Bible in 90 Days

Gud befaller Josua att erövra Kanaan

1 När Herrens tjänare Mose var död, sade Herren till Josua, Nuns son, Moses tjänare: ² "Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn. ³ Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose. ⁴ Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land och till Stora havet västerut, skall ert område sträcka sig. ⁵ Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar. Så som jag har varit med Mose, så skall jag också vara med dig. Jag skall inte lämna dig eller överge dig. ⁶ Var stark och frimodig, ty du skall som arv åt detta folk fördela landet som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. ⁷ Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går. ⁸ Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. ⁹ Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty Herren, din Gud, är med dig vart än du går."

Josua ger befallningar till folket

¹⁰ Josua befallde folkets tillsyningsmän och sade: ¹¹ "Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. Ty om tre dagar skall ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren, er Gud, har gett er till besittning."

¹² Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua: ¹³ "Kom ihåg det som Herrens tjänare Mose befallde er, när han sade: Herren, er Gud, skall låta er komma till ro och ge er detta land. ¹⁴ Era hustrur, era små barn och er boskap skall stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni själva, alla tappra stridsmän, skall dra i väg beväpnade i spetsen för era bröder och hjälpa dem, ¹⁵ tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren, er Gud, ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som skall vara er besittning. Ni skall då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan."

¹⁶ De svarade Josua: "Allt som du har befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. ¹⁷ Som vi har lytt Mose i allt, skall vi också lyda dig. Må endast Herren, din Gud, vara med dig, så som han var med Mose. ¹⁸ Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord, vad du än befaller honom, han skall dödas. Var stark och frimodig."

Josua sänder spejare till Jeriko

2 Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Sittim och sade: "Gå och undersök landet och särskilt Jeriko." De gav sig i väg och kom in i ett hus, där en sköka vid namn Rahab bodde, och där lade de sig att vila. ² Men för kungen i Jeriko berättade man: "I natt har några israelitiska män kommit hit för att bespeja landet." ³ Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: "Lämna ut de män som har kommit till dig och tagit in i ditt hus, de har kommit hit för att bespeja hela landet."

⁴ Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. ⁵ Och när porten skulle stängas sedan det hade blivit mörkt, gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda efter dem, så får ni nog tag i dem." ⁶ Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar, som hon hade utbredda på taket. ⁷ Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

⁸ Men innan spejarna hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket ⁹ och sade: "Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. ¹⁰ Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. ¹¹ När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. ¹² Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, ¹³ och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden."

¹⁴ Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet, skall vi visa nåd och trofasthet mot dig."

¹⁵ Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren, så att hon bodde i själva muren. ¹⁶ Och hon sade till dem: "Gå upp i bergen, så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar, till dess era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd." ¹⁷ Och männen sade till henne: "Vi är fria från den ed du har tagit av oss, ¹⁸ om du, när vi kommer in i landet, inte binder detta röda snöre i fönstret som du släppte ner oss genom, och likaså om du inte har din far och din mor och dina bröder, alla som tillhör din fars hus, samlade hemma hos dig. ¹⁹ Men om någon går ut genom dörren till ditt hus, skall hans blod komma över hans eget huvud, och vi är utan skuld. Om däremot någon bär hand på en av dem som är inne i ditt hus, skall dennes blod komma över vårt huvud. ²⁰ Men om du förråder vårt ärende är vi fria från den ed som du har tagit av oss." ²¹ Hon svarade: "Låt det bli som ni har sagt." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

²² De begav sig i väg och gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, till dess deras förföljare hade vänt tillbaka. Dessa hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. ²³ Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. ²⁴ Och de sade till Josua: " Herren har gett hela landet i vår hand. Alla landets invånare bävar för oss."

Israels folk går över Jordan

3 Tidigt följande morgon bröt Josua och alla Israels barn upp från Sittim och kom till Jordan. Där stannade de över natten innan de gick över. ² Men efter tre dagar gick tillsyningsmännen genom lägret ³ och befallde folket och sade: "Så snart ni får se Herrens, er Guds, förbundsark och de levitiska prästerna som bär den, skall också ni bryta upp från er plats och följa den, ⁴ men låt det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni skall veta vilken väg ni skall gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut."

⁵ Och Josua sade till folket: "Helga er, för i morgon skall Herren göra under bland er." ⁶ Därefter sade Josua till prästerna: "Tag förbundsarken och gå framför folket." Då tog de förbundsarken och gick framför folket.

⁷ Herren sade till Josua: "I dag skall jag börja göra dig stor i hela Israels ögon, så att de märker att jag är med dig, så som jag har varit med Mose. ⁸ Befall nu prästerna som bär förbundsarken och säg: Så snart ni kommer till den yttersta randen av Jordans vatten, skall ni stanna där vid Jordan." ⁹ Och Josua sade till Israels barn: "Kom fram hit och hör Herrens, er Guds, ord." ¹⁰ Josua fortsatte: "Av detta skall ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han skall driva undan kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebusiterna för er: ¹¹ Se, hela jordens Herres förbundsark drar nu framför er över Jordan. ¹² Välj ut tolv män ur Israels stammar, en man från varje stam. ¹³ Så snart prästerna som bär Herrens, hela jordens Herres, ark står stilla med sina fötter i Jordans vatten, skall Jordans vatten, det som kommer uppifrån, skäras av i sitt lopp och bli stående som en hög vall."

¹⁴ Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som bar förbundsarken gick framför folket. ¹⁵ När de som bar arken kom till Jordan och prästerna, som bar den, med sina fötter rörde vid yttersta randen av vattnet i Jordan, som under hela skördetiden svämmar över alla sina bräddar, ¹⁶ då stannade det vatten som kom uppifrån och det blev stående som en hög vall långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan. Det vatten som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, skars på det sättet av helt och hållet. Och folket gick över mitt emot Jeriko. ¹⁷ Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan. Och hela Israel gick över på torr mark, till dess allt folket helt och hållet kommit över Jordan.

Minnesstenar sätts upp

4 När allt folket helt och hållet hade kommit över Jordan, sade Herren till Josua: ² "Välj ut bland folket tolv män, en man från varje stam, ³ och befall dem och säg: Tag här ur Jordan tolv stenar från det ställe där prästerna stod stadigt med sina fötter, och bär dem över med er och lägg ner dem på den plats där ni skall slå läger i natt."

⁴ Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland Israels barn, en man från varje stam. ⁵ Och Josua sade till dem: "Gå framför Herrens, er Guds, ark och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er skall lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, ⁶ så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? ⁷ skall ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Därför skall dessa stenar vara ett minnesmärke för Israels barn till evig tid."

⁸ Israels barn gjorde som Josua befallde dem. De tog tolv stenar ur Jordan, så som Herren hade sagt till Josua, efter antalet av Israels stammar. Och de tog dem med sig till lägret och lade ner dem där. ⁹ Dessutom reste Josua tolv stenar mitt i Jordan på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått med sina fötter, och stenarna finns där än i dag. ¹⁰ Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan, till dess allt det var utfört som Herren hade befallt Josua att säga till folket, allt i enlighet med vad Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig över.

¹¹ När allt folket helt och hållet hade kommit över, gick också Herrens ark och prästerna över och tog plats framför folket. ¹² Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam gick beväpnade i spetsen för Israels barn, så som Mose hade befallt dem. ¹³ Omkring fyrtiotusen män, beväpnade till strid, gick över inför Herren för att strida på Jerikos hedmarker. ¹⁴ Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de fruktade honom så som de hade fruktat Mose, så länge han levde.

¹⁵ Och Herren sade till Josua: ¹⁶ "Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att stiga upp ur Jordan." ¹⁷ Och Josua befallde prästerna: "Stig upp ur Jordan." ¹⁸ När då prästerna som bar Herrens förbundsark steg upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark, förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.

¹⁹ Det var på tionde dagen i första månaden som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal på gränsen till östra Jerikoområdet. ²⁰ De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal. ²¹ Han sade till Israels barn: "När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar? ²² skall ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan, ²³ ty Herren, er Gud, lät vattnet i Jordan torka ut framför er, till dess ni hade gått över den, på samma sätt som Herren, er Gud, gjorde med Röda havet, som han torkade ut framför oss, till dess vi hade gått över det. ²⁴ Detta gjorde han för att alla folk på jorden skall veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid skall frukta Herren, er Gud."

5 Då nu alla amoreernas kungar på Jordans västra sida och alla kananeernas kungar vid havet hörde hur Herren hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gick över den, blev deras hjärtan förskräckta och de hade inte längre mod att stå emot Israels barn.

Omskärelsen i Gilgal

² Vid den tiden sade Herren till Josua: "Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången." ³ Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. ⁴ Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. ⁵ Visserligen hade alla de som kommit ut blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. ⁶ Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, till dess hela folket - alla stridsdugliga män - som dragit ut ur Egypten var döda eftersom de inte lyssnade till Herrens röst. Därför svor Herren att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. ⁷ Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de var oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen.

⁸ När allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar i lägret, till dess de hade återhämtat sig. ⁹ Och Herren sade till Josua: "I dag har jag vältrat av^[a] Egyptens vanära från er." Platsen fick namnet Gilgal, som den heter än i dag.

¹⁰ På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. ¹¹ Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. ¹² Mannat upphörde dagen därpå, då de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.

Josua och mannen med svärdet

¹³ Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?" ¹⁴ Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" ¹⁵ Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.

Jerikos fall

6 Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in. ² Och Herren sade till Josua: "Se, jag har givit Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand. ³ Tåga omkring staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. Så skall du göra i sex dagar. ⁴ Sju präster skall bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen skall ni tåga omkring staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen. ⁵ När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt härskri. Då skall stadsmuren störta samman och folket skall dra in över den, var och en rakt fram."

⁶ Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade till dem: "Tag förbundsarken och låt sju präster bära sju basuner gjorda av bagghorn framför Herrens ark." ⁷ Till folket sade han: "Drag ut och tåga omkring staden. Och den beväpnade styrkan skall gå framför Herrens ark."

⁸ När Josua hade sagt detta till folket, gick de sju präster som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herren i väg och blåste i hornen, medan Herrens förbundsark följde efter dem. ⁹ Och den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen och det övriga folket följde arken, allt under det att de blåste i hornen. ¹⁰ Men Josua hade sagt till folket: "Ni skall inte ge upp något härskri, inte låta er röst höras eller ens säga ett ord, förrän den dag jag säger till er att ni skall ge upp ett härskri. Då skall ni göra det." ¹¹ När han hade låtit Herrens ark föras runt staden, runt omkring den en gång, gick de in i lägret och stannade där över natten.

¹² Följande morgon steg Josua upp tidigt, och prästerna lyfte upp Herrens ark. ¹³ De sju präster som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herrens ark gick hela tiden och blåste i hornen. Den beväpnade styrkan gick framför dem, och det övriga folket följde Herrens ark, medan man blåste i hornen. ¹⁴ De tågade också andra dagen en gång runt staden och återvände sedan till lägret. Så gjorde de i sex dagar.

¹⁵ Men på sjunde dagen steg de upp tidigt, i gryningen, och tågade då runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den dagen gick de sju gånger runt staden. ¹⁶ Den sjunde gången, när prästerna blåste i hornen, sade Josua till folket: "Ge upp ett härskri, ty Herren har gett er staden. ¹⁷ Staden med allt som är i den skall ges till spillo, det tillhör Herren. Bara skökan Rahab och de som finns i hennes hus skall få leva, därför att hon gömde spejarna vi hade skickat ut. ¹⁸ Ni skall hålla er borta från det tillspillogivna, så att ni inte själva blir tillspillogivna. Om ni tar något från det tillspillogivna, blir ni orsak till att Israels läger drabbas av tillspillogivning och ni drar olycka över det. ¹⁹ Allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn skall vara helgat åt Herren och gå till Herrens skattkammare."

²⁰ Då upphävde folket ett härskri och man blåste i hornen. Ja, när folket hörde ljudet från hornen, upphävde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket drog in i staden, var och en rakt fram, och intog den. ²¹ Med svärd gav de till spillo allt som fanns i staden - både män och kvinnor, unga och gamla, liksom oxar, får och åsnor. ²² Men till de båda män som hade bespejat landet sade Josua: "Gå in i skökans hus och för ut kvinnan därifrån tillsammans med alla som tillhör henne, så som ni har lovat henne med ed." ²³ Då gick de unga män som hade varit där som spejare in och förde ut Rahab och hennes far och mor, hennes bröder och alla som tillhörde henne. Hela hennes släkt förde de ut och lät dem stanna utanför Israels läger. ²⁴ Men staden och allt som fanns i den brände de upp, endast silvret och guldet och det som var av koppar eller järn lade de till skatten i Herrens hus. ²⁵ Skökan Rahab och hennes fars hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva. Hon bor bland israeliterna än i dag, därför att hon gömde spejarna som Josua hade sänt för att bespeja Jeriko.

²⁶ Vid den tiden svor Josua en ed. Han sade: "Förbannad inför Herren vare den man som företar sig att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt. När han lägger dess grund, skall det kosta honom hans förstfödde son, och när han sätter upp dess portar, skall det kosta honom hans yngste son." ²⁷ Och Herren var med Josua och ryktet om honom spred sig över hela landet.

Akans synd

7 Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.

² Josua sände från Jeriko i väg några män till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: "Gå dit upp och bespeja landet." Männen gav sig i väg och bespejade Ai. ³ När de kom tillbaka till Josua sade de till honom: "Allt folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta ut sig med att att gå dit, för de är inte många." ⁴ Alltså drog tretusen man av folket dit upp. Men de tvingades fly för männen från Ai. ⁵ Och männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.

⁶ Josua rev sönder sina kläder och tillsammans med de äldste i Israel föll han ner på sitt ansikte till marken framför Herrens ark, och de låg där till kvällen. De strödde stoft på sina huvuden, ⁷ och Josua sade: "O, Herre, Herre, varför har du fört detta folk över Jordan för att överlämna oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi ändå hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! ⁸ O, Herre, vad skall jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? ⁹ När kananeerna och alla som bor i landet får höra detta, kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns skull?"

¹⁰ Och Herren svarade Josua: "Res dig upp! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? ¹¹ Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. ¹² Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. Jag vill inte mer vara med er, om ni inte skaffar bort från er det tillspillogivna. ¹³ Stig upp, helga folket och säg: Helga er till i morgon. Ty så säger Herren, Israels Gud: Något tillspillogivet finns hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det ifrån er. ¹⁴ Tidigt i morgon skall ni träda fram, den ena stammen efter den andra. I den stam som Herren pekar ut, skall den ena släkten efter den andra träda fram. I den släkt som Herren pekar ut, skall den ena familjen efter den andra träda fram. I den familj som Herren pekar ut, skall den ene mannen efter den andre träda fram. ¹⁵ Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han har överträtt Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel."

¹⁶ Josua lät tidigt följande morgon Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad. ¹⁷ När han lät Juda släkter träda fram, pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man, pekade han ut Sabdi. ¹⁸ När han lät dennes familj träda fram, man efter man, pekade han ut Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. ¹⁹ Då sade Josua till Akan: "Min son, ge Herren, Israels Gud, ära och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj ingenting för mig."

²⁰ Akan svarade Josua: "Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: ²¹ Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden i mitten av mitt tält med silvret underst."

²² Då skickade Josua några män dit och de skyndade sig till tältet, och se, där låg det stulna med silvret underst. ²³ De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. ²⁴ Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt övrigt som han hade och förde dem upp till Akors dal. ²⁵ Och Josua sade: "Varför drog du fördärv över oss? I dag skall Herren bringa olycka över dig." Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem. ²⁶ Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors^[b] dal, som den fortfarande heter.

Ais erövring och förstöring

8 Herren sade till Josua: "Frukta inte, var inte förskräckt! Tag med dig allt krigsfolk och stå upp och drag ut mot Ai. Se, jag har givit kungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land i dina händer. ² Och du skall göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung, men rovet och boskapen därifrån får ni behålla som ert byte. Lägg ett bakhåll mot staden på andra sidan om den."

³ Då bröt Josua upp med allt krigsfolket för att tåga mot Ai. Och Josua valde ut trettiotusen man, tappra stridsmän, och sände ut dem om natten. ⁴ Han befallde dem: "Lägg er i bakhåll mot staden, på andra sidan om den, men gå inte alltför långt från staden. Och håll er alla beredda. ⁵ Själv skall jag med allt folk som är kvar hos mig rycka fram mot staden. När de då drar ut mot oss som förra gången, skall vi fly för dem. ⁶ Då kommer de att följa efter oss, tills vi har lockat bort dem från staden. De kommer nämligen att säga: Nu flyr de för oss precis som förra gången. ⁷ Men när vi flyr för dem, skall ni komma fram från bakhållet och inta staden, ty Herren, er Gud, har givit den i er hand. ⁸ Och när ni har intagit staden, skall ni tända eld på den. Det är vad Herren har sagt att ni skall göra. Ge akt på vad jag har befallt." ⁹ Josua sände i väg dem, och de gick och lade sig i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om Ai. Men Josua stannade över natten bland folket.

¹⁰ Tidigt följande morgon mönstrade Josua folket och drog sedan med de äldste i Israel i spetsen för folket upp till Ai. ¹¹ Allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med dit upp och ryckte allt närmare, till dess de kom mitt emot staden. Där slog de läger norr om Ai med dalen mellan sig och Ai. ¹² Men han tog omkring femtusen man och lade dem i bakhåll mellan Betel och Ai, väster om staden. ¹³ Och när folket intagit ställning, både lägret norr om staden och de som låg i bakhåll väster om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen. ¹⁴ När kungen i Ai såg detta, skyndade sig männen i staden och han själv med allt sitt folk och drog tidigt på morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen framför hedmarken. Han visste inte om bakhållet mot honom på andra sidan staden. ¹⁵ Josua och hela Israel låtsades bli slagna och flydde i riktning mot öknen. ¹⁶ Då kallade man samman allt folket i staden för att förfölja dem. Och de förföljde Josua och lockades bort från staden. ¹⁷ Inte en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, alla drog ut efter Israel och lämnade staden öppen, när de förföljde Israel.

¹⁸ Och Herren sade till Josua: "Räck ut spjutet som du har i handen mot Ai, ty jag skall ge staden i din hand." Då räckte Josua ut spjutet som han hade i sin hand mot staden. ¹⁹ Och de som låg i bakhåll bröt hastigt upp från sin plats och skyndade i väg, så snart han räckte ut sin hand, och de kom in i staden och intog den och skyndade sig att sätta eld på den. ²⁰ När då männen från Ai vände sig om, fick de se hur rök från staden steg upp mot himlen. Och de hade inte möjlighet att fly vare sig i ena eller andra riktningen, eftersom det folk som flydde åt öknen vände sig mot sina förföljare. ²¹ Ty när Josua och hela Israel såg, att de som låg i bakhåll hade intagit staden och att rök steg upp från staden, vände de om och slog ner männen från Ai. ²² De andra drog ut från staden emot dem, så att de kom mitt emellan israeliterna och hade dem på båda sidor om sig. Och dessa nergjorde dem och lät ingen överleva eller komma undan. ²³ Men kungen i Ai blev tagen till fånga levande och förd till Josua.

²⁴ När Israel hade dödat alla Ais invånare ute på fältet och i öknen, dit de hade förföljt dem, och alla dessa hade fallit för svärd och blivit nergjorda, vände alla israeliter tillbaka till Ai och slog det med svärd. ²⁵ De som föll den dagen, män och kvinnor, utgjorde tolvtusen personer, allt folket i Ai. ²⁶ Josua drog inte tillbaka sin hand, som han hade räckt ut spjutet med, förrän alla Ais invånare hade blivit tillintetgjorda. ²⁷ Det var bara boskapen och rovet från denna stad, som Israel tog som byte, enligt den befallning Herren hade givit Josua. ²⁸ Och Josua brände upp Ai och gjorde det till en grushög för evig tid, till en ödemark, som det är ännu i dag. ²⁹ Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, och där fick han hänga till kvällen. När solen gick ner, tog man på Josuas befallning ner hans döda kropp från pålen och kastade den vid ingången till stadsporten. De reste ett stort stenröse över den, och det finns kvar än i dag.

Lagen läses upp på berget Ebal

³⁰ Sedan byggde Josua åt Herren, Israels Gud, ett altare på berget Ebal, ³¹ så som Herrens tjänare Mose hade befallt Israels barn, och som det var föreskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, som inte var bearbetade med järn. På det offrade de brännoffer åt Herren och slaktade gemenskapsoffer. ³² Där på stenarna lät Josua göra en avskrift av den lag som Mose hade skrivit inför Israels barn. ³³ Hela Israel med dess äldste och tillsyningsmän och domare stod på båda sidor om arken, så att de hade de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark framför sig. Den ena hälften av folket, främlingar såväl som infödda, stod vänd mot berget Gerissim och den andra hälften mot berget Ebal, i enlighet med vad Herrens tjänare Mose hade befallt, nämligen att man först skulle välsigna Israels folk. ³⁴ Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen, allt så som det var skrivet i lagboken. ³⁵ Inte ett ord av allt det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem.

Gibeoniterna bedrar Josua

9 Då alla de kungar som bodde på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon, hörde vad som hade skett med hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, ² slöt de sig enigt samman för att strida mot Josua och Israel.

³ Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, ⁴ handlade också de med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, ⁵ och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt. ⁶ De gick till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: "Vi har kommit hit från ett avlägset land. Slut nu förbund med oss." ⁷ Men Israels män svarade hiveerna: "Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?" ⁸ Då sade de till Josua: "Vi är dina tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni, och varifrån kommer ni?" ⁹ De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herrens, din Guds, namns skull. Vi har nämligen hört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten, ¹⁰ och om allt vad han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Astarot. ¹¹ Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Tag med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: 'Vi är era tjänare. Slut nu förbund med oss.' ¹² Det här brödet var nybakat när vi tog det med oss hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. ¹³ De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa."

¹⁴ Då tog männen i Israel av deras reskost men frågade inte Herren. ¹⁵ Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och menighetens furstar gav dem sin ed.

¹⁶ Men när tre dagar hade gått sedan de hade ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar, ja, att de bodde mitt ibland dem. ¹⁷ Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. ¹⁸ Men Israels barn angrep dem inte, eftersom menighetens furstar hade givit dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela menigheten knotade mot furstarna. ¹⁹ Då svarade alla furstarna hela menigheten: "Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. ²⁰ Så här skall vi göra med dem: Vi skall låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem." ²¹ De fortsatte: "Låt dem leva." Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten såsom furstarna hade sagt till dem.

²² Josua kallade dem till sig och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss? ²³ Nu är ni under förbannelse. Ni skall aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus." ²⁴ De svarade Josua: "Dina tjänare hade hört berättas hur Herren, din Gud, hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra alla landets inbyggare för er. Därför fruktade vi mycket för våra liv för er skull och så gjorde vi detta. ²⁵ Och se, nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt." ²⁶ Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand, så att de inte dödade dem. ²⁷ På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.

Amoreerna besegras

10 Och Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt som han hade gjort med Jeriko och dess kung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred med Israel och fick bo mitt ibland dem. ² Adoni-Sedek och hans folk var mycket förskräckta, ty Gibeon var en stor stad, som en av kungastäderna, ja, större än Ai, och alla dess män var tappra krigare. ³ Därför sände Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, bud till Hoham, kungen i Hebron, till Piram, kungen i Jarmut, till Jafia, kungen i Lakish, och till Debir, kungen i Eglon, och lät säga: ⁴ "Kom till mig och hjälp mig, så att vi kan slå gibeoniterna, för de har ingått fred med Josua och Israels barn." ⁵ Då samlades de fem amoreiska kungarna, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon, och drog upp dit med alla sina härar och belägrade Gibeon och angrep det.

⁶ Men gibeoniterna sände bud till Josua i lägret vid Gilgal: "Drag inte din hand från dina tjänare utan kom snabbt hit upp till oss och rädda oss och hjälp oss, för kungarna över amoreerna, som bor i bergsbygden, har alla förenat sig mot oss."

⁷ Då drog Josua dit från Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste krigare. ⁸ Herren sade till Josua: "Frukta inte för dem, ty jag har givit dem i dina händer. Ingen av dem skall kunna stå dig emot." ⁹ Efter att ha ryckt fram hela natten från Gilgal kom Josua plötsligt över dem. ¹⁰ Och Herren lät dem drabbas av panik inför Israel och tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon och förföljde dem på vägen upp till Bet-Horon och dödade dem ända till Aseka och Mackeda. ¹¹ Och när de under sin flykt för Israel hade kommit till den sluttning som går ner från Bet-Horon, lät Herren stora stenar falla över dem från himlen, hela vägen till Aseka, så att de dog. De som dödades genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.

Solen står stilla

¹² På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren inför hela Israel:

Detta står skrivet i "Den redliges bok". Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen. ¹⁴ Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, då Herren lyssnade till en mans ord. Ty Herren stred för Israel.

¹⁵ Sedan vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vid Gilgal.

Josua tar de fem amoreiska kungarna till fånga

¹⁶ Men de fem kungarna flydde och gömde sig i grottan vid Mackeda. ¹⁷ Då det berättades för Josua att man funnit de fem kungarna gömda i grottan vid Mackeda, ¹⁸ sade han: "Vältra stora stenar framför ingången till grottan, och sätt folk där för att bevaka dem. ¹⁹ Men ni andra, stanna inte utan förfölj era fiender och förgör dem som blir efter. Låt dem inte komma in i sina städer, för Herren, er Gud, har gett dem i er hand."

²⁰ När Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och dödat dem - utom några som lyckades rädda sig och komma in i de befästa städerna - ²¹ vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vid Mackeda. Ingen vågade säga ett ord mot Israels barn.

²² Då sade Josua: "Öppna ingången till grottan och för ut de fem kungarna ur grottan till mig." ²³ De gjorde så och förde ut de fem kungarna till honom från grottan: kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon. ²⁴ När de hade fört ut dessa kungar till Josua, kallade han till sig alla Israels män och sade till befälhavarna för krigsfolket som hade varit med honom: "Kom fram och sätt era fötter på dessa kungars nackar." De kom fram och satte sina fötter på deras nackar. ²⁵ Sedan sade Josua till dem: "Frukta inte och var inte rädda, utan var starka och frimodiga, ty så här skall Herren göra med alla fiender som ni kommer i strid med." ²⁶ Därefter lät Josua slå dem till döds och hänga upp dem på fem pålar, och där fick de hänga till aftonen. ²⁷ Men vid solnedgången togs de på Josuas befallning ner från pålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda. Framför ingången till grottan lade man stora stenar, som ligger kvar där än i dag.

Städerna i söder erövras

²⁸ Den dagen intog Josua Mackeda och slog dess invånare och kung med svärd. Han gav dem till spillo, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med kungen i Mackeda så som han hade gjort med kungen i Jeriko.

²⁹ Därefter drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna och stred mot det. ³⁰ Herren gav också Libna och dess kung i Israels hand och de slog invånarna med svärd, alla som var därinne, och lät ingen komma undan. Han gjorde med dess kung på samma sätt som han hade gjort med kungen i Jeriko.

³¹ Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakish och belägrade och stred mot det. ³² Herren gav Lakish i Israels hand, så att de intog staden på andra dagen. De slog dess invånare med svärd, alla som var därinne, så som de hade gjort med Libna. ³³ Då drog Horam, kungen i Gezer, upp för att hjälpa Lakish. Men Josua slog honom och hans folk och lät ingen av dem komma undan.

³⁴ Från Lakish drog Josua med hela Israel till Eglon, och de belägrade och angrep det. ³⁵ De intog det samma dag och slog dess invånare med svärd. Alla som var därinne gav han till spillo den dagen, så som han hade gjort med Lakish.

³⁶ Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron och stred mot det. ³⁷ Och de intog staden och slog dess invånare och dess kung med svärd, likaså alla dess lydstäder och alla som var i dem och han lät ingen komma undan, så som han hade gjort med Eglon. Han gav staden till spillo med alla som var därinne.

³⁸ Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till Debir och stred mot det. ³⁹ Han intog det med dess kung och alla dess lydstäder, och de slog deras invånare med svärd. De gav till spillo alla som var därinne. Ingen lät han komma undan. Han gjorde med Debir och dess kung så som han hade gjort med Hebron och som han hade gjort med Libna och dess kung.

⁴⁰ Så erövrade Josua hela landet, Bergsbygden, Negev, Låglandet och Bergssluttningarna och slog alla kungar där, ingen lät han komma undan. Han gav till spillo allt som andades, så som Herren, Israels Gud, hade befallt. ⁴¹ Josua slog allt som fanns mellan Kadesh-Barnea och Gaza, liksom hela landet Gosen ända till Gibeon. ⁴² Alla dessa kungar och deras land intog Josua på en gång, ty Herren, Israels Gud, stred för Israel. ⁴³ Sedan återvände Josua med hela Israel till lägret vid Gilgal.

Josua besegrar kungar i norr

11 När Jabin, kungen i Hasor, hörde detta, sände han bud till Jobab, kungen i Madon, och till kungen i Simron och kungen i Aksaf ² och till de kungar som bodde norrut, i Bergsbygden och på Hedmarken, söder om Kinneret och i Låglandet, likaså i Nafot-Dor, västerut, ³ vidare till kananeerna österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna och jebusiterna i Bergsbygden, likaså till hiveerna, nedanför Hermon i Mispalandet. ⁴ Dessa drog ut med alla sina härar, en folkskara så talrik som sanden på havets strand, och med ett stort antal hästar och vagnar. ⁵ Alla dessa kungar möttes, och de kom och slog läger tillsammans vid Meroms vatten för att strida mot Israel.

⁶ Men Herren sade till Josua: "Frukta inte för dem, ty i morgon vid denna tid skall jag själv överlämna dem alla slagna åt Israel. Du skall skära av fotsenorna på deras hästar och deras vagnar skall du bränna upp i eld." ⁷ Och Josua kom med allt krigsfolket plötsligt över dem vid Meroms vatten och angrep dem. ⁸ Och Herren gav dem i Israels hand. De slog dem och förföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Majim och till Mispadalen på östra sidan. De slog dem till dess ingen överlevande fanns kvar. ⁹ Josua gjorde med dem så som Herren hade befallt honom. Han lät skära av fotsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar i eld.

¹⁰ Vid den tiden vände Josua tillbaka och intog Hasor och dödade dess kung med svärd. Hasor var tidigare huvudstad för alla dessa riken. ¹¹ Alla som var i staden dödades med svärd. Han gav dem till spillo, ingen som andades lämnades kvar, och Hasor brände han upp i eld.

¹² Josua intog alla dessa kungars städer och slog dem och deras kungar med svärd. Han utrotade dem helt, så som Herrens tjänare Mose hade befallt. ¹³ Men Israel brände inte upp någon av de städer som låg på höjder med undantag av Hasor, som Josua brände upp. ¹⁴ Rovet från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn som byte, men alla människor i dem dödade de med svärd, till dess de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar. ¹⁵ Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.

Israeliterna blir herrar i hela landet

¹⁶ Och Josua intog hela detta land: Bergsbygden, hela Negev och hela landet Gosen, Låglandet och Hedmarken liksom Israels bergsbygd och dess lågland, ¹⁷ landet från Halakberget, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Alla kungar där tog han till fånga och slog dem till döds. ¹⁸ Josua förde krig mot alla dessa kungar under lång tid. ¹⁹ Förutom de hiveer som bodde i Gibeon fanns det ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan de intog dem alla med strid. ²⁰ Ty från Herren kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.

²¹ Vid denna tid begav sig Josua i väg och utrotade anakiterna från Bergsbygden, från Hebron, Debir och Ana, från hela Juda bergsbygd och hela Israels bergsbygd. Josua gav både dem och deras städer till spillo. ²² Inga anakiter lämnades kvar i Israels barns land. Det var bara i Gaza, Gat och Asdod som några blev kvar.

²³ Så intog Josua hela landet, så som Herren hade lovat Mose. Och Josua gav det till arvedel åt Israel, efter deras avdelningar och stammar.

Landet hade nu ro från krig.

Kungar som besegrades av Mose

12 Dessa är de kungar i landet, som Israels barn besegrade, och vilkas land de tog i besittning på andra sidan Jordan, på östra sidan, landet från floden Arnon till berget Hermon, liksom hela Hedmarken på östra sidan: ² Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon och regerade över landet från Aroer vid floden Arnons strand och från dalens mitt samt över ena hälften av Gilead till floden Jabbok, som är ammoniternas gräns. ³ Han regerade också över Hedmarken upp till Kinneretsjön, på östra sidan, och ner till Hedmarkshavet, Döda havet, på östra sidan, åt Bet-Hajesimot till, och längre söderut till trakten nedanför Pisgas sluttningar.

⁴ Vidare intog de Ogs område. Han var kung i Basan och en av de sista rafaeerna, och bodde i Astarot och Edrei. ⁵ Han regerade över Hermons bergsbygd och över Salka och hela Basan till gesureernas och maakateernas område, likaså över andra hälften av Gilead, till Sichons område, kungens i Hesbon.

⁶ Herrens tjänare Mose och Israels barn besegrade dessa, och Herrens tjänare Mose gav landet till besittning åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.

Kungar som besegrades av Josua

⁷ Dessa är de kungar i landet som Josua och Israels barn besegrade på andra sidan Jordan, på västra sidan, från Baal-Gad i Libanondalen ända till Halakberget, som höjer sig mot Seir. Josua gav detta land till besittning åt Israels stammar efter deras avdelningar: ⁸ Bergsbygden, Låglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna, Öknen och Negev, hetiternas, amoreernas, kananeernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land. ⁹ Kungarna var: Kungen i Jeriko en, kungen i Ai, som ligger bredvid Betel en, ¹⁰ kungen i Jerusalem en, kungen i Hebron en, ¹¹ kungen i Jarmut en, kungen i Lakish en, ¹² kungen i Eglon en, kungen i Gezer en, ¹³ kungen i Debir en, kungen i Geder en, ¹⁴ kungen i Horma en, kungen i Arad en, ¹⁵ kungen i Libna en, kungen i Adullam en, ¹⁶ kungen i Mackeda en, kungen i Betel en, ¹⁷ kungen i Tappua en, kungen i Hefer en, ¹⁸ kungen i Afek en, kungen över Saron en, ¹⁹ kungen i Madon en, kungen i Hasor en, ²⁰ kungen i Simron-Meron en, kungen i Aksaf en, ²¹ kungen i Taanak en, kungen i Megiddo en, ²² kungen i Kedesh en, kungen i Jokneam vid Karmel en, ²³ kungen i Dor över Nafat-Dor en, kungen över Gojim vid Gilgal en, ²⁴ kungen i Tirsa en - tillsammans trettioen kungar.

Land som ännu inte tagits

13 Josua var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren sade till honom: "Du är gammal och har nått hög ålder, men ännu återstår det en stor del av landet som skall intas. ² Detta är vad som återstår av landet: filisteernas alla områden och hela gesureernas land. ³ Ty allt som finns mellan Sihor,^[c] öster om Egypten, och Ekrons område norrut, räknas till Kanaans land, nämligen vad filisteernas fem furstar i Gaza, Asdod, Askelon, Gat och Ekron har, likaså aveernas område, ⁴ kananeernas land söderut, och Meara, som tillhör sidonierna, ända till Afek, och till amoreernas område, ⁵ och gebaleernas land samt hela Libanontrakten österut, från Baal-Gad, nedanför berget Hermon, ända dit där vägen går till Hamat, ⁶ alla invånarna i bergsbygden, från Libanon ända till Misrefot-Majim, alla sidonier. Dessa skall jag själv driva undan för Israels barn. Men fördela du genom lottkastning landet åt Israel till arvedel, som jag har befallt dig. ⁷ Utskifta redan nu detta land till arvedel åt de nio stammarna och åt ena hälften av Manasse stam."

Fördelning av landet öster om Jordan

⁸ Tillsammans med Manasse hade också rubeniterna och gaditerna fått sin arvedel, den som Mose gav dem på andra sidan Jordan, på östra sidan, just så som Herrens tjänare Mose gav den åt dem: ⁹ landet från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, likaså hela Medebaslätten ända till Dibon, ¹⁰ tillsammans med alla övriga städer, som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, som regerade i Hesbon, ända till ammoniternas område, ¹¹ vidare Gilead och gesureernas och maakateernas område och hela Hermons bergsbygd och hela Basan ända till Salka, ¹² hela Ogs rike i Basan, Og som regerade i Astarot och Edrei och som levde kvar som en av de sista rafaeerna, sedan Mose hade slagit och fördrivit dem. ¹³ Men Israels barn fördrev inte gesureerna och maakateerna. Därför bodde också gesureer och maakateer kvar bland Israels barn, som de gör än i dag.

¹⁴ Men åt Levi stam gav han inte någon arvedel. Herrens, Israels Guds, eldsoffer är hans arvedel, som han hade sagt honom.

Rubens stams område

¹⁵ Detta är vad Mose gav åt Rubens barns stam, efter deras släkter. ¹⁶ De fick området från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, liksom hela slätten vid Medeba, ¹⁷ Hesbon med alla dess lydstäder på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, ¹⁸ Jahas, Kedemot, Mefaat, ¹⁹ Kirjatajim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget, ²⁰ Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot, ²¹ alla städerna på slätten, amoreernas kung Sichons hela rike, han som regerade i Hesbon. Denne och de midjanitiska furstarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sichons lydfurstar, som bodde där i landet, hade blivit slagna av Mose. ²² Spåmannen Bileam, Beors son, dödades också med svärd av Israels barn tillsammans med andra som blev slagna av dem. ²³ Gränsen för Rubens barn var Jordan. Den utgjorde gränsen. Detta är Rubens barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.

Gads stams område

²⁴ Detta är vad Mose gav åt Gads stam, åt Gads barn, efter deras släkter. ²⁵ De fick som sitt område Jazer och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land, till det Aroer som ligger mitt emot Rabba, ²⁶ vidare landet från Hesbon till Ramat-Hammispe och Betonim, och från Mahanajim till Debirs område, ²⁷ samt i dalen följande: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det övriga av Sichons rike, kungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gränsen, upp till änden av Kinneretsjön, landet på andra sidan Jordan, på östra sidan. ²⁸ Detta är Gads barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.

Halva Manasse stams område

²⁹ Detta är vad Mose gav åt ena hälften av Manasse stam, så att denna hälft av Manasse barns stam fick land efter sina släkter. ³⁰ Deras område utgjordes av landet från Mahanajim, hela Basan, hela Ogs rike, Og som var kung i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio städer, ³¹ och halva Gilead med Astarot och Edrei, Ogs huvudstäder i Basan. Detta fick barnen till Makir, Manasses son, nämligen ena hälften av Makirs barn efter deras släkter.

³² Dessa var de arvslotter som Mose utskiftade på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan. ³³ Men åt Levi stam gav Mose inte någon arvedel. Herren, Israels Gud, är deras arvedel, så som han har sagt dem.

Landet väster om Jordan fördelas

14 Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem, ² nämligen arvslotter genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. ³ De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte givit någon arvedel bland dem. ⁴ Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gav man inte någon särskild del av landet utan bara några städer att bo i med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom. ⁵ Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.

Hebron ges åt Kaleb

⁶ Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: "Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. ⁷ Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. ⁸ Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren, min Gud. ⁹ Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt skall i sanning vara din och dina barns arvedel för evig tid, därför att du i allt har följt Herren, min Gud. ¹⁰ Och se, nu har Herren, så som han lovade, låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år. ¹¹ Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag, vare sig det gäller att strida eller vara ledare eller anförare. ¹² Ge mig nu denna bergsbygd, som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, skall jag fördriva dem så som Herren har lovat."

¹³ Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. ¹⁴ Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. ¹⁵ Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.

Landet hade nu ro från krig.