Bible in 90 Days

⁸ Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." ⁹ Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.

Från berget Hor till Moab

¹⁰ Israels barn bröt upp och slog läger i Obot. ¹¹ Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut. ¹² Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal. ¹³ Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Ty Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna. ¹⁴ Därför heter det i 'Boken om Herrens krig':

¹⁶ Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som Herren sade till Mose: "Samla folket så skall jag ge dem vatten." ¹⁷ Då sjöng Israel denna sång:

Från öknen drog de till Mattana, ¹⁹ från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot, ²⁰ från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över ödemarken.

Seger över kungarna Sichon och Og

²¹ Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung, och lät säga: ²² "Låt mig tåga igenom ditt land. Vi skall inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall gå Kungsvägen till dess vi kommit igenom ditt område." ²³ Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom sitt område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel. ²⁴ Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända till Ammons barn, ty deras gräns var befäst. ²⁵ Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Hesbon med alla dess underlydande orter. ²⁶ Hesbon var nämligen Sichons, den amoreiske kungens, stad, ty han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon. ²⁷ Därför säger skalderna:

³¹ Så bosatte sig Israel i amoreernas land. ³² Mose sände ut några att bespeja Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där. ³³ Sedan vek de av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei. ³⁴ Men Herren sade till Mose: "Var inte rädd för honom, ty jag har givit honom i din hand, med allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon." ³⁵ Och de slog honom och hans söner och allt hans folk till dess ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.

Kungen i Moab sänder bud efter Bileam

22 Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

² Balak, Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort mot amoreerna. ³ Och Moab fruktade för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn ⁴ och sade till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken." Balak, Sippors son, var på den tiden kung i Moab. ⁵ Han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden,^[a] där hans folk var bosatt, för att kalla honom till sig, och han lät säga: "Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig. ⁶ Kom nu därför och förbanna detta folk åt mig, för det är starkare än jag. Kanske skall jag då kunna slå det och driva bort det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad."

⁷ De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt. ⁸ Bileam sade till dem: "Stanna här över natten, så skall jag komma tillbaka till er med de ord som Herren talar till mig." Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.

⁹ Och Gud kom till Bileam och sade: "Vilka är de män du har hos dig?" ¹⁰ Bileam svarade Gud: "Balak, Sippors son, kungen i Moab, har sänt mig detta bud: ¹¹ Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske skall jag då kunna strida mot det och driva bort det." ¹² Men Gud sade till Bileam: "Du skall inte gå med dem. Du skall inte förbanna detta folk, ty det är välsignat." ¹³ När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: "Gå hem till ert land, för Herren tillåter mig inte att följa med er." ¹⁴ Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: "Bileam vägrar att följa med oss."

¹⁵ Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra. ¹⁶ De kom till Bileam och sade till honom: "Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig, ¹⁷ för jag vill bevisa dig mycket stor ära, och allt vad du säger till mig skall jag göra. Kom nu och förbanna detta folk åt mig." ¹⁸ Bileam svarade Balaks tjänare: "Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda Herrens, min Guds, befallning, vare sig i smått eller stort. ¹⁹ Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad Herren mer har att säga mig." ²⁰ Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, så stå upp och följ med dem. Men du skall endast göra det som jag säger dig." ²¹ Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sin åsninna och följde med Moabs hövdingar.

Bileams åsna och ängeln

²² Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och Herrens ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsninna och två av hans tjänare var med honom. ²³ När åsninnan fick se Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsninnan för att driva henne tillbaka in på vägen.

²⁴ Herrens ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor. ²⁵ Åsninnan såg Herrens ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.

²⁶ Herrens ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig till höger eller vänster. ²⁷ När åsninnan nu fick se Herrens ängel lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsninnan med staven.

²⁸ Då öppnade Herren åsninnans mun, och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?" ²⁹ Bileam svarade åsninnan: "Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig." ³⁰ Men åsninnan sade till Bileam: "Är inte jag din egen åsninna, som du ridit på hela ditt liv ända till denna dag? Och har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?" Han svarade: "Nej."

³¹ Då öppnade Herren Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte. ³² Herrens ängel sade till honom: "Varför har du dessa tre gånger slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty jag ser att den här vägen leder till fördärvet. ³³ Åsninnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva." ³⁴ Då sade Bileam till Herrens ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka." ³⁵ Men Herrens ängel svarade Bileam: "Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala." Och Bileam följde med Balaks hövdingar.

³⁶ När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab, som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen. ³⁷ Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna bevisa dig ära?" ³⁸ Bileam svarade Balak: "Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga." ³⁹ Sedan följde Bileam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot. ⁴⁰ Där offrade Balak nötboskap och småboskap och sände av det till Bileam och de hövdingar som var med honom.

⁴¹ Balak tog följande morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal. Från den platsen kunde han se en del av folket.

Bileams första profetia

23 Bileam sade till Balak: "Bygg här sju altaren åt mig och skaffa fram åt mig sju tjurar och sju baggar." ² Balak gjorde som Bileam sade, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. ³ Sedan sade Bileam till Balak: "Stanna kvar vid ditt brännoffer, medan jag går i väg. Kanske Herren kommer och möter mig. Vad han än låter mig se skall jag meddela dig." Och han gick upp på en kal höjd.

⁴ Och Gud mötte Bileam, som sade till honom: "De sju altarna har jag ställt i ordning, och på varje altare har jag offrat en tjur och en bagge." ⁵ Då lade Herren ett ord i Bileams mun och sade: "Gå tillbaka till Balak, och så skall du säga."

⁶ När han kom tillbaka till Balak, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs hövdingar. ⁷ Då framförde han detta budskap:

¹¹ Då sade Balak till Bileam: "Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!" ¹² Men han svarade: "Skall jag inte vara noga med att tala det som Herren lägger i min mun?"

Bileams andra profetia

¹³ Balak sade till Bileam: "Följ med mig till en annan plats där du kan se dem. Du kan därifrån se bara en del av dem, du kan inte se dem alla. Därifrån skall du förbanna dem åt mig." ¹⁴ Och han tog honom till Väktarplatsen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en bagge på varje altare. ¹⁵ Sedan sade han till Balak: "Stanna kvar här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta." ¹⁶ Och Herren mötte Bileam och lade ett ord i hans mun, och han sade: "Gå tillbaka till Balak, och så skall du säga."

¹⁷ När han kom tillbaka till Balak fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med Moabs hövdingar. Balak frågade honom: "Vad har Herren talat?" ¹⁸ Då framförde han detta budskap:

²⁵ Då sade Balak till Bileam: "Kan du inte förbanna dem, så välsigna dem inte!" ²⁶ Men Bileam sade till Balak: "Har jag inte sagt dig att allt vad Herren säger, det måste jag göra?"

Bileams tredje profetia

²⁷ Sedan sade Balak till Bileam: "Kom, jag vill ta med dig till en annan plats. Kanske behagar det Gud att du därifrån förbannar dem åt mig." ²⁸ Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, med utsikt över ödemarken. ²⁹ Och Bileam sade till Balak: "Bygg här sju altaren åt mig, och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig." ³⁰ Balak gjorde som Bileam sade, och han offrade en tjur och en bagge på varje altare.

24 När Bileam såg att det behagade Herren att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen. ² Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom. ³ Då framförde han detta budskap:

¹⁰ Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: "Till att förbanna mina fiender kallade jag hit dig, men se, du har dessa tre gånger rikligt välsignat dem. ¹¹ Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle bevisa dig stor ära, men se, Herren har förhindrat att du skulle bli ärad." ¹² Bileam svarade Balak: "Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig: ¹³ Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag ändå inte överträda Herrens befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad Herren säger, det måste jag tala.

Bileams fjärde profetia

¹⁴ Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar." ¹⁵ Och han framförde detta budskap:

²⁰ Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap:

²¹ Han fick se keniterna. Då framförde han detta budskap:

²³ Och han framförde detta budskap:

²⁵ Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.

Israel förförs av Moab

25 Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. ² Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. ³ Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes Herrens vrede mot Israel. ⁴ Och Herren sade till Mose: "Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem i solen inför Herren, för att Herrens glödande vrede må vändas ifrån Israel." ⁵ Då sade Mose till Israels domare: "Var och en av er skall bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor."

⁶ Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. ⁷ När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, ⁸ följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn. ⁹ Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen.

¹⁰ Herren talade till Mose. Han sade: ¹¹ "Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn. ¹² Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. ¹³ För honom och för hans avkomlingar efter honom skall detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han nitälskade för sin Gud och bringade försoning för Israels barn."

¹⁴ Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna. ¹⁵ Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁷ "Angrip midjaniterna och slå dem! ¹⁸ Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull."

Den andra folkräkningen

26 Efter hemsökelsen sade Herren till Mose och till Eleasar, prästen Arons son: ² "Räkna antalet av Israels barn, hela menigheten, de män som är tjugo år eller äldre, efter deras familjer, alla i Israel som kan göra krigstjänst." ³ Mose och prästen Eleasar talade då till dem på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: ⁴ "Räkna dem som är tjugo år eller äldre," enligt vad Herren hade befallt Mose.

Dessa var de israeliter som drog ut ur Egyptens land:

⁵ Ruben var Israels förstfödde. Rubens barn var: Av Hanok hanokiternas släkt, av Pallu palluiternas släkt, ⁶ av Hesron hesroniternas släkt, av Karmi karmiternas släkt. ⁷ Dessa var rubeniternas släkter. De som inmönstrades utgjorde 43 730. ⁸ Pallus söner var Eliab.

⁹ Eliabs söner var Nemuel, Datan och Abiram. Det var den Datan och den Abiram, båda ombud för menigheten, som satte sig upp mot Mose och Aron tillsammans med hopen kring Kora, när dessa satte sig upp mot Herren. ¹⁰ Då öppnade jorden sitt gap och uppslukade dem tillsammans med Kora, och hans hop omkom genom att elden förtärde de 250 männen, och de blev ett varnande exempel. ¹¹ Men Koras söner omkom inte.

¹² Simeons barn, efter deras släkter, var: Av Nemuel nemueliternas släkt, av Jamin jaminiternas släkt, av Jakin jakiniternas släkt, ¹³ av Sera seraiternas släkt, av Saul sauliternas släkt. ¹⁴ Dessa var simeoniternas släkter, 22 200.

¹⁵ Gads barn, efter deras släkter, var: Av Sefon sefoniternas släkt, av Haggi haggiternas släkt, av Suni suniternas släkt, ¹⁶ av Osni osniternas släkt, av Eri eriternas släkt, ¹⁷ av Arod aroditernas släkt, av Areli areliternas släkt. ¹⁸ Dessa var Gads barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 40 500.

¹⁹ Judas söner var Er och Onan, men Er och Onan dog i Kanaans land. ²⁰ Juda barn, efter deras släkter, var: Av Sela selaiternas släkt, av Peres peresiternas släkt, av Sera seraiternas släkt. ²¹ Peres barn var: Av Hesron hesroniternas släkt, av Hamul hamuliternas släkt. ²² Dessa var Juda släkter, så många av dem som inmönstrades, 76 500.

²³ Isaskars barn, efter deras släkter, var: Av Tola tolaiternas släkt, av Puva puniternas släkt, ²⁴ av Jasub jasubiternas släkt, av Simron simroniternas släkt. ²⁵ Dessa var Isaskars släkter, så många av dem som inmönstrades, 64 300.

²⁶ Sebulons barn, efter deras släkter, var: Av Sered serediternas släkt, av Elon eloniternas släkt, av Jaleel jaleeliternas släkt. ²⁷ Dessa var sebuloniternas släkter, så många av dem som inmönstrades, 60 500.

²⁸ Josefs barn, efter deras släkter, var Manasse och Efraim.

²⁹ Manasses barn var: Av Makir makiriternas släkt. Och Makir blev far till Gilead. Av Gilead kom gileaditernas släkt.

³⁰ Dessa var Gileads barn: Av Ieser ieseriternas släkt, av Helek helekiternas släkt, ³¹ av Asriel asrieliternas släkt, av Sikem sikemiternas släkt, ³² av Semida semidaiternas släkt och av Hefer heferiternas släkt.

³³ Men Selofhad, Hefers son, hade inga söner utan endast döttrar. Selofhads döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ³⁴ Dessa var Manasses släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde 52 700.

³⁵ Dessa var Efraims barn, efter deras släkter: Av Sutela sutelaiternas släkt, av Beker bekeriternas släkt, av Tahan tahaniternas släkt. ³⁶ Sutelas barn var: Av Eran eraniternas släkt. ³⁷ Dessa var Efraims barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 32 500.

Dessa var Josefs barn, efter deras släkter.

³⁸ Benjamins barn, efter deras släkter, var: Av Bela belaiternas släkt, av Asbel asbeliternas släkt, av Ahiram ahiramiternas släkt, ³⁹ av Sefufam sufamiternas släkt, av Hufam hufamiternas släkt. ⁴⁰ Belas söner var Ard och Naaman. Arditernas släkt, av Naaman naamiternas släkt. ⁴¹ Dessa var Benjamins barn, efter deras släkter, de av dem som inmönstrades utgjorde 45 600.

⁴² Dessa var Dans barn, efter deras släkter: Av Suham suhamiternas släkt. Dessa var Dans släkter efter deras släkter. ⁴³ Suhamiternas släkter, så många av dem som inmönstrades, utgjorde 64 400.

⁴⁴ Asers barn, efter deras släkter, var: Av Jimna jimnaiternas släkt, av Jisvi jisviternas släkt, av Beria beriaiternas släkt. ⁴⁵ Av Berias barn: Av Heber heberiternas släkt, av Malkiel malkieliternas släkt. ⁴⁶ Asers dotter hette Sera. ⁴⁷ Dessa var Aser barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 53 400.

⁴⁸ Naftali barn, efter deras släkter, var: Av Jaseel jaseeliternas släkt, av Guni guniternas släkt, ⁴⁹ av Jeser jeseriternas släkt, av Sillem sillemiternas släkt. ⁵⁰ Dessa var Naftali släkter efter deras släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde 45 400.

⁵¹ Dessa var de av Israels barn som inmönstrades, 601 730.

⁵² Herren talade till Mose. Han sade: ⁵³ "Åt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter antalet namn. ⁵⁴ Åt en större stam skall du ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Varje stam skall få sin arvedel efter antalet av dem som inmönstrats. ⁵⁵ Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen på sina fädernestammar skall de få sina arvedelar. ⁵⁶ Efter lottens utslag skall varje stam, större eller mindre, få sin arvedel."

⁵⁷ Dessa var de av Levi stam som inmönstrades efter sina släkter: Av Gerson gersoniternas släkt, av Kehat kehatiternas släkt, av Merari merariternas släkt. ⁵⁸ Dessa var leviternas släkter: libniternas släkt, hebroniternas släkt, mahliternas släkt, musiternas släkt, koraiternas släkt. Och Kehat blev far till Amram. ⁵⁹ Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten. Hon födde åt Amram: Aron, Mose och deras syster Mirjam. ⁶⁰ Åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ⁶¹ Men Nadab och Abihu dog, när de bar fram främmande eld inför Herrens ansikte. ⁶² De av dem som inmönstrades utgjorde 23 000, alla av manligt kön, som var en månad gamla eller äldre. De hade inte blivit inmönstrade bland Israels barn, eftersom de inte hade fått någon arvedel bland Israels barn.

⁶³ Dessa var de som inmönstrades av Mose och prästen Eleasar, när de mönstrade Israels barn på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. ⁶⁴ Bland dessa fanns ingen av dem som förut hade blivit inmönstrade av Mose och prästen Aron, när de mönstrade Israels barn i Sinai öken, ⁶⁵ ty om dem hade Herren sagt: "De skall dö i öknen." Ingen fanns kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

Selofhads döttrar

27 Döttrarna till Selofhad trädde fram. Selofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ² De stod nu inför Mose och prästen Eleasar, furstarna och hela menig-heten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade: ³ "Vår far dog i öknen, men han tillhörde inte den hop som rotade sig samman mot Herren, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga söner. ⁴ Varför skall vår fars namn avlägsnas ur hans släkt därför att han inte hade någon son? Ge oss nu en besittning bland vår fars bröder."

⁵ Mose bar fram deras sak inför Herrens ansikte. ⁶ Och Herren sade till Mose: ⁷ "Selofhads döttrar har talat rätt. Du skall ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder genom att låta deras fars arvedel gå över till dem. ⁸ Du skall säga till Israels barn: Om en man dör och han inte efterlämnar någon son, skall ni låta hans arvedel gå över till hans dotter. ⁹ Men om han inte har någon dotter, skall ni ge hans arvedel åt hans bröder. ¹⁰ Har han inte några bröder, skall ni ge hans arvedel åt hans fars bröder. ¹¹ Men om hans far inte har några bröder, skall ni ge hans arvedel åt närmaste släkting som då skall ta den i besittning. Detta skall vara en laglig rätt för Israels barn, så som Herren har befallt Mose."

Josua förordnas att efterträda Mose

¹² Herren sade till Mose: "Stig upp på Abarimberget och se det land som jag har givit åt Israels barn. ¹³ Men när du har sett det, skall också du samlas till ditt folk, liksom din bror Aron. ¹⁴ Ty ni var upproriska mot mitt ord i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig. Ni höll mig inte helig inför deras ögon vid vattnet, Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin."

¹⁵ Mose talade till Herren. Han sade: ¹⁶ "Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över menigheten, ¹⁷ som kan gå i spetsen för dem när de drar ut eller vänder åter, och som kan vara deras ledare och anförare, så att Herrens menighet inte blir som får utan herde." ¹⁸ Herren svarade Mose: "Tag Josua, Nuns son, en man med ande,^[d] och lägg din hand på honom. ¹⁹ Du skall ställa honom inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. ²⁰ Ge honom något av din auktoritet, så att hela Israels menighet lyder honom. ²¹ Han skall stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom^[e] skall hämta svar åt honom inför Herrens ansikte. Efter hans ord skall de dra ut och efter hans ord vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten."

²² Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten, ²³ och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som Herren hade sagt genom Mose.

De dagliga offren

28 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Befall Israels barn och säg till dem: Var noga med att ni på bestämd tid bär fram mina offer, min mat av mina eldsoffer, till en ljuvlig doft för mig. ³ Och säg till dem: Detta är vad ni skall offra åt Herren som eldsoffer: två felfria årsgamla lamm som ständigt återkommande brännoffer varje dag. ⁴ Det ena lammet skall du offra på morgonen, och det andra lammet skall du offra i skymningen, ⁵ och som matoffer skall du offra en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin olja av stötta oliver. ⁶ Detta är det dagliga brännoffret som offrades på Sinai berg till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. ⁷ Som drickoffer till det skall du offra en fjärdedels hin för varje lamm. I helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas åt Herren. ⁸ Det andra lammet skall du offra i skymningen, med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

Sabbatsoffret

⁹ På sabbatsdagen skall du offra två felfria årsgamla lamm och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer, med tillhörande drickoffer. ¹⁰ Detta är sabbatsbrännoffret, som skall offras varje sabbat utöver det dagliga brännoffret, med tillhörande drickoffer.

Nymånadsoffret

¹¹ På era nymånadsdagar skall ni som brännoffer åt Herren offra två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla lamm ¹² samt tre tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till varje tjur, och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till baggen, ¹³ och en tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till varje lamm. Detta är ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren. ¹⁴ De tillhörande drickoffren skall vara en halv hin vin till varje tjur, en tredjedels hin till baggen och en fjärdedels hin till varje lamm. Detta är nymånadsbrännoffret som skall offras i var och en av årets månader. ¹⁵ Dessutom skall ni offra en bock till syndoffer åt Herren. Den skall offras tillsammans med det dagliga brännoffret, med tillhörande drickoffer.

Påskoffren

¹⁶ I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk. ¹⁷ På femtonde dagen i samma månad är högtid. Då skall man äta osyrat bröd i sju dagar. ¹⁸ På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras. ¹⁹ Och som eldsoffer, som brännoffer åt Herren, skall ni offra: två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, som skall vara felfria. ²⁰ Som matoffer till detta skall ni offra fint mjöl blandat med olja. Tre tiondels efa skall ni offra till varje ungtjur, två tiondels efa till baggen, ²¹ och en tiondels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen. ²² Dessutom skall ni offra en syndoffersbock som skall bringa försoning för er. ²³ Detta skall ni offra förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret. ²⁴ Likadana offer skall ni offra varje dag i sju dagar, matoffer och eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. Tillsammans med det dagliga brännoffret skall detta offras med tillhörande drickoffer. ²⁵ På den sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras.

Veckohögtidens offer

²⁶ På den dag då förstlingsskörden bärgas, då ni vid er veckohögtid bär fram ett offer åt Herren av den nya grödan, skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras. ²⁷ Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren skall ni då offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, ²⁸ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två tiondels efa till baggen, ²⁹ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ³⁰ Dessutom skall ni offra en bock som skall bringa försoning för er. ³¹ Förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer skall ni offra detta, med tillhörande drickoffer. Djuren skall vara felfria.

Nyårshögtidens offer

29 I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras. Den skall för er vara en dag med basunklang. ² Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ³ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen, ⁴ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ⁵ Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer som skall bringa försoning för er, ⁶ detta förutom nymånadsbrännoffret med tillhörande matoffer, det dagliga brännoffret med tillhörande mat- offer och drickoffren i enlighet med föreskrifterna för dem, allt till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.

Försoningsdagens offer

⁷ På tionde dagen i samma sjunde månad skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då fasta och inte utföra något arbete. ⁸ Som bränn- offer till en ljuvlig doft för Herren skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ⁹ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen, ¹⁰ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ¹¹ Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer, detta förutom försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.

Lövhyddohögtidens offer

¹² På femtonde dagen i sjunde månaden skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras, utan ni skall fira en Herrens högtid i sju dagar. ¹³ Och som brännoffer, som eldsoffer, skall ni då till en ljuvlig doft för Herren offra tretton ungtjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm, ¹⁴ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondels efa till var och en av de två baggarna, ¹⁵ och en tiondels efa till vart och ett av de fjorton lammen. ¹⁶ Dessutom skall ni offra en bock till syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

¹⁷ På andra dagen skall ni offra tolv ungtjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm, ¹⁸ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ¹⁹ dessutom också en bock som syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.

²⁰ På tredje dagen skall ni offra elva tjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm ²¹ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ²² dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²³ På fjärde dagen skall ni offra tio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ²⁴ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ²⁵ dessutom också en bock som syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²⁶ På femte dagen skall ni offra nio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ²⁷ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ²⁸ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²⁹ På sjätte dagen skall ni offra åtta tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ³⁰ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ³¹ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

³² På sjunde dagen skall ni offra sju tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm, ³³ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ³⁴ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande mat- offer och drickoffer.

³⁵ På åttonde dagen skall ni hålla en högtidssammankomst. Då skall inget arbete utföras. ³⁶ Som bränn- offer, som eldsoffer, skall ni då offra till en ljuvlig doft för Herren en tjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ³⁷ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjuren, baggen och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ³⁸ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

³⁹ Detta skall ni offra åt Herren vid era högtider förutom era löftesoffer och frivilliga offer, vare sig det är brännoffer, matoffer, drickoffer eller gemenskapsoffer." 30 ¹ Mose sade detta till Israels barn, alldeles som Herren hade befallt Mose.

Lagar om löften

² Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: "Detta är vad Herren har befallt: ³ Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han skall i allt göra vad hans mun har talat.

⁴ Om en kvinna ger ett löfte åt Herren, medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något, ⁵ och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar. ⁶ Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, skall hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och Herren skall förlåta henne, eftersom hennes far sade nej till henne. ⁷ Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne, ⁸ och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då skall hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar. ⁹ Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och Herren skall förlåta henne.

¹⁰ Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna skall ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.

¹¹ Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något, ¹² och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar. ¹³ Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då skall allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför skall Herren förlåta henne. ¹⁴ Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva. ¹⁵ Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem. ¹⁶ Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning."

¹⁷ Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.

Kriget mot Midjan

31 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk." ³ Och Mose sade till folket: "Låt några av era män beväpna sig till strid. De skall rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. ⁴ Ettusen man från var och en av Israels alla stammar skall ni sända ut i striden." ⁵ Då avskiljdes ur Israels ätter ettusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. ⁶ Dessa sände Mose ut i striden, ettusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga redskapen och larmtrumpeterna i sin hand.

⁷ De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. ⁸ Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. ⁹ Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. ¹⁰ Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. ¹¹ De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap, ¹² och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Hären återvänder

¹³ Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. ¹⁴ Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. ¹⁵ Mose sade till dem: "Har ni låtit alla kvinnor leva? ¹⁶ Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Herrens menighet. ¹⁷ Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man. ¹⁸ Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning. ¹⁹ Och ni skall vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. ²⁰ Ni skall rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä."

²¹ Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: "Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: ²² Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, ²³ allt som tål eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten. ²⁴ På sjunde dagen skall ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret."

Fördelning av bytet

²⁵ Herren sade till Mose: ²⁶ "Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menigheten skall du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. ²⁷ Sedan skall du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela menigheten. ²⁸ Som skatt åt Herren skall du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, nötboskap, åsnor och får. ²⁹ Tag detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. ³⁰ Och från Israels barns hälft skall du ta: en av var femtionde av människor, nötboskap, åsnor, får, ja, av all boskap, och ge detta åt leviterna, som skall ha vården om Herrens tabernakel."

³¹ Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. ³² Och rovet, återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, ³³ av nötboskap 72 000, ³⁴ av åsnor 61 000 ³⁵ och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32 000. ³⁶ Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde: av får 337 500, ³⁷ varav skatten åt Herren utgjorde 675 får; ³⁸ av nötboskap 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72; ³⁹ av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61; ⁴⁰ av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer. ⁴¹ Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.

⁴² Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, ⁴³ den hälft som tillföll menigheten, utgjorde: av får 337 500, ⁴⁴ av nötboskap 36 000, ⁴⁵ av åsnor 30 500 ⁴⁶ och av människor 16 000. ⁴⁷ Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav detta åt leviterna, som skall ha vården om Herrens tabernakel, allt så som Herren hade befallt Mose.

⁴⁸ Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, trädde fram till Mose ⁴⁹ och sade till honom: "Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. ⁵⁰ Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte." ⁵¹ Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. ⁵² Guldet som gavs som gåva åt Herren, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16 750 siklar. ⁵³ Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. ⁵⁴ Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen, och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.

Stammarna öster om Jordan

32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land och Gileads land, fann de att det var en god trakt för boskap. ² Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och menighetens furstar och sade: ³ "Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, ⁴ det land som Herren har vunnit åt Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap." ⁵ De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa gå över Jordan."

⁶ Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: "Skall ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? ⁷ Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? ⁸ Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. ⁹ Sedan de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade givit dem. ¹⁰ Herrens vrede upptändes den dagen och han svor denna ed: ¹¹ Av de män som drog upp ur Egypten skall ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, ¹² ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt Herren. ¹³ Så upptändes Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon. ¹⁴ Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! ¹⁵ Om ni vänder er bort ifrån honom, skall han låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni kommer att dra fördärv över hela detta folk."

¹⁶ Då trädde de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. ¹⁷ Själva vill vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn, till dess att vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, i säkerhet för landets inbyggare. ¹⁸ Vi skall inte återvända hem, förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. ¹⁹ Ty vi vill inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan."