjurets huvud och sedan slakta det framför uppenbarelsetältet och Arons söner skall stänka blodet runt omkring på altaret. 9 Av gemenskapsoffret skall han som eldsoffer åt Herren offra fettet, hela fettsvansen, avstyckad vid ryggraden, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, 10 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna. 11 Och prästen skall bränna det på altaret. Det är ett matoffer, ett eldsoffer åt Herren.
12 Om någon vill offra en get, skall han föra fram den inför Herrens ansikte, 13 lägga sin hand på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet och Arons söner skall stänka blodet runt omkring på altaret. 14 Som ett eldsoffer åt Herren skall han offra det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, 15 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna. 16 Sedan skall prästen bränna det på altaret. Det är ett matoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft. Allt fettet skall tillhöra Herren. 17 Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. Inget fett och inget blod skall ni förtära.
Syndoffret
4 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av Herrens bud och gör något som inte får göras, 3 skall den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer för den synd han har begått. 4 Han skall föra fram tjuren inför Herrens ansikte till uppenbarelsetältets ingång och han skall lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför Herren. 5 Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet, 6 och han skall doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför Herrens ansikte framför förlåten till helgedomen.
7 Därefter skall prästen stryka med blodet på hornen på den väldoftande rökelsens altare, som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet från tjuren skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 8 Och allt fett på syndofferstjuren skall han avlägsna, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem, 9 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna. 10 Fettet skall tas ut så som det tas ut ur tjuren för gemenskapsoffret. Och prästen skall bränna det på brännoffersaltaret. 11 Men tjurens hud och allt hans kött, hans huvud, fötter, inälvor och orenhet, 12 allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.
13 Om Israels hela menighet försyndar sig utan att församlingen märker det och de bryter mot något av Herrens bud och gör sådant som inte får göras och därigenom ådrar sig skuld, 14 och sedan den synd de har begått blir känd, då skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skall föra fram den inför uppenbarelsetältet. 15 Och de äldste i menigheten skall lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens ansikte, och man skall slakta tjuren inför Herren. 16 Den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet, 17 och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger framför förlåten inför Herrens ansikte.
18 Därefter skall han stryka en del av blodet på hornen på det altare som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. 19 Allt fett skall han ta ut ur tjuren och bränna det på altaret. 20 Och han skall göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så skall han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de förlåtelse. 21 Sedan skall han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.
22 Om en ledare syndar genom att han av misstag bryter mot något av Herrens, sin Guds, bud och gör sådant som inte får göras och han därigenom ådrar sig skuld, 23 eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, skall han som sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön. 24 Han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta den inför Herrens ansikte på samma plats som man slaktar brännoffret. Det är ett syndoffer. 25 Prästen skall ta något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn, men det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret. 26 Allt fettet skall han bränna på altaret, så som man gör med fettet vid gemenskapsoffret. Och när prästen bringar försoning för honom till rening från hans synd, får han förlåtelse.
27 Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt Herrens bud och därigenom ådrar sig skuld, 28 eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön. 29 Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det på den plats där brännoffersdjuren slaktas. 30 Prästen skall ta något av blodet på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn, men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot. 31 Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret till en ljuvlig doft för Herren. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.
32 Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, skall han föra fram ett felfritt djur av honkön. 33 Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och slakta det till syndoffer på samma plats som man slaktar brännoffersdjuren. 34 Prästen skall ta av syndoffrets blod på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot. 35 Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur lammet till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Och när prästen bringar försoning för den synd han har begått, får han förlåtelse.
Syndoffer för olika förseelser
5 Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning. 2 Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, det må vara den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och ådrar sig skuld. 3 Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så ådrar han sig skuld. 4 Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar - att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed - och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han ådragit sig skuld i något av dessa avseenden. 5 Då skall han, när han ådragit sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått. 6 Som offer för sin synd skall han föra fram åt Herren ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för honom för hans synd.
7 Men om han inte har råd med ett sådant djur, skall han som offer för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer. 8 Han skall bära fram dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det, 9 och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men det övriga blodet skall kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. 10 Den andra duvan skall han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.
11 Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, skall han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl till syndoffer, men inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse på det, ty det är ett syndoffer. 12 Han skall bära fram det till prästen, och prästen skall ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13 Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Det övriga skall tillhöra prästen liksom vid matoffret.
Skuldoffret
14 Herren talade till Mose. Han sade: 15 Om någon av misstag begår en trolös handling genom att undanhålla något som är helgat åt Herren, skall han som skuldoffer föra fram åt Herren en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer i silver, ett visst antal siklar efter helgedomssikelns vikt. 16 Han skall ersätta det han har undanhållit av det helgade och lägga till en femtedel. Detta skall han ge åt prästen, och när prästen bringar försoning för honom genom skuldoffersbaggen, får han förlåtelse. 17 Om någon syndar utan att veta det och bryter mot något Herrens bud och gör sådant som inte får göras, ådrar han sig skuld och bär på missgärning. 18 Han skall som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått av misstag och utan att veta det får han förlåtelse. 19 Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför Herren.
6 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Om någon syndar och handlar trolöst mot Herren, genom att han ljuger för sin nästa angående något som denne har anförtrott honom eller överlämnat i hans vård eller angående något som han med våld har tagit eller om han genom utpressning berövat sin nästa något, 3 eller om han, när han har hittat något borttappat, ljuger om det och svär falskt i någon sak, vad det än är som en människa kan göra sig skyldig till, 4 då skall den som har syndat på detta sätt och därmed ådragit sig skuld återlämna det han har tagit med våld eller tillägnat sig genom utpressning eller det som anförtrotts honom, eller det borttappade som han har hittat, 5 eller vad det än gäller där han svurit falskt. Han skall ersätta det till dess fulla värde och lägga till en femtedel. Han skall ge det åt ägaren samma dag som han bär fram sitt skuldoffer. 6 Ty sitt skuldoffer skall han föra fram inför Herren, en felfri bagge av småboskapen skall han föra fram till prästen, efter det värde du bestämmer. 7 Och när prästen så bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för vad han än har gjort som har dragit skuld över honom.
Brännoffret
8 Herren talade till Mose. Han sade: 9 Ge Aron och hans söner denna befallning: Detta är lagen om brännoffret: Brännoffret skall ligga på altarets härd hela natten till morgonen och elden på altaret skall där- igenom hållas brinnande. 10 Prästen skall klä sig i sin livrock av linne och ta på sig benkläder av linne närmast kroppen. Han skall ta bort askan efter brännoffret som elden har förtärt på altaret och lägga den vid sidan av altaret. 11 Sedan skall han ta av sig kläderna och klä sig i andra kläder och föra bort askan till en ren plats utanför lägret. 12 Men elden på altaret skall hållas brinnande och får inte slockna. Varje morgon skall prästen där antända ny ved, och ovanpå veden skall han lägga brännoffret och bränna fettstyckena av gemenskapsoffret. 13 Elden skall alltid hållas brinnande på altaret. Den får inte slockna.
Matoffret
14 Detta är lagen om matoffret: Arons söner skall bära fram det inför Herrens ansikte till altaret. 15 Och prästen skall ta en handfull av offret, av det fina mjölet som hör till matoffret och av oljan, dessutom all rökelsen som ligger på matoffret. Detta skall han bränna på altaret till en ljuvlig doft, som ett påminnelseoffer till Herren. 16 Det som är över av det skall Aron och hans söner äta. Osyrat skall det ätas på en helig plats. I förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det. 17 Det skall inte bakas med surdeg. Detta är deras andel som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. 18 Alla av manligt kön bland Arons barn skall äta det. Det skall vara deras eviga rätt av Herrens eldsoffer från släkte till släkte. Var och en som rör vid det blir helig.
19 Och Herren talade till Mose. Han sade: 20 Detta är den offergåva som Aron och hans söner skall offra åt Herren på den dag då någon av dem blir smord: en tiondels efa fint mjöl som det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen. 21 Det skall bakas på plåt med olja, och när det är blandat skall du bära fram det. Du skall offra det sönderdelat som när man offrar ett matoffer i stycken, till en ljuvlig doft för Herren. 22 Den präst bland Arons söner som blir smord i hans ställe skall göra det. Detta skall vara en evig stadga. Som ett heloffer skall det brännas åt Herren. 23 En prästs matoffer skall alltid vara ett heloffer. Det får inte ätas.
Syndoffret
24 Herren talade till Mose. Han sade: 25 Säg till Aron och hans söner: Detta är lagen om syndoffret: På samma plats som brännoffersdjuret slaktas skall syndoffersdjuret slaktas inför Herrens ansikte. Det är högheligt. 26 Den präst som offrar syndoffret skall äta det. På en helig plats skall det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet. 27 Var och en som rör vid köttet blir helig. Om något av blodet stänks på någons kläder, skall man tvätta av det nerstänkta stället på en helig plats. 28 Det lerkärl som offerköttet har kokats i skall slås sönder, men om kokningen har skett i ett kopparkärl skall detta skuras och sköljas med vatten. 29 Alla av manligt kön bland prästerna får äta det. Det är högheligt. 30 Men sådant syndoffer vars blod bärs in i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. Det skall brännas upp i eld.
Skuldoffret
7 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. 2 På samma plats som man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret och man skall stänka blodet runt omkring på altaret. 3 Allt fettet skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, 4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man skall ta loss tillsammans med njurarna. 5 Prästen skall bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. 6 Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det. På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt.
7 Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Samma lag skall gälla för dem båda. Offerköttet skall tillhöra den präst som bringar försoning med det. 8 När en präst bär fram brännoffer för någon, skall huden av brännoffersdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. 9 Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt skall alltid tillfalla den präst som bär fram det. 10 Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.
Gemenskapsoffret
11 Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: 12 Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, skall han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. 13 Tillsammans med kakor av syrat bröd skall han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer han offrar som gemenskapsoffer. 14 Av detta skall han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna skall tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. 15 Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer skall ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till följande morgon.
16 Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas följande dag. 17 Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, skall det brännas upp i eld på tredje dagen. 18 Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. 19 Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det skall brännas upp i eld. I övrigt må köttet ätas av var och en som är ren. 20 Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han skall utrotas ur sitt folk. 21 Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, skall han utrotas ur sitt folk.
Förbud mot att förtära fett och blod
22 Herren talade till Mose. Han sade: 23 Säg till Israels barn: Ni skall inte äta något fett av nötboskap, får eller getter. 24 Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni skall inte äta det. 25 Ty var och en som äter fettet av något djur, av vilket man bär fram eldsoffer åt Herren, han skall utrotas ur sitt folk. 26 Och ni skall inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27 Var och en som förtär blod skall utrotas ur sitt folk.
Prästernas andel
28 Och Herren talade till Mose. Han sade: 29 Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren. 30 Med egna händer skall han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan skall han bära fram, och bringan skall viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte. 31 Fettet skall prästen bränna på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner. 32 Också det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. 33 Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra lårstycket som sin andel. 34 Ty av israeliternas gemenskapsoffer tar jag viftoffersbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.
35 Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36 Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.
Avslutning om offren
37 Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. 38 Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.
Arons och hans söners prästvigning
8 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan samt syndofferstjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. 3 Samla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet." 4 Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid uppenbarelsetältets ingång. 5 Och Mose sade till menigheten: "Detta är vad Herren har befallt mig att göra."
6 Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. 7 Och han satte livklädnaden på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. 8 Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim[a] i skölden. 9 Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. 10 Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det. 11 Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem. 12 Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom för att helga honom. 13 Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem livklädnader, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som Herren hade befallt Mose.
14 Mose förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndofferstjurens huvud. 15 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men det övriga blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det. 16 Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret. 17 Men det övriga av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som Herren hade befallt honom.
18 Och han förde fram brännoffersbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 19 Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret. 20 Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret. 21 Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren, så som Herren hade befallt Mose.
22 Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud. 23 Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot. 24 Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet stänkte Mose runt omkring på altaret. 25 Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket. 26 Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför Herrens ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket. 27 Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner och de viftade det som ett viftoffer inför Herrens ansikte. 28 Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. 29 Och Mose tog bringan - den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge - och viftade den som ett viftoffer inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose.
30 Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. På detta sätt helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder. 31 Sedan sade Mose till Aron och hans söner: "Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner skall äta det. 32 Men det som blir kvar av köttet eller av brödet skall ni bränna upp i eld. 33 Under sju dagar skall ni inte gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, ty er prästvigning skall vara i sju dagar. 34 Herren har befallt att så som det har gått till i dag skall det också ske i fortsättningen, för att försoning skall bringas för er. 35 Vid ingången till uppenbarelsetältet skall ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni skall iaktta vad Herren har befallt er att iaktta för att ni inte skall dö. Detta har jag fått befallning om." 36 Och Aron och hans söner gjorde allt som Herren hade befallt genom Mose.
Arons första offer
9 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel. 2 Han sade till Aron: "Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herrens ansikte. 3 Och säg till Israels barn: Tag en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer. 4 Tag vidare en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför Herrens ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, ty i dag kommer Herren att uppenbara sig för er."
5 De tog det som Mose hade givit befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte. 6 Då sade Mose: "Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet skall visa sig för er."
7 Och Mose sade till Aron: "Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt."
8 Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv. 9 Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. 10 Syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. 11 Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret. 12 Sedan slaktade han brännoffersdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. 13 De räckte honom det styckade brännoffersdjuret med dess huvud och han brände detta på altaret. 14 Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
15 Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndoffersdjuret. 16 Och han förde fram brännoffersdjuret och offrade det på föreskrivet sätt. 17 Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. 18 Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. 19 Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet 20 lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. 21 Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron som ett viftoffer inför Herrens ansikte, så som Mose hade befallt.
22 Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. 23 Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket. 24 Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.
Nadabs och Abihus synd
10 Men Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför Herrens ansikte, något som han inte hade befallt dem. 2 Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren. 3 Och Mose sade till Aron: "Detta är vad Herren har talat:
På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig
och inför allt folket
bevisa mig härlig."
Och Aron teg stilla.
4 Mose kallade till sig Misael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror, och sade till dem: "Kom fram och bär era släktingar bort från helgedomen, utanför lägret." 5 Då steg de fram och bar bort dem i deras livklädnader, utanför lägret, så som Mose hade sagt. 6 Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: "Ni skall inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder, för att ni inte skall dö och vrede drabba hela menigheten. Men era bröder, hela Israels hus, må gråta över den brand som Herren har tänt. 7 Ni skall inte gå bort från ingången till uppenbarelsetältet, för att ni inte skall dö, ty Herrens smörjelseolja är på er." Och de gjorde enligt Moses ord.
Regler för präster
8 Herren talade till Aron. Han sade: 9 "För att ni inte skall dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker när ni skall gå in i uppenbarelsetältet. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. 10 Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent. 11 Och ni skall lära Israels barn alla de stadgar som Herren har kungjort för dem genom Mose."
12 Mose sade till Aron, och till Eleasar och Itamar, hans söner som ännu var kvar: "Tag det matoffer som har blivit över av Herrens eldsoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, ty det är högheligt. 13 Ni skall äta det på en helig plats, ty det är din och dina söners lagliga rätt av Herrens eldsoffer. Den befallningen har jag fått. 14 Viftoffersbringan och offergärdslåret skall ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, ty du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer. 15 Tillsammans med eldsoffren av fettstyckena skall offergärdslåret och viftoffersbringan bäras fram för att viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte. De skall som en evig rätt tillhöra dig och dina söner med dig, så som Herren har befallt."
16 Mose frågade efter syndoffersbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Mose vred på Eleasar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sade: 17 "Varför har ni inte ätit syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt och han har gett er det för att ni skall ta bort menighetens skuld och bringa försoning för dem inför Herrens ansikte. 18 Se, dess blod har inte burits in i helgedomens inre. Därför skulle ni ha ätit upp köttet på helig plats, så som jag hade befallt." 19 Men Aron sade till Mose: "Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och brännoffer inför Herrens ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferskött, skulle det ha varit välbehagligt för Herren?" 20 När Mose hörde detta, blev han tillfreds.
Rena och orena djur
11 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 2 Säg till Israels barn: Detta är de djur som ni får äta bland alla fyrfotadjur på jorden: 3 Alla de djur som har helt kluvna klövar och som idisslar får ni äta. 4 Men av de djur som idisslar och av dem som har kluvna klövar skall ni inte äta dessa: kamelen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er; 5 klippgrävlingen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er; 6 haren, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er; 7 svinet, ty det har visserligen klövar som är helt kluvna, men det idisslar inte. Det skall vara orent för er. 8 Köttet av dessa djur skall ni inte äta, och ni skall inte heller röra vid deras döda kroppar. De skall vara orena för er.
9 Detta får ni äta av det som är i vattnet: Allt i vattnet, i sjöarna och floderna, som har fenor och fjäll, det får ni äta. 10 Men allt i sjöarna och floderna som inte har fenor och fjäll, allt som rör sig i vattnet, ja, alla levande varelser som finns i vattnet, det skall ni anse som något avskyvärt. 11 Ja, de skall vara en styggelse för er. Av deras kött skall ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni avsky. 12 Allt i vattnet som inte har fenor och fjäll skall vara något avskyvärt för er.
13 Dessa är de fåglar som ni skall räkna som en styggelse, de skall inte ätas, de är en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen, 14 gladan, falken med dess arter, 15 korpen med dess arter, 16 strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, 17 ugglan, dykfågeln, uven, 18 tinsemetfågeln, pelikanen, 19 asgamen, storken, regnpiparen med dess arter, härfågeln och fladdermusen.
20 Alla de flygande smådjur som går på fyra fötter skall vara en styggelse för er. 21 Av alla de flygande smådjur som går på fyra fötter får ni äta endast dem som ovanför sina fötter har två ben att hoppa med på jorden. 22 Dessa får ni äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter. 23 Men alla andra flygande smådjur som har fyra fötter skall vara en styggelse för er.
24 Var och en som rör vid den döda kroppen av något av följande djur ådrar sig orenhet och skall vara oren ända till kvällen, 25 och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen: 26 Alla de fyrfotadjur som har klövar, men inte helt kluvna, och som inte idisslar, de skall vara orena för er. Var och en som rör vid dem blir oren. 27 Och alla slags fyrfotadjur som går på tassar skall vara orena för er. Var och en som rör vid deras döda kroppar skall vara oren ända till kvällen. 28 Den som bär bort en sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. De skall vara orena för er.
29 Bland de smådjur som rör sig på marken skall dessa vara orena för er: vesslan, jordråttan, de olika slagen av ödlor, 30 geckoödlan, landkrokodilen, letaan, sandödlan och kameleonten. 31 Bland alla smådjur skall dessa vara orena för er. Var och en som rör vid dem när de är döda skall vara oren ända till kvällen. 32 Allt som ett sådant djur faller på när det är dött blir orent, vare sig det är något slags träkärl eller kläder, något av skinn eller en säck eller vilken annan sak det kan vara som används till något behov. Man skall lägga det i vatten, och det skall vara orent ända till kvällen, då det blir rent. 33 Om något sådant faller i ett lerkärl, blir allt som är i detta orent, och ni skall slå sönder kärlet. 34 All mat man äter som är tillredd med vatten från ett sådant kärl är oren, och all dryck man dricker ur ett sådant kärl blir oren av det. 35 Allt som en sådan död kropp faller på blir orent. Är det en ugn eller öppen eldstad skall den förstöras, ty den blir oren. Den skall vara oren för er. 36 Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlas, skall förbli ren. Men om någon rör vid själva den döda kroppen blir han oren. 37 Om en sådan död kropp faller på något slags utsäde, något man sår, förblir det rent. 38 Men om vatten har kommit på säden och en sådan död kropp sedan faller på den, skall den vara oren för er.
39 Om något fyrfotadjur som får ätas av er, dör, skall den som rör vid den döda kroppen vara oren ända till kvällen. 40 Den som äter kött av en sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. Den som bär bort den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen.
41 Alla slags smådjur som rör sig på jorden är en styggelse, de får inte ätas. 42 Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter bland alla de smådjur som rör sig på jorden skall ni äta något, ty de är en styggelse. 43 Gör er inte själva avskyvärda genom något av dessa kryp. Ådrag er inte orenhet genom sådana, så att ni blir orena genom dem. 44 Ty jag är Herren, er Gud. Ni skall hålla er heliga och vara heliga, ty jag är helig. Orena er inte genom något av de smådjur som rör sig på jorden. 45 Ty jag är Herren, som har fört er upp ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Så skall ni nu vara heliga, ty jag är helig.
46 Detta är lagen om fyrfotadjuren, om fåglarna, om alla slags levande varelser som rör sig i vattnet och om alla slags smådjur som rör sig på jorden. 47 Den visar hur man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som får ätas och de som inte får ätas.
Kvinnors rening när de har fött barn
12 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När en kvinna blir havande och föder en pojke, skall hon vara oren i sju dagar, lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren. 3 På åttonde dagen skall hans förhud omskäras. 4 Sedan skall kvinnan stanna hemma i trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon får inte röra vid något som är heligt och hon får inte heller komma till helgedomen förrän hennes reningsdagar är över. 5 Men om det är en flicka som hon har fött, skall kvinnan vara oren i två veckor som vid sin månadsrening. Sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar under sitt reningsflöde.
6 När hennes reningsdagar är över, efter det hon fött son eller dotter, skall hon till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. 7 Prästen skall offra detta inför Herrens ansikte och bringa försoning för henne, så blir hon ren från sitt blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, både när hon har fött en pojke och när hon har fött en flicka.
8 Men om hon inte har råd med ett får, skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Prästen skall så bringa försoning för henne och hon blir ren.
Lagar om spetälska av olika slag
13 Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 2 När någon får en upphöjning på huden eller ett utslag eller en ljus fläck och detta utvecklas till något som liknar spetälska på hans hud, skall han föras till prästen Aron, eller till en av hans söner, prästerna. 3 Prästen skall se på det angripna stället på huden. Om han då finner att håret på det angripna stället har vitnat och att det angripna stället visar sig djupare än den övriga huden på kroppen, då är det spetälska. När prästen ser det, skall han förklara honom oren. 4 Och om den ljusa fläcken på hans hud är vit men inte visar sig djupare än den övriga huden och om håret på den inte har vitnat, skall prästen hålla den angripne instängd i sju dagar. 5 Den sjunde dagen skall prästen se på honom. Om han då finner att det angripna stället är oförändrat och att det onda inte har brett ut sig på huden, skall han för andra gången hålla honom instängd i sju dagar. 6 Sedan skall prästen se på honom igen på sjunde dagen, och om det angripna stället har bleknat och det onda inte har brett ut sig på huden, skall han förklara honom ren, ty då är det ett vanligt utslag, och när han har tvättat sina kläder är han ren. 7 Men om utslaget breder ut sig på huden, sedan han visat sig för prästen för att förklaras ren, skall han visa sig för prästen en gång till. 8 Om prästen ser att utslaget har brett ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är det spetälska.
9 När någon får spetälska, skall han föras till prästen, 10 och prästen skall se på honom. Om det finns en vit upphöjning på huden och håret har vitnat där och svallkött har bildats i upphöjningen, 11 då är det gammal spetälska på hans hud, och prästen skall förklara honom oren. Han skall inte stänga honom inne, ty han är oren. 12 Men om spetälskan har brutit ut så att hela huden är täckt av spetälska på den angripne, från huvud till fot, överallt där prästen ser, 13 då skall prästen undersöka honom. Om han då finner att spetälska täcker hela hans kropp, skall han förklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit, han är ren. 14 Men så snart svallkött visar sig på honom är han oren. 15 När prästen ser svallköttet, skall han förklara honom oren. Svallköttet är orent, det är spetälska. 16 Men om svallköttet förändras och stället blir vitt, skall han gå till prästen. 17 Och prästen skall se på honom och om det angripna stället har blivit vitt, skall han förklara den angripne ren. Han är då ren.
18 När någon på sin hud har haft en böld som har läkts, 19 men det sedan visar sig en vit upphöjning eller en rödvit fläck på det ställe där bölden var, skall han visa sig för prästen, 20 och prästen skall se på honom. Om denne finner att stället är lägre än den övriga huden och att håret på det har vitnat, skall han förklara honom oren, ty då är han angripen av spetälska som har brutit ut där bölden var. 21 Men om prästen undersöker honom och finner att vitt hår saknas där, att stället inte är lägre än den övriga huden och att det är blekt, då skall prästen hålla honom instängd i sju dagar. 22 Om då det onda breder ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är han angripen. 23 Men om den ljusa fläcken stannar kvar på sin plats och inte breder ut sig, då är det ett ärr efter bölden, och prästen skall förklara honom ren.
24 Om någon får ett brännsår på sin hud och det sedan blir en rödvit eller en vit fläck av ärrbildningen i brännsåret, 25 skall prästen undersöka det. Om håret på fläcken har vitnat och den visar sig vara djupare än huden, då är det spetälska som har brutit ut i brännsåret. Därför skall prästen förklara honom oren, ty han är angripen av spetälska. 26 Men om prästen undersöker stället och finner att vitt hår saknas på den ljusa fläcken, att stället inte är lägre än den övriga huden och att det är blekt, då skall prästen hålla honom instängd i sju dagar. 27 Och prästen skall se på honom den sjunde dagen. Om det onda har brett ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är han angripen av spetälska. 28 Men om den ljusa fläcken stannar kvar på sin plats och inte breder ut sig på huden och förblir blek, då är det en upphöjning efter brännsåret, och prästen skall förklara honom ren, ty det är ett märke efter brännsåret.
29 Om en man eller kvinna får någon fläck på huvudet eller hakan, 30 skall prästen undersöka fläcken. Om den då visar sig djupare än huden och där finns gulaktigt, tunt hår, skall prästen förklara den angripne oren, ty då är det elakartad spetälskeskorv eller spetälska på huvud eller haka. 31 Men om prästen ser på det ställe som angripits av skorven och det inte är djupare än huden och det inte finns något svart hår i det, då skall prästen hålla den som angripits av skorven instängd i sju dagar. 32 Den sjunde dagen skall prästen se på det angripna stället. Om skorven då inte har brett ut sig och där inte finns något gulaktigt hår och skorven inte visar sig djupare än huden, 33 då skall den sjuke raka sig utan att raka det skorviga stället, och prästen skall för andra gången hålla honom instängd i sju dagar. 34 Den sjunde dagen skall prästen se på den skorvsjuke. Om skorven inte har brett ut sig på huden och inte visar sig djupare än huden, skall prästen förklara honom ren. Han skall tvätta sina kläder och vara ren. 35 Men om skorven breder ut sig på huden, sedan han har förklarats ren, 36 skall prästen se på honom. Om skorven då har brett ut sig på huden, behöver han inte närmare se efter om det finns något gulaktigt hår, ty han är oren. 37 Men om skorven visar sig oförändrad och det har växt svart hår på stället, då är skorven läkt. Han är ren, och prästen skall förklara honom ren.
38 När någon, man eller kvinna, får ljusa fläckar på huden, särskilt vita, ljusa fläckar, 39 skall prästen se på den angripne. Om de ljusa fläckarna på huden är blekvita, då är det ett ofarligt utslag på huden. Han är ren.
40 När håret på en mans huvud faller av, är det vanlig bakskallighet. Han är ren. 41 Om håret faller av på främre delen av huvudet, är det vanlig framskallighet och han är ren. 42 Men om det uppstår en rödvit fläck på det skalliga stället, baktill eller framtill, då är det spetälska som har brutit ut på det skalliga stället, baktill eller framtill, 43 och prästen skall se på honom. Om den upphöjda fläcken på det skalliga stället, baktill eller framtill, då är rödvit och visar sig vara lik spetälska på kroppens hud, 44 då är mannen spetälsk. Han är oren. Prästen skall förklara honom oren, ty han är angripen på sitt huvud.
45 Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder. Han skall ha sitt hår ovårdat och skyla sitt skägg och ropa: "Oren! Oren!" 46 Så länge han är angripen av spetälska skall han vara oren. Han är oren och skall bo avskilt. Han skall ha sin bostad utanför lägret.
47 När ett klädesplagg blir angripet av spetälska, vare sig det är ett plagg av ylle eller linne, 48 om det är något vävt eller virkat tyg, av linne eller ylle, eller om det är ett skinn eller vad det än är som är tillverkat av skinn, 49 och det angripna stället är grönaktigt eller rödaktigt på plagget eller skinnet, på det vävda eller virkade tyget eller på skinn- föremålet, vad det än är, då är stället angripet av spetälska och skall visas för prästen. 50 Och prästen skall se på det angripna stället och det föremål som angripits skall vara inlåst i sju dagar. 51 Den sjunde dagen skall han se på det angripna stället. Om skadan har brett ut sig på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnet, vad det än är som är gjort av skinnet, så är stället angripet av elakartad spetälska. Det är orent. 52 Man skall bränna upp plagget eller det vävda eller virkade tyget, vare sig det är av ylle eller linne, eller skinnföremålet, vad det än är som är angripet, ty det är elakartad spetälska. Allt skall brännas upp i eld.
53 Men om prästen ser på stället och fläcken då inte har brett ut sig på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, 54 skall han befalla att man tvättar den sak där det angripna stället finns, och prästen skall ha den inlåst i ytterligare sju dagar. 55 Han skall efter tvättningen se på det angripna stället. Om fläcken då inte har ändrat utseende, är saken oren, även om fläcken inte har brett ut sig. Du skall bränna upp den i eld. Det är en frätfläck, vare sig den sitter på avigsidan eller på rätsidan. 56 Men om prästen ser på det angripna stället och finner att det har bleknat efter tvättningen, då skall han riva bort det från plagget eller skinnet eller från det vävda eller virkade tyget. 57 Om en fläck visar sig igen på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, så är det spetälska som har brutit ut. Den sak där det angripna stället finns skall du bränna upp i eld. 58 Men om fläcken på plagget eller på det vävda eller stickade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, har gått bort genom tvättningen, skall plagget tvättas en andra gång och blir då rent.
59 Detta är lagen om det som blir angripet av spetälska, vare sig det är ett plagg av ylle eller linne eller det är ett vävt eller virkat tyg eller något skinnföremål, vad det än är, och efter denna lag skall det förklaras rent eller orent.
Den spetälskes rening
14 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Detta är lagen om den spetälske den dag han skall renas: Han skall föras till prästen 3 och prästen skall gå ut utanför lägret och se på honom. Om han är botad från sin spetälska 4 skall prästen befalla att man för den som skall renas tar två levande rena fåglar, cederträ, karmosinrött garn och isop. 5 Prästen skall befalla att man skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten. 6 Sedan skall han ta den levande fågeln, cederträet, det karmosinröda garnet och isopen och doppa allt detta tillsammans med den levande fågeln i blodet från den fågel som blev slaktad över det friska vattnet. 7 Han skall stänka sju gånger på den som skall renas från spetälskan, och när han på detta sätt har renat honom, skall han släppa den levande fågeln fri ute på marken. 8 Den som skall renas skall tvätta sina kläder och raka av allt sitt hår och bada i vatten, så blir han ren och får sedan gå in i lägret. Men han skall stanna utanför sitt tält i sju dagar. 9 På sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både huvudhåret, skägget och ögonbrynen, ja, allt sitt hår skall han raka av. Och han skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten, så blir han ren.
10 På åttonde dagen skall han ta två felfria lamm av hankön, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön och tre tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, till matoffer, och vidare en log olja. 11 Och prästen som utför reningen skall ställa fram den som skall renas och allt det övriga inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. 12 Prästen skall ta det ena lammet med tillhörande logmått olja och offra det till ett skuldoffer och vifta det som ett viftoffer inför Herrens ansikte. 13 Han skall slakta lammet på samma plats som man slaktar syndoffersdjuren och brännoffersdjuren, på en helig plats, ty skuldoffret liksom syndoffret tillhör prästen. Det är högheligt. 14 Och prästen skall ta något av skuldoffrets blod och stryka det på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå. 15 Sedan skall prästen ta av tillhörande log olja och hälla i sin vänstra hand. 16 Han skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i vänster hand och stänka något av oljan med sitt finger sju gånger inför Herrens ansikte. 17 Av den olja som är kvar i hans hand skall prästen stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldoffersblodet. 18 Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han hälla på huvudet på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning för honom inför Herrens ansikte. 19 Därefter skall han offra syndoffret och bringa försoning för den som skall renas, så att han blir fri från sin orenhet. Sedan skall prästen slakta brännoffersdjuret. 20 Han skall offra brännoffret och matoffret på altaret. När prästen på detta sätt bringar försoning för honom, blir han ren.
21 Men om han är fattig och inte har råd med så mycket, skall han ta endast ett lamm till skuldoffer och vifta det för att bringa försoning för sig, och endast en tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, till matoffer samt en log olja, 22 och dessutom två turturduvor eller två unga duvor, allt eftersom han har råd. Den ena duvan skall vara till syndoffer och den andra till brännoffer. 23 För att förklaras ren skall han på åttonde dagen bära allt detta till prästen, till uppenbarelsetältets ingång inför Herrens ansikte. 24 Prästen skall ta skuldofferslammet och det logmått olja som hör till det, och han skall vifta det som ett viftoffer inför Herrens ansikte. 25 När skuldofferslammet har slaktats, skall prästen ta av skuldoffrets blod och stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå. 26 Sedan skall prästen hälla något av oljan i sin vänstra hand, 27 och han skall med sitt högra pekfinger stänka något av oljan som han har i vänster hand sju gånger inför Herrens ansikte. 28 Och prästen skall med oljan som han har i handen stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldoffersblodet. 29 Det som är kvar av oljan i prästens hand skall han hälla på huvudet på den som skall renas, för att bringa försoning för honom inför Herrens ansikte. 30 Sedan skall han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har haft råd till. 31 Av det han har kunnat skaffa skall han offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer tillsammans med matoffret. På detta sätt skall prästen bringa försoning inför Herrens ansikte för den som skall renas.
32 Detta är lagen om den som har blivit angripen av spetälska men inte har råd att skaffa vad som enligt lagen hör till hans rening.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln