Bible in 90 Days

Prästernas och leviternas avdelningar

24 Arons söner hade följande avdelningar: Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. ² Men Nadab och Abihu dog före sin far, och de hade inga söner. Så blev endast Eleasar och Itamar präster. ³ David tillsammans med Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem i grupper enligt den ordning de skulle tjänstgöra i. ⁴ Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer. ⁵ Man indelade dem genom lottkastning, de förra liksom de senare, ty helgedomens ledare och Guds ledare var både av Eleasars söner och Itamars söner. ⁶ Semaja, Netanels son, skrivaren, av Levi stam, antecknade dem i närvaro av kungen, ledarna, prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästerna och leviternas familjer. Lotterna drogs växelvis för Eleasars och för Itamars familjer.

⁷ Den första lotten föll på Jojarib, den andra på Jedaja, ⁸ den tredje på Harim, den fjärde på Seorim, ⁹ den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin, ¹⁰ den sjunde på Hackos, den åttonde på Abia, ¹¹ den nionde på Jesua, den tionde på Sekanja, ¹² den elfte på Eljasib, den tolfte på Jakim, ¹³ den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jesebab, ¹⁴ den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer, ¹⁵ den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses, ¹⁶ den nittonde på Petaja, den tjugonde på Hesekiel, ¹⁷ den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul, ¹⁸ den tjugotredje på Delaja, den tjugofjärde på Maasja.

¹⁹ Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i Herrens hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.

²⁰ Beträffande de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja, ²¹ till Rehabja, det är till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia, ²² till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.

²³ Benajiterna var Jeria, Amarja den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjärde.

²⁴ Ussiels barn var Mika, till Mikas barn hörde Samir.

²⁵ Mikas bror var Jissia. Sakarja var Jissias son.

²⁶ Meraris barn var Mahli och Musi. Jaasjas son var Beno. ²⁷ Meraris barn var dessa: Av Jaasia Beno, vidare Soham, Sackur och Ibri. ²⁸ Mahlis son var Eleasar, men denne hade inga söner. ²⁹ Till Kish, det är Kish barn, hörde Jerameel. ³⁰ Men Musis barn var Mahli, Eder och Jerimot.

Dessa var leviternas barn, efter deras familjer.

³¹ Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.

Tempelsångarnas avdelningar

25 David tillsammans med befälhavarna avskilde Asafs, Hemans och Jedutuns söner, som skulle tjänstgöra som profeter med harpor, psaltare och cymbaler. Detta är förteckningen på dem, de män som fick utföra denna tjänst:

² Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner, under ledning av Asaf som profeterade på kungens uppdrag.

³ Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och Mattitja, sex till antalet, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun som profeterade med tacksägelsesånger och lovsånger till Herren.

⁴ Av Heman: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot. ⁵ Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.

⁶ Alla dessa stod var och en under sin fars ledning, när de utförde sången i Herrens hus till cymbaler, psaltare och harpor vid tjänsten i Guds hus. De stod under kungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.

⁷ Antalet av dem och deras bröder som undervisats i att sjunga till Herrens ära, alla kunniga i det, utgjorde 288.

⁸ De kastade lott om tjänstgöringen, den minste såväl som den störste, den kunnige såväl som lärjungen.

⁹ Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef. Den andre blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans tolv; ¹⁰ den tredje blev Sackur med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ¹¹ den fjärde lotten kom ut för Jisri med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ¹² den femte blev Netanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ¹³ den sjätte blev Buckia med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ¹⁴ den sjunde blev Jesarela med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ¹⁵ den åttonde blev Jesaja med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ¹⁶ den nionde blev Mattanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ¹⁷ den tionde blev Simei med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ¹⁸ den elfte blev Asarel med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ¹⁹ den tolfte lotten kom ut för Hasabja med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ²⁰ den trettonde blev Subael med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ²¹ den fjortonde blev Mattitja med sina söner och bröder, tillsammans tolv; ²² den femtonde lotten kom ut för Jeremot med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ²³ den sextonde för Hananja med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ²⁴ den sjuttonde för Josbekasa med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ²⁵ den artonde för Hanani med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ²⁶ den nittonde för Malloti med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ²⁷ den tjugonde för Elijata med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ²⁸ den tjugoförsta för Hotir med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ²⁹ den tjugoandra för Giddalti med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ³⁰ den tjugotredje för Mahasiot med hans söner och bröder, tillsammans tolv; ³¹ den tjugofjärde för Romamti-Eser med hans söner och bröder, tillsammans tolv.

Tempelvaktarna

26 Beträffande dörrvaktarnas avdelningar, så hörde Meselemja, Kores son, av Asafs barn till koraiterna. ² Meselemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediael den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde, ³ Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenaj den sjunde.

⁴ Obed-Edom hade söner: Semaja var den förstfödde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fjärde, ⁵ Netanel den femte, Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletaj den åttonde. Ty Gud hade välsignat honom.

⁶ Åt hans son Semaja föddes också söner, som blev ledare inom sin familj, ty de var dugliga män. ⁷ Semajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Elihu och Semakja.

⁸ Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.

⁹ Meselemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.

¹⁰ Hosa av Meraris barn hade söner: Simri var huvudmannen. Visserligen var han inte förstfödd, men hans far insatte honom till huvudman. ¹¹ Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.

¹² I dessa avdelningar av dörrvaktarna ålåg det huvudmännen att tillsammans med sina bröder göra tjänst i Herrens hus. ¹³ Om varje port kastade de lott, den minste såväl som den störste, efter sina familjer. ¹⁴ Den lott som angav öster föll då på Selemja. För hans son Sakarja, som var en klok rådgivare, kastade man lott, och för honom föll den lott ut som angav norr; ¹⁵ för Obed-Edom den lott som angav söder, medan hans söner fick förrådshuset på sin del; ¹⁶ för Suppim och för Hosa den lott som angav platsen västerut, vid Salleketporten, där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället invid det andra. ¹⁷ Österut stod sex leviter, norrut fyra för varje dag, söderut fyra för varje dag och vid förrådshuset två åt gången. ¹⁸ Vid Parbar västerut stod fyra vid vägen och två vid själva Parbar. ¹⁹ Dessa var dörrvaktarnas avdelningar av koraiternas barn och av Meraris barn.

Övriga sysslor i templet

²⁰ Av leviterna hade Ahia uppsikt över skatterna i Guds hus och över förråden av det som helgats åt Herren. ²¹ Ladans barn, nämligen gersoniternas barn av Ladans släkt, huvudmännen för gersoniten Ladans familj, jehieliterna, ²² det vill säga jehieliternas söner, Setam och hans bror Joel, hade uppsikt över skatterna i Herrens hus.

²³ Beträffande amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna, ²⁴ var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, överuppsyningsman över skatterna. ²⁵ Hans bröder av Eliesers släkt var dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Selomit. ²⁶ Denne Selomit och hans bröder hade uppsikt över alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl. ²⁷ Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla Herrens hus i stånd. ²⁸ Och likaså allt som siaren Samuel och Saul, son till Kish och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat. Var och en som helgade något lämnade det i Selomits och hans bröders vård.

Övriga leviters sysslor

²⁹ Av jishariterna togs Kenanja och hans söner till de världsliga sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmän och domare.

³⁰ Av hebroniterna togs Hasabja och hans bröder, 1 700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst. ³¹ För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. - I Davids fyrtionde regeringsår gjordes undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaser i Gilead. - ³² Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.

De tolv häravdelningarna

27 Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras tillsyningsmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.

² Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första månaden, hade Jasobam, Sabdiels son, befälet. I hans avdelning fanns 24 000. ³ Han hörde till Peres barn och var huvudansvarig för alla befäl som tjänstgjorde under första månaden. ⁴ Över den andra månadens avdelning hade ahoaiten Dodaj befälet, det var hans avdelning. Där fanns också fursten Miklot, och i hans avdelning fanns 24 000. ⁵ Den tredje befälhavaren, som tjänstgjorde under tredje månaden, var Benaja, översteprästen Jojadas son. I hans avdelning fanns 24 000. ⁶ Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet över de trettio. Vid hans avdelning fanns hans son Ammisabad. ⁷ Den fjärde, som tjänstgjorde under fjärde månaden, var Asael, Joabs bror, och efter honom hans son Sebadja. I hans avdelning fanns 24 000. ⁸ Den femte, som tjänstgjorde under femte månaden, var befälhavaren Samhut, jisraiten. I hans avdelning fanns 24 000. ⁹ Den sjätte, som tjänstgjorde under sjätte månaden, var tekoaiten Ira, Ickes son. I hans avdelning fanns 24 000. ¹⁰ Den sjunde, som tjänstgjorde under sjunde månaden, var peloniten Heles av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000. ¹¹ Den åttonde, som tjänstgjorde under åttonde månaden, var husatiten Sibbekaj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000. ¹² Den nionde, som tjänstgjorde under nionde månaden, var anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. I hans av- delning fanns 24 000. ¹³ Den tionde, som tjänstgjorde under tionde månaden, var netofatiten Mahraj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000. ¹⁴ Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden, var pirgatoniten Benaja av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000. ¹⁵ Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden, var netofatiten Heldaj, som hörde till Otniels släkt. I hans avdelning fanns 24 000.

Israels stamhövdingar

¹⁶ Israels stamhövdingar var dessa: Furste för rubeniterna var Elieser, Sikris son; för simeoniterna Sefatja, Maakas son; ¹⁷ för Levi Hasabja, Kemuels son; för Arons släkt Sadok; ¹⁸ för Juda Elihu, en av Davids bröder; för Isaskar Omri, Mikaels son; ¹⁹ för Sebulon Jismaja, Obadjas son; för Naftali Jerimot, Asriels son; ²⁰ för Efraims barn Hosea, Asasjas son; för ena hälften av Manasse stam Joel, Pedajas son; ²¹ för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; för Benjamin Jaasiel, Abners son; ²² för Dan Asarel, Jerohams son. Dessa var Israels stamhövdingar.

²³ Men David tog i förteckningen inte upp dem som var under tjugo år, ty Herren hade lovat att han skulle föröka Israel som stjärnorna på himlen. ²⁴ Joab, Serujas son, började räkningen men fullbordade den inte, ty genom den kom vrede över Israel. Antalet togs inte upp i någon förteckning i kung Davids krönika.

Tillsyningsmännen över kungens ägodelar

²⁵ Uppsikt över kungens skatter hade Asmavet, Adiels son; över förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen Jonatan, Ussias son; ²⁶ över dem som arbetade på fälten med jordbruket Esri, Kelubs son; ²⁷ över vingårdarna ramatiten Simei; över de vinförråd som man hade samlat i vingårdarna sifmiten Sabdi; ²⁸ över olivplanteringarna och mullbärsfikonträden i Låglandet gaderiten Baal-Hanan; över oljeförråden Joas; ²⁹ över den nötboskap som betade i Saron saroniten Sitraj och över nötboskapen i dalarna Safat, Adlajs son; ³⁰ över kamelerna ismaeliten Obil; över åsninnorna meronotiten Jedeja; ³¹ över småboskapen hagariten Jasis. Alla dessa var tillsyningsmän över kung Davids ägodelar.

Davids personliga rådgivare

³² Jonatan, Davids farbror, var rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var anställd hos kungens söner. ³³ Ahitofel var kungens rådgivare och arkiten Husaj var kungens vän. ³⁴ Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Joab var kungens överbefälhavare.

David ger anvisningar om tempelbygget

28 David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och tillsyningsmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.

² Kung David steg upp från sin plats och sade: "Hör mig, mina bröder och mitt folk. Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus till viloplats för Herrens förbundsark och för vår Guds fotapall, och jag skaffade förråd till byggnadsverket. ³ Men Gud sade till mig: Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du är en stridsman och har utgjutit blod. ⁴ Ändå utvalde Herren, Israels Gud, mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Ty Juda utvalde han till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner hade han behag till mig, så att han gjorde mig till kung över hela Israel. ⁵ Bland alla mina söner - för Herren har gett mig många söner - utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. ⁶ Han sade till mig: Din son Salomo är den som skall bygga mitt hus och mina förgårdar. Ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader. ⁷ Jag skall befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.

⁸ Nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla Herrens, er Guds, bud, och iaktta dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det som arv till era barn efter er till evig tid.

⁹ Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt. ¹⁰ Var nu uppmärksam, ty Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."

¹¹ David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och av förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen. ¹² Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden beträffande förgårdarna till Herrens hus och beträffande alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och för förråden av det som helgats åt Herren. ¹³ Han gav också föreskrifter beträffande prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle förekomma vid tjänstgöringen i Herrens hus och beträffande alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens hus, ¹⁴ rörande guldet, med uppgift på den vikt i guld som kom på varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och beträffande alla kärl av silver, med uppgift på den vikt som kom på varje särskilt kärl till tjänstgöringen. ¹⁵ Han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande lampor av guld, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, så även beträffande silverljusstakarna, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, beroende på hur varje ljusstake skulle användas. ¹⁶ Likaså angav han vikten på guldet till skådebrödsborden, varje bord för sig, och på silvret till silverborden. ¹⁷ Han gav föreskrifter om gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld och rörande guldbägarna, med uppgift på vikten av varje särskild bägare, och om silverbägarna, med uppgift på varje bägares vikt; ¹⁸ likaså om rökelsealtaret av renat guld, med uppgift på vikten; vidare en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och täcka över Herrens förbundsark. ¹⁹ Han sade: "Genom en skrift av sin hand har Herren undervisat mig om alltsammans, ja, om allt som skall utföras enligt mönsterbilden."

²⁰ David sade till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Frukta inte och var inte förfärad! Ty Herren Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall inte lämna dig och inte överge dig, till dess att allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat. ²¹ Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar, som skall förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som skall utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt vad du befaller."

Gåvor till tempelbygget

29 Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. ² Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som skall vara av guld i min Guds hus, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn och trä till det som skall vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, ja, alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. ³ Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset: ⁴ 3 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, ⁵ för att göra av guld det som skall vara av guld och för att göra av silver det som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utförs av konstnärer. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"

⁶ Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom tillsyningsmännen över kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. ⁷ De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter järn. ⁸ Var och en som hade ädla stenar gav dem till skatten i Herrens hus under gersoniten Jehiels vård. ⁹ Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilliga gåvor åt Herren. Också kung David gladde sig mycket.

Davids bön och tacksägelse

¹⁰ David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:

¹⁴ Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig. ¹⁵ Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. ¹⁶ Herre, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans. ¹⁷ Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor. ¹⁸ Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig. ¹⁹ Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till."

²⁰ Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren, er Gud." Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. ²¹ Dagen därefter slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande drickoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. ²² De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst. ²³ Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin fader David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. ²⁴ Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. ²⁵ Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som före honom hade varit kung över Israel.

David dör

²⁶ David, Isais son, hade regerat över hela Israel. ²⁷ Den tid han regerade över Israel var fyrtio år. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. ²⁸ Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom. ²⁹ Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. ³⁰ Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som kom över honom och Israel och alla andra länder och riken.

Salomo ber om vishet

1 Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt, och Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket stor.

² Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. ³ Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon, ty där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ⁴ Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, ty han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. ⁵ Och kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. ⁶ Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till kopparaltaret som stod vid uppenbarelsetältet och han offrade på det tusen brännoffer.

⁷ Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: "Bed mig om det du vill att jag skall ge dig." ⁸ Salomo svarade Gud: "Du har visat min fader David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. ⁹ Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant, ty du har själv gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. ¹⁰ Ge mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare och anförare, för vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"

¹¹ Då sade Gud till Salomo: "Eftersom du har ett sådant hjärta att du inte har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv och inte heller har bett om långt liv, utan för din egen del bett om vishet och förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, som jag har gjort dig till kung över, ¹² därför skall du få vishet och förstånd. Jag vill också ge dig rikedom, skatter och ära, sådana som varken kungarna före dig har haft eller någon kung efter dig kommer att ha."

Salomos makt och rikedom

¹³ Sedan Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel. ¹⁴ Och Salomo samlade vagnar och ridhästar, så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem inrymde han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ¹⁵ Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ¹⁶ De hästar som Salomo köpte kom från Egypten. En del av kungens uppköpare hämtade ett visst antal av dem till bestämt pris. ¹⁷ Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram.

Tempelbygget förbereds

2 Salomo planerade nu att bygga ett hus åt Herrens namn och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ² Därför avdelade Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem. ³ Och Salomo sände bud till Huram, kungen i Tyrus, och lät säga: "Gör mot mig som mot min fader David, när du sände honom cederträ för att han skulle bygga sig ett hus att bo i. ⁴ Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn och helga det åt honom, för att man där skall tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herrens, vår Guds, högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. ⁵ Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. ⁶ Men vem kan bygga ett hus åt honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer honom inte. Vem är jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt honom, det skulle då vara en plats där man kan tända rökelse inför hans ansikte? ⁷ Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man, som tillsammans med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min fader David har anställt, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. ⁸ Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare ⁹ för att skaffa mig en stor mängd virke, eftersom huset jag tänker bygga skall vara stort och underbart. ¹⁰ För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, skall jag ge 20 000 korer tröskat vete, 20 000 korer korn, 20 000 bat vin och 20 000 bat olja."

¹¹ Huram, kungen i Tyrus, svarade med en skrivelse som han sände till Salomo: "Därför att Herren älskar sitt folk har han satt dig till konung över dem." ¹² Och Huram tillade: "Lovad vare Herren, Israels Gud, himmelens och jordens Skapare, han som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. ¹³ Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Huram-Abi. ¹⁴ Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom må du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, män som är konstnärligt begåvade. ¹⁵ Min herre må nu sända till sina tjänare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om. ¹⁶ Vi skall då hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och forsla det till dig på en flotte på havet till Jafo. Därifrån må du själv låta föra det upp till Jerusalem."

¹⁷ Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans fader David tidigare hade anställt en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600. ¹⁸ Av dem utsåg han 70 000 till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.

Templet byggs

3 Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats. ² Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.

³ När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar brett efter det gamla alnmåttet. ⁴ Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var etthundratjugo. På insidan överdrog han det med rent guld. ⁵ Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. ⁶ Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim. ⁷ Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber på väggarna.

⁸ Vidare ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. ⁹ Spikarna vägde femtio siklar i guld. De övre salarna klädde han också med guld. ¹⁰ Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. ¹¹ Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. ¹² Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde intill den första kerubens vinge. ¹³ Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt. ¹⁴ Förlåten gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.

Jakin och Boas

¹⁵ Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. ¹⁶ Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Vidare gjorde han etthundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. ¹⁷ Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas.

Templet inreds

4 Salomo gjorde ett altare av koppar, tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tio alnar högt. ² Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från den ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar långt mätte omkretsen. ³ Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, tio på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga. ⁴ Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt. ⁵ Havets tjocklek var en handsbredd, och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde tretusen bat.

⁶ Vidare gjorde han tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.

⁷ Vidare gjorde han ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.

⁸ Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också etthundra skålar av guld.

⁹ Och han byggde prästernas förgård och den stora yttre förgården och dörrarna till denna förgård. Dörrarna överdrog han med koppar. ¹⁰ Havet ställde han på högra sidan, åt sydost. ¹¹ Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.

Så slutförde Huram det arbete han skulle göra åt kung Salomo i Guds hus. ¹² Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.

¹³ Vidare gjorde han de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.

¹⁴ Vidare gjorde han faten och underredena att ställa faten på. ¹⁵ Han gjorde också havet - det var bara ett - och de tolv oxarna under det. ¹⁶ Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Huram-Abib åt kung Salomo till Herrens hus. Allt var av blank koppar. ¹⁷ På Jordanslätten, mellan Suckot och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar. ¹⁸ Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.

¹⁹ Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden där skådebröden skulle ligga, ²⁰ liksom ljusstakarna av fint guld med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt, ²¹ vidare blomverket, lamporna och lamptängerna av guld - allt av finaste guld. ²² Vidare lät han göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

5 Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans fader David hade helgat åt Herren: silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

Herrens ark förs in i templet

² Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion. ³ Alla Israels män samlades då hos kungen under den högtid som firades i sjunde månaden. ⁴ När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken. ⁵ De hämtade arken dit upp tillsammans med uppenbarelsetältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp. ⁶ Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet som hade samlats hos honom. Man offrade småboskap och nötboskap i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas. ⁷ Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar. ⁸ Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill övertäcktes av keruberna. ⁹ Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag. ¹⁰ I arken fanns ingenting annat än de två tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten.

¹¹ Och det hände att när prästerna gick ut ur helgedomen - ty alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde - ¹² och när leviterna, samtliga sångare, Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder, stod klädda i vitt linne med cymbaler, psaltare och harpor öster om altaret och tillsammans med dem etthundratjugo präster som blåste i trumpeter, ¹³ och trumpetblåsarna och sångarna på en gång och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och när man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och man började lova Herren, därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet - då blev huset, Herrens hus, uppfyllt av ett moln, ¹⁴ så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst. Ty Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

Salomo talar till folket

6 Då sade Salomo:

³ Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling, medan allt folket stod. ⁴ Han sade: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, när han sade: ⁵ Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel. ⁶ Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn skall vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. ⁷ Min fader David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn. ⁸ Men Herren sade till min fader David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. ⁹ Men det är inte du som skall bygga detta hus, utan din son, han som skall utgå från dig, han skall bygga huset åt mitt namn. ¹⁰ Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. ¹¹ Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn."

Salomos bön vid templets invigning

¹² Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer. ¹³ Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen ¹⁴ och sade:

" Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta, ¹⁵ du som har hållit vad du lovade din tjänare, min fader David. Ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så som nu har skett. ¹⁶ Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min fader David, när du sade till honom: Det skall aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min lag, så som du har vandrat inför mig. ¹⁷ Och nu, Herre, Israels Gud, låt det ord bli sant som du har talat till din tjänare David.

¹⁸ Men kan då Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! ¹⁹ Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig ²⁰ och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats. ²¹ Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Må du höra dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.

²² Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, ²³ må du då höra det från himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall straffa den skyldige och låta hans gärningar komma över hans huvud men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter hans rättfärdighet.

²⁴ Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus, ²⁵ må du då höra det från himlen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt dem och deras fäder.

²⁶ Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem, ²⁷ må du då höra det i himlen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd och undervisa dem om den goda väg de skall vandra. Låt det då också regna över ditt land, det som du har givit åt ditt folk till arvedel.

²⁸ Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost, om gräshoppor och gräsmaskar kommer, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer, ²⁹ om då någon, vem det vara må, eller hela ditt folk Israel, ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem och de så räcker ut sina händer mot detta hus, ³⁰ må du då höra det från himlen där du bor, och förlåta och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. Ty endast du känner människornas hjärtan. ³¹ Så skall de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har givit åt våra fäder.

³² Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta för ditt stora namns och din starka hands och din uträckta arms skull, ja, om han kommer och ber, vänd mot detta hus, ³³ må du då höra det från himlen där du bor och göra allt vad främlingen ropar till dig om. Så skall alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus, som jag har byggt, är uppkallat efter ditt namn.

³⁴ Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, ³⁵ må du då från himlen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

³⁶ Om de syndar mot dig - och det finns ingen människa som inte syndar - och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära, ³⁷ men de då kommer till besinning i det land där de är i fångenskap och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort illa och varit ogudaktiga, ³⁸ om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn, ³⁹ må du då från himlen där du bor, höra deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk, som har syndat mot dig. ⁴⁰ Därför, min Gud, låt dina ögon vara öppna och dina öron lyssna till vad som beds på denna plats.

⁴¹ Och nu:

Eld från himlen vid templets invigning

7 När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och Herrens härlighet uppfyllde huset. ² Prästerna kunde inte gå in i Herrens hus, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. ³ Då alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade Herren, därför att han är god och därför att hans nåd varar i evighet.

⁴ Och kungen och hela folket offrade slaktoffer inför Herrens ansikte. ⁵ Kung Salomo offrade som slaktoffer 22 000 tjurar och 120 000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket. ⁶ Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument, de som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter, medan hela Israel förblev stående. ⁷ Och Salomo invigde den mellersta delen av förgården framför Herrens hus. Där offrade han brännoffren och fettstyckena av gemenskapsoffret, eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra inte kunde rymma brännoffret, matoffret och fettstyckena.

⁸ Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden i sju dagar och med honom hela Israel. Det var en mycket stor församling, alltfrån det ställe där vägen går mot Hamat, ända till Egyptens bäck. ⁹ På åttonde dagen firade de en högtidsförsamling, ty altarets invigning firades i sju dagar och högtiden i sju dagar. ¹⁰ Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.