Bible in 90 Days

Juda stams område

15 Juda barns stam fick efter sina släkter sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ner i söder. ² Deras södra gräns började vid änden av Döda havet, vid dess sydligaste vik, ³ gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin. Sedan drog den sig upp söder om Kadesh-Barnea, förbi Hesron och upp till Addar och böjde sedan av mot Karka. ⁴ Den fortsatte mot Asmon och sammanföll med Egyptens bäckravin och slutade ute vid havet. Detta skall vara er gräns i söder.

⁵ Gränsen i öster var Döda havet ända till Jordans utlopp. Gränsen på norra sidan började vid den vik av detta hav där Jordan har sitt utlopp. ⁶ Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba. Vidare drog sig gränsen upp till Rubens son Bohans sten. ⁷ Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimhöjden, söder om bäckravinen. Sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så till Rogelskällan. ⁸ Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, det är Jerusalem. Därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms dal, västerut, i norra änden av Refaimdalen. ⁹ Från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd. Sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim. ¹⁰ Från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ner till Bet-Semes och framför Timna. ¹¹ Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut. Därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framför berget Baala och därifrån ut till Jabneel. Sedan gick gränsen ut vid havet. ¹² Gränsen i väster var Stora havets kustlinje.

Dessa var Judas barns gränser runt omkring, efter deras släkter.

¹³ Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs enligt Herrens befallning till Josua en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron. ¹⁴ Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner Sesaj, Ahiman och Talmaj, Anaks avkomlingar. ¹⁵ Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. ¹⁶ Och Kaleb sade: "Den som angriper Kirjat-Sefer och intar det skall jag ge min dotter Aksa till hustru." ¹⁷ När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav Kaleb honom sin dotter Aksa till hustru. ¹⁸ Och när hon kom till honom, övertalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far: Och hon steg ner från åsnan. Då sade Kaleb till henne: "Vad önskar du?" ¹⁹ Hon svarade: "Ge mig en avskedsgåva. Eftersom du har gift bort mig till det torra Negev, må du också ge mig vattenkällor." Då gav han henne Övre och Nedre källorna.

Juda städer

²⁰ Detta var Juda barns stams arvedel efter deras släkter. ²¹ Städerna som låg ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Negev, var: Kabseel, Eder, Jagur, ²² Kina, Dimona, Adada, ²³ Kedesh, Hasor och Jitnan, ²⁴ Sif, Telem, Bealot, ²⁵ Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor, ²⁶ Amam, Sema, Molada, ²⁷ Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet, ²⁸ Hasar-Sual, Beer-Sheba och Bisjotja, ²⁹ Baala, Ijim, Esem, ³⁰ Eltolad, Kesil, Horma, ³¹ Siklag, Madmanna, Sansanna, ³² Lebaot, Silhim, Ajin och Rimmon - tillsammans tjugonio städer med sina byar.

³³ I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna, ³⁴ Sanoa och En Gannim, Tappua och Enam, ³⁵ Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, ³⁶ Saarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim - fjorton städer med sina byar.

³⁷ Senan, Hadasa, Migdal-Gad, ³⁸ Dilean, Mispe, Jokteel, ³⁹ Lakish, Boskat, Eglon, ⁴⁰ Kabbon, Lahmas, Kitlish, ⁴¹ Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda - sexton städer med sina byar.

⁴² Libna, Eter, Asan, ⁴³ Jifta, Asna, Nesib, ⁴⁴ Kegila, Aksib och Maresa - nio städer med sina byar.

⁴⁵ Ekron med dess städer och byar. ⁴⁶ Från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod med dess byar.

⁴⁷ Vidare Asdod med dess städer och byar, Gaza med dess städer och byar ända till Egyptens bäckravin och fram till Stora havet som utgjorde gränsen.

⁴⁸ Och i bergsbygden: Samir, Jattir, Soko, ⁴⁹ Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir, ⁵⁰ Anab, Estemo, Anim, ⁵¹ Gosen, Holon och Gilo - elva städer med sina byar.

⁵² Arab, Duma, Eshan, ⁵³ Janum, Bet-Tappua, Afeka, ⁵⁴ Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron och Sior - nio städer med sina byar.

⁵⁵ Maon, Karmel, Sif, Juta, ⁵⁶ Jis-reel, Jokdeam och Sanoa, ⁵⁷ Kajin, Gibea och Timna - tio städer med sina byar.

⁵⁸ Halhul, Bet-Sur, Gedor, ⁵⁹ Maarat, Bet-Anot och Eltekon - sex städer med sina byar.

⁶⁰ Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba - två städer med sina byar.

⁶¹ I öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, ⁶² Nibsan, Saltstaden och En-Gedi - sex städer med sina byar.

⁶³ Men jebusiterna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.

Manasses och Efraims områden

16 Den lott som tillföll Josefs barn gick från Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten österut, genom öknen, som från Jeriko höjer sig uppåt Bergsbygden mot Betel. ² Gränsen gick vidare från Betel till Luz och så fram till arkiternas område, mot Atarot. ³ Därefter gick den västerut ner till jafletiternas område, ända till Nedre Bet-Horons område och till Gezer. Sedan gick den ut vid havet. ⁴ Detta fick Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.

Efraims stams område

⁵ Efraims barn fick, efter sina släkter, dessa gränser: Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot- Addar till Övre Bet-Horon. ⁶ Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns. Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Silo och fortsatte österut till Janoa. ⁷ Från Janoa gick den ner till Atarot och Naara, nådde Jeriko och gick ut vid Jordan. ⁸ Från Tappua gick gränsen västerut till bäcken Kana och gick sedan ut vid havet. Detta blev arvedelen för Efraims barns stam efter deras släkter. ⁹ Dit hörde också de städer som avdelades åt Efraims barn inom Manasses barns arvedel, alla dessa städer med sina byar. ¹⁰ Men de fördrev inte kananeerna, som bodde i Gezer. Därför bodde också kananeerna kvar bland Efraims barn, som de gör än i dag, men de blev arbetspliktiga tjänare under dem.

Manasses område väster om Jordan

17 Denna lott tillföll Manasse stam, ty Manasse var Josefs förstfödde. Makir, Manasses förstfödde, Gileads far, fick Gilead och Basan, eftersom han var en stridsman. ² Manasses övriga barn fick också land efter sina släkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn och Semidas barn. Dessa var Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar efter deras släkter.

³ Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan endast döttrar. Hans döttrar hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. ⁴ Dessa trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför furstarna och sade: " Herren befallde Mose att ge oss en arvedel bland våra bröder." Då gav man dem enligt Herrens befallning en arvedel bland deras farbröder. ⁵ Alltså blev det tio delar som tillföll Manasse - förutom Gileads land och Basan på andra sidan Jordan - ⁶ eftersom Manasses döttrar fick en arvedel bland hans söner. Men Gileads land hade Manasses övriga barn fått.

⁷ Området för Manasse gick från Aser till Mikmetat, som ligger öster om Sikem. Därefter gick gränsen åt höger, till En-Tappuas invånare. ⁸ Tappuas land tillhörde nämligen Manasse, men själva Tappua, inemot Manasses gräns, tillhörde Efraims barn. ⁹ Och gränsen gick ner till bäcken Kana. Städerna söder om bäcken hörde till Efraim, fastän de låg bland Manasses städer. Manasses gräns gick vidare norr om bäcken och sedan ut vid havet. ¹⁰ Det som låg söder om den tillhörde Efraim, men det som låg norr om den tillhörde Manasse, och deras gräns var havet. I norr nådde de till Aser och i öster till Isaskar. ¹¹ Inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Shan med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor med underlydande orter, invånarna i En-Dor med underlydande orter, invånarna i Taanak med underlydande orter, invånarna i Megiddo med underlydande orter, de tre höjdernas landskap.

¹² Men Manasses barn kunde inte inta dessa städer, utan kananeerna förmådde hålla sig kvar där i landet. ¹³ När Israels barn blev starkare, gjorde de kananeerna arbetspliktiga under sig. De fördrev dem inte.

Efraim och Manasse begär mer land

¹⁴ Josefs barn sade till Josua. "Varför har du gett oss endast en lott och ett skifte till arvedel, fastän vi är ett talrikt folk, som Herren hittills har välsignat?" ¹⁵ Då svarade Josua dem: "Om du är ett talrikt folk, drag upp till skogsbygden och röj dig mark där i perisseernas och rafaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd är för trång för dig." ¹⁶ Men Josefs barn sade: "Bergsbygden är inte tillräcklig för oss. Och alla kananeer som bor på slätten har vagnar av järn, både de som bor i Bet-Shan med underlydande orter och de som bor på Jisreelslätten." ¹⁷ Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: "Du är ett talrikt folk och har stor kraft. Du skall inte ha endast en lott, ¹⁸ utan du skall få en bergsbygd, som också är en skogsbygd. Men du skall röja upp den, så att till och med dess utkanter kommer att tillhöra dig. Du skall fördriva kananeerna, även om de har vagnar av järn och är starka."

Fördelningen av det övriga landet

18 Och Israels barns hela menighet samlades i Silo och satte upp uppenbarelsetältet där. Landet var nu kuvat inför dem, ² men ännu hade sju av Israels stammar inte fått sin arvedel tilldelad åt sig. ³ Därför sade Josua till Israels barn: "Hur länge vill ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? ⁴ Utse åt er tre män från varje stam, så skall jag sända i väg dem, och de skall genomkorsa landet och göra en beskrivning över det efter vars och ens arvedel, och sedan komma tillbaka till mig. ⁵ De skall dela upp landet i sju delar, varvid Juda skall vara kvar i sitt område i söder och Josefs hus förbli vid sitt område i norr. ⁶ När ni har gjort en beskrivning över landet i sju delar, skall ni komma med den hit till mig, så skall jag kasta lott för er här inför Herren, vår Gud. ⁷ Leviterna får ingen del bland er, eftersom Herrens prästtjänst är deras arvedel. Och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem."

⁸ Då bröt männen upp och gick. Josua befallde dem att de skulle göra en beskrivning över landet. Han sade: "Gå i väg och genomkorsa landet och gör en beskrivning över det, och vänd sedan tillbaka till mig, så skall jag kasta lott för er här inför Herren i Silo." ⁹ Männen gav sig av och vandrade igenom landet och gjorde en beskrivning över det i en bok i sju delar, stad efter stad, och kom sedan tillbaka till Josua i lägret vid Silo. ¹⁰ Och Josua kastade lott för dem i Silo inför Herren, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, åt varje stam dess del.

Benjamins stams område

¹¹ Då lotten drogs för benjaminiternas stam, efter deras släkter, föll den ut så att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden. ¹² Deras gräns på norra sidan började vid Jordan, och gränsen drog sig upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick ut i öknen vid Bet-Aven. ¹³ Därifrån gick gränsen fram till Luz, till höjden söder om Luz, det är Betel. Sedan gick gränsen ner till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon. ¹⁴ Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger mitt emot Bet-Horon, söder om det, och gick ut vid Kirjat-Baal, det är staden Kirjat-Jearim inom Judas barns område. Detta var västra sidan. ¹⁵ Och södra sidan började vid slutet av Kirjat-Jearims område och gränsen gick åt väster fram till Neftoavattnets källa. ¹⁶ Sedan gick gränsen ner till sluttningen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimdalen, och därefter ner i Hinnoms dal, på södra sidan om jebusiternas höjd och ner till Rogelskällan. ¹⁷ Därefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimhöjden och ner till Bohans, Rubens sons, sten. ¹⁸ Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken norrut och ner till Hedmarken. ¹⁹ Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd norrut och slutade vid Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta var södra gränsen. ²⁰ Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var benjaminiternas arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.

²¹ Och de städer som tillföll benjaminiternas stam, efter deras släkter, var Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, ²² Bet-Haaraba, Semarajim, Betel, ²³ Avim, Para, Ofra, ²⁴ Kefar-Haamoni, Ofni och Geba - tolv städer med sina byar, ²⁵ Gibeon, Rama, Beerot, ²⁶ Mispe, Kefira, Mosa, ²⁷ Rekem, Jirpeel, Tarala, ²⁸ Sela, Elef, Jebus, det är Jerusalem, Gibea och Kirjat - fjorton städer med sina byar. Detta var benjaminiternas arvedel, efter deras släkter.

Simeons stams område

19 Den andra lotten föll ut för Simeon, för simeoniternas stam, efter deras släkter. Deras arvedel låg inom Juda barns arvedel. ² Till deras arvedel hörde Beer-Sheba, Sheba, Molada, ³ Hasar-Shual, Bala, Esem, ⁴ Eltolad, Betul, Horma, ⁵ Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, ⁶ Bet-Lebaot och Sharuhen - tretton städer med deras byar. ⁷ Ajin, Rimmon, Eter och Asan - fyra städer med deras byar, ⁸ därtill alla de byar som låg runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter. ⁹ Ur Juda barns skifte fick Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var för stor för dem. Därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.

Sebulons stams område

¹⁰ Den tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras släkter. Och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid. ¹¹ Därifrån drog sig deras gräns västerut upp till Marela och träffade Dabbeset och vidare bäcken som rinner öster om Jokneam. ¹² Från Sarid vände den österut mot solens uppgång längs Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. ¹³ Därifrån fortsatte den österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea. ¹⁴ Här böjde sig gränsen mot norr till Hannaton och gick ut vid Jifta-Els dal. ¹⁵ Dessutom fick de Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Betlehem, i allt tolv städer med deras byar. ¹⁶ Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.

Isaskars stams område

¹⁷ För Isaskar föll den fjärde lotten ut, för Isaskars barn efter deras släkter. ¹⁸ Deras område omfattade Jis- reel, Kesullot, Sunem, ¹⁹ Hafarajim, Shion, Anaharat, ²⁰ Rabbit, Kisjon, Ebes, ²¹ Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes. ²² Gränsen nådde Tabor, Sahasuma och Bet-Semes, och deras gräns gick ut vid Jordan - sexton städer med deras byar. ²³ Detta var arvedelen för Isaskars barns stam efter deras släkter, städerna med sina byar.

Asers stams område

²⁴ Den femte lotten föll ut för Asers barns stam efter deras släkter. ²⁵ Deras område omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf, ²⁶ Alammelek, Amad och Mishal och nådde Karmel i väster och Sihor-Libnat. ²⁷ Därefter gick gränsen österut till Bet-Dagon och nådde Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och fortsatte norrut till Kabul. ²⁸ De fick Ebron, Rehov, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon. ²⁹ Sedan vände gränsen tillbaka till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus, böjde av mot Hosa och gick ut vid havet inte långt från Aksib. ³⁰ Dessutom fick de Umma, Afek och Rehob, tjugutvå städer med deras byar. ³¹ Detta var arvedelen för Asers barns stam, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.

Naftalis stams område

³² För Naftalis barn föll den sjätte lotten ut, för Naftalis barn efter deras släkter. ³³ Deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och slutade vid Jordan. ³⁴ Gränsen böjde av västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok. Den nådde Sebulon i söder, Aser i väster och Juda med Jordan i öster. ³⁵ Den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, ³⁶ Adama, Rama, Hasor, ³⁷ Kedesh, Edrei, En-Hasor, ³⁸ Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes, nitton städer med deras byar. ³⁹ Detta var arvedelen för Naftalis barns stam, efter deras släkter, städerna med sina byar.

Dans stams område

⁴⁰ För Dans barns stam efter deras släkter föll den sjunde lotten ut. ⁴¹ Deras tilldelade område omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes, ⁴² Saalabbin, Ajalon, Jitla, ⁴³ Elon, Timna, Ekron, ⁴⁴ Elteke, Gibbeton, Baalat, ⁴⁵ Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, ⁴⁶ Me-Hajarkon och Harackon med området framför Jafo.

⁴⁷ Men när Dans barns område gick förlorat för dem, drog Dans barn upp och angrep Lesem och intog det och slog dess invånare med svärd. De tog det i besittning och bosatte sig där. Och de kallade Lesem för Dan efter sin stamfader Dan. ⁴⁸ Detta var arvedelen för Dans barns stam efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.

Landets slutliga fördelning

⁴⁹ När de hade utskiftat landet efter dess områden, gav de åt Josua, Nuns son, en arvedel ibland sig. ⁵⁰ Efter Herrens befallning gav de honom den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.

⁵¹ Dessa var de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.

Fristäder

20 Herren sade till Josua: ² "Säg till Israels barn: Utse åt er de fristäder som jag talade till er om genom Mose, ³ de städer som en dråpare skall kunna fly till, när han av misstag och utan avsikt har dödat någon. Ni skall ha dem som tillflyktsorter undan blodshämnaren. ⁴ Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och förklara sin sak för de äldste i staden. Därefter skall de låta honom komma in i deras stad och ge honom en plats, där han kan bo bland dem. ⁵ Om blodshämnaren förföljer honom, skall de inte överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan avsikt har dödat sin nästa och utan att förut ha burit hat till honom. ⁶ Han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten och till dess översteprästen som då är i tjänst har dött. Sedan kan dråparen vända tillbaka och komma åter till sin stad och sitt hus i den stad som han har flytt ifrån."

⁷ De avskilde Kedesh i Galieen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd. ⁸ På andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead och inom Manasse stam Golan i Basan. ⁹ Dessa var de städer som utsågs till tillflyktsorter för var och en av Israels barn - och för de främlingar som bodde bland dem - som av misstag hade dödat någon, för att han inte skulle dö för blodshämnarens hand, innan han hade stått inför menigheten.

Leviternas fyrtioåtta städer

21 Huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ² De talade till dem i Silo i Kanaans land: " Herren gav befallning genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande utmarker för vår boskap." ³ Enligt Herrens befallning gav då Israels barn av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande utmarker:

⁴ För kehatiternas släkter föll lotten ut så att bland dessa leviter fick prästen Arons söner genom lotten tretton städer ur Juda, Simeons och Benjamins stam. ⁵ Och Kehats övriga barn fick genom lotten tio städer ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam.

⁶ Gersons barn åter fick genom lotten tretton städer ur Isaskars stams släkter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Basan.

⁷ Meraris barn fick efter sina släkter tolv städer ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam.

⁸ Israels barn gav åt leviterna dessa städer med tillhörande utmarker genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose.

⁹ Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer. ¹⁰ Av kehatiternas släkter bland Levi barn fick Arons söner följande, ty dem träffade lotten först: ¹¹ Man gav dem Arbas, Anoks fars, stad, det vill säga Hebron i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring. ¹² Men åkerjorden och byarna, som tillhörde staden, gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.

¹³ Åt prästen Arons söner gav man dråparfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker, ¹⁴ Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker, ¹⁵ Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker, ¹⁶ Ajin med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker - nio städer ur dessa två stammar. ¹⁷ Ur Benjamins stam gav man dem Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker, ¹⁸ Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker - fyra städer. ¹⁹ De städer som Arons söner, prästerna, fick utgjorde tillsammans tretton städer med tillhörande utmarker.

²⁰ De övriga kehatiternas släkter av leviterna fick ur Efraims stam följande städer, som lotten bestämde åt dem: ²¹ Man gav dem dråparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med dess utmarker ²² och Kibsajim med dess utmarker - fyra städer. ²³ Från Dans stam fick de Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker, ²⁴ Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker - fyra städer. ²⁵ Från ena hälften av Manasse stam fick de Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker - två städer. ²⁶ De städer som de övriga kehatiternas släkter fick utgjorde alltså tio med tillhörande utmarker.

²⁷ Bland leviternas släkter fick vidare Gersons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker - två städer. ²⁸ Ur Isaskars stam fick de Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, ²⁹ Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker - fyra städer. ³⁰ Ur Asers stam fick de Misal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, ³¹ Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker - fyra städer. ³² Ur Naftali stam fick de dråparfristaden Kedesh i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker - tre städer. ³³ Gersoniternas städer efter deras släkter utgjorde alltså tretton med tillhörande utmarker.

³⁴ De övriga leviterna, Meraris barns släkter, fick ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker, ³⁵ Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker - fyra städer. ³⁶ Ur Rubens stam fick de Beser med dess utmarker, Jahsa med dess utmarker, ³⁷ Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker - fyra städer. ³⁸ Ur Gads stam fick de dråparfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanajim med dess utmarker, ³⁹ Hesbon med dess utmarker och Jaser med dess utmarker - fyra städer. ⁴⁰ De städer som de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fick på sin lott efter sina släkter, var tolv städer.

⁴¹ Tillsammans utgjorde levitstäderna inom israeliternas besittningsområde fyrtioåtta städer med tillhörande utmarker. ⁴² Var och en av dessa städer bestod av staden med tillhörande utmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.

⁴³ Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där. ⁴⁴ Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå dem emot, utan Herren gav alla fienderna i deras hand. ⁴⁵ Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.

Altaret vid Jordan

22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam ² och sade till dem: "Ni har hållit allt vad Herrens tjänare Mose har befallt er och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. ³ Ni har under denna långa tid, ända till denna dag, inte övergivit era bröder, och ni har hållit vad Herren, er Gud, har befallt i sina bud. ⁴ Och nu har Herren, er Gud, låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Vänd därför nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan. ⁵ Men var mycket noga att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren, er Gud. Vandra på alla hans vägar, iaktta hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ." ⁶ Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. ⁷ Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua sände i väg dem till sina boningar, välsignade han dem ⁸ och sade till dem: "Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

⁹ Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de övriga israeliterna, bort från Silo i Kanaans land, för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.

¹⁰ När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett ansenligt altare. ¹¹ När israeliterna hörde sägas: "Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida," ¹² då samlades hela deras menighet i Silo för att dra upp till strid mot dem.

¹³ Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas, prästen Eleasars son, ¹⁴ och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

¹⁵ När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: ¹⁶ "Så säger Herrens hela menighet: Vad är det för otrohet som ni har begått mot Israels Gud, då ni i dag har vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren? ¹⁷ Är det inte nog med vår missgärning vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens menighet drabbades av plåga? ¹⁸ Vill ni nu i dag vända er bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så skall förvisso i morgon hans vrede drabba Israels hela menighet. ¹⁹ Men om det land ni har fått till besittning är orent, så kom över till det land Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa inte oss genom att bygga er ett altare som är ett annat än Herrens, vår Guds, altare. ²⁰ När Akan, Seras son, trolöst hade förgripit sig på det tillspillogivna, kom inte då vrede över Israels hela menighet? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!"

²¹ Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: ²² "Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel skall veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren - så rädda oss inte i dag! ²³ Om vi har byggt altaret åt oss därför att vi vill vända oss bort från Herren, och om det är för att vi vill offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv utkräva vedergällning för vad vi har gjort oss skyldiga till. ²⁴ Nej, sanningen är den att vi gjorde detta av rädsla, av det skälet att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: 'Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? ²⁵ Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.' Och så skulle era barn få våra barn att upphöra med att frukta Herren. ²⁶ Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång med att bygga detta altare, men inte till brännoffer eller till slaktoffer, ²⁷ utan till att vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra efterkommande, att vi vill förrätta Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: 'Ni har ingen del i Herren.' ²⁸ Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: 'Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och er.' ²⁹ Det vare främmande för oss att vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare till brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herrens, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel."

³⁰ Då nu prästen Pinehas och menighetens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. ³¹ Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: "I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand."

³² Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och lämnade sin rapport. ³³ Den tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde.

³⁴ Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: "Ett vittne mellan oss att Herren är Gud".

Josua förmanar folket

23 En lång tid härefter, när Herren hade låtit Israel få ro för alla dess fiender runt omkring och då Josua var gammal och hade nått hög ålder, ² kallade denne till sig hela Israel, dess äldste, huvudmän, domare och tillsyningsmän och sade till dem:

"Jag är nu gammal och har nått hög ålder. ³ Ni har själva sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk för er skull, ty Herren, er Gud, stred själv för er. ⁴ Se, genom lotten har jag fördelat åt era stammar till arvedel de folk som ännu finns kvar, likaså de folk jag har utrotat, från Jordan till Stora havet västerut. ⁵ Och Herren, er Gud, skall själv driva undan dem för er och jaga bort dem från er, så att ni skall inta deras land, så som Herren, er Gud, har lovat er.

⁶ Var nu mycket fasta, så att ni håller och följer allt vad som är föreskrivet i Mose lagbok, så att ni inte viker av därifrån, vare sig till höger eller till vänster, ⁷ och så att ni inte har gemenskap med dessa folk som ännu finns kvar här tillsammans med er, inte heller nämner deras gudars namn eller svär vid dem eller tjänar och tillber dem. ⁸ Men till Herren, er Gud, skall ni hålla er, så som ni har gjort ända till denna dag. ⁹ Herren har fördrivit stora och mäktiga folk för er, och ingen har kunnat stå er emot intill denna dag. ¹⁰ En enda man bland er jagade tusen framför sig, ty Herren, er Gud, stred själv för er, så som han hade lovat er. ¹¹ Var ständigt på er vakt så att ni älskar Herren, er Gud. ¹² Ty om ni vänder er bort och håller er till återstoden av dessa folk som är kvar här bland er och gifter in er med dem och har gemenskap med dem och de med er, ¹³ då skall ni veta att Herren, er Gud, inte mer skall fördriva dessa folk för er. De skall då bli en snara och en fälla för er och ett gissel för era sidor och taggar i era ögon, till dess ni blir utrotade ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er.

¹⁴ Se, jag lämnar nu denna världen, och ni vet av hela ert hjärta och hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren, er Gud, har lovat angående er. Allt har gått i fullbordan för er, inget har slagit fel. ¹⁵ Men liksom allt det goda som Herren, er Gud, lovade er, har kommit er till del så skall Herren också låta allt det onda komma er till del till dess han har utrotat er ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. ¹⁶ Om ni överträder Herrens, er Guds, förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då skall Herrens vrede upptändas mot er, och ni skall snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er."

Josuas sista tal till folket

24 Josua samlade alla Israels stammar till Sikem. Han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, domare och tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud. ² Och Josua sade till allt folket:

"Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar. ³ Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak, ⁴ och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten. ⁵ Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut. ⁶ När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet. ⁷ Då ropade de till Herren, och han satte mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem, så att det täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodde ni i öknen en lång tid.

⁸ Därefter förde jag er in i amoreernas land, vilka bodde på andra sidan Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand, så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er. ⁹ Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er. ¹⁰ Men jag ville inte höra på Bileam, utan han måste välsigna er, och jag räddade er ur hans hand.

¹¹ När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko, gav sig Jerikos invånare i strid med er, och det gjorde också amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgaseerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand. ¹² Jag sände panik framför er, och därigenom jagades amoreernas båda kungar undan framför er, men inte genom ditt svärd eller din båge. ¹³ Och jag gav er ett land, som ni inte hade lagt ner något arbete på, och även städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo. Av vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat fick ni äta.

¹⁴ Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Skaffa bort de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. ¹⁵ Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni själva bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren."

¹⁶ Då svarade folket: "Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! ¹⁷ Ty Herren är vår Gud, han själv är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk, vilkas land vi har dragit igenom. ¹⁸ Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren, för han är vår Gud."

¹⁹ Josua sade till folket: "Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitälskande Gud, och han skall inte ha fördrag med era överträdelser och era synder. ²⁰ Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, skall han vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott." ²¹ Men folket sade till Josua: "Nej, vi vill tjäna Herren!" ²² Då sade Josua till folket: "Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom." De svarade: "Ja." ²³ Han sade: "Skaffa då bort de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!" ²⁴ Folket svarade Josua: " Herren, vår Gud, vill vi tjäna och hans röst vill vi lyda."

²⁵ Den dagen slöt Josua ett förbund med folket och förelade dem lag och rätt i Sikem. ²⁶ Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under eken som stod vid Herrens helgedom. ²⁷ Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den skall vara vittne mot er, så att ni inte förnekar er Gud." ²⁸ Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.

Josuas och Eleasars död

²⁹ En tid härefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, etthundratio år gammal. ³⁰ Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.

³¹ Och Israel tjänade Herren, så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som visste om alla de gärningar Herren hade gjort för Israel.

³² Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Sikems far, för hundra kesitor. Josefs barn fick detta till arvedel.

³³ Också Eleasar, Arons son, dog, och man begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.

Juda och Simeon griper Adoni-Besek

1 Efter Josuas död frågade Israels barn Herren: "Vem bland oss skall först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?" ² Herren svarade: "Juda skall göra det. Se, jag har givit landet i hans hand." ³ Då sade Juda till sin bror Simeon: "Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så skall jag sedan gå med dig till ditt område." Och Simeon gick med honom.

⁴ När Juda drog dit upp gav Herren kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man. ⁵ Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna. ⁶ Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår. ⁷ Då sade Adoni-Besek: "Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår hämtade upp smulorna under mitt bord. Efter mina gärningar har Gud vedergällt mig." Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.

Juda intar Jerusalem och Hebron

⁸ Juda barn belägrade Jerusalem och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden. ⁹ Därefter drog Juda barn ner för att strida mot de kananeer som bodde i Bergsbygden, i Negev och i Låglandet. ¹⁰ Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron - som förr hette Kirjat-Arba - och de slog Sesaj, Ahiman och Talmaj.

Otniel intar Debir

¹¹ Därifrån gick de mot Debirs invånare - Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. ¹² Och Kaleb sade: "Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intar det skall jag ge min dotter Aksa till hustru. ¹³ Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru. ¹⁴ När hon kom till honom intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: "Vad vill du?" ¹⁵ Hon svarade: "Låt mig få en avskedsgåva. Eftersom du har gett mig det torra Negev, så låt mig få vattenkällor." Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.

Juda och Benjamin segrar

¹⁶ Barn till keniten, Moses svärfar, hade dragit upp från Palmstaden^[a] med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket. ¹⁷ Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog de kananeer som bodde i Sefat och förstörde staden helt och hållet. Så fick den namnet Horma.^{[b] 18} Juda intog Gaza med dess område, Askelon med dess område och Ekron med dess område. ¹⁹ Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom dessa hade vagnar av järn. ²⁰ Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån. ²¹ Men jebusiterna som bodde i Jerusalem blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.

Efraim och Manasse intar Betel

²² Och Josefs hus drog upp till Betel, och Herren var med dem. ²³ De bespejade Betel, den stad som förr hette Luz. ²⁴ Då fick deras spejare se en man gå ut ur staden, och de sade till honom: "Visa oss var vi kan komma in i staden, så skall vi visa barmhärtighet mot dig." ²⁵ När han hade visat dem var de kunde ta sig in i staden, slog de invånarna där med svärd. Men den mannen och hela hans släkt lät de gå. ²⁶ Han begav sig till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, så som den heter än i dag.

Folk som inte drevs bort av israeliterna

²⁷ Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo, och inte heller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet. ²⁸ När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att utföra arbete åt sig. Men de drev inte bort dem.

²⁹ Efraim drev inte heller bort de kananeer som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.

³⁰ Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men blev tvingade att utföra arbete åt dem.

³¹ Aser drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. ³² Alltså bodde aseriterna kvar bland kananeerna, landets inbyggare, ty de fördrev dem inte.

³³ Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Semes, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets inbyggare. Men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blev arbetspliktiga åt dem.

³⁴ Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillät dem inte att komma ner till dalbygden. ³⁵ Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem, så att de blev tvingade att utföra arbete åt dem.

³⁶ Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.

Herrens ängel i Bokim

2 Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: "Jag förde er upp ur Egypten och lät er komma in i det land som jag med ed hade lovat ge åt era fäder och jag sade: Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er. ² Och ni skall inte sluta förbund med detta lands inbyggare. Ni skall bryta ner deras altaren. Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort! ³ Därför säger jag, att jag inte skall driva dem bort från er, utan de skall tränga er i sidorna, och deras gudar skall bli en snara för er." ⁴ När Herrens ängel hade sagt detta till alla Israels barn, brast de ut i gråt. ⁵ De kallade platsen Bokim.^[c] Och där offrade de åt Herren.

Avfallet efter Josuas död

⁶ När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. ⁷ Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som hade sett alla de stora gärningar som Herren hade gjort för Israel. ⁸ Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var etthundratio år gammal. ⁹ Man begravde honom på det område han hade tagit i besittning, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. ¹⁰ När också hela det släktet hade samlats till sina fäder, växte ett annat släkte upp efter dem, ett som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel.

¹¹ Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. ¹² De övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos de folk som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.

¹³ Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.^{[d] 14} Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare, som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte längre stå emot sina fiender. ¹⁵ Överallt där de drog fram var Herrens hand emot dem till deras ofärd, så som Herren hade sagt och så som Herren hade svurit. Och de kom i stor nöd.

¹⁶ Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. ¹⁷ Men de lyssnade inte heller på sina domare utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de. ¹⁸ När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Ty när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig Herren. ¹⁹ Men när domaren dog vände de om och gjorde det som var fördärvligt, ännu mer än deras fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.

²⁰ Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: "Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag fastställde för deras fäder och inte har velat lyssna till min röst, ²¹ skall inte heller jag längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade efter sig när han dog. ²² Ty med dem skall jag sätta Israel på prov och se om de vill hålla sig till Herrens väg och vandra på den, så som deras fäder gjorde, eller om de inte vill det." ²³ Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.

Folk som blev kvar i landet

3 Dessa var de folk som Herren lät bli kvar för att med dem sätta alla de israeliter på prov som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan, ² detta för att han skulle lära Israels barn att föra krig, men bara dem som förut inte hade varit med om sådana: ³ filisteernas fem furstar och alla kananeer och sidonier samt de hiveer som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till sista vägstycket mot Hamat. ⁴ Med dessa ville Herren sätta Israel på prov för att få veta om de ville följa de bud som han hade givit deras fäder genom Mose.

⁵ Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, ⁶ och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.

Otniel

⁷ Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren, sin Gud, och tjänade baalerna och aserorna. ⁸ Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i Kusan-Risatajims hand, kungen i Aram-Naharajim. Och Israels barn tjänade Kusan-Risatajim i åtta år. ⁹ Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät då en frälsare uppstå bland dem som räddade dem, nämligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre bror. ¹⁰ Herrens Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. När han drog ut i strid, gav Herren Kusan-Risatajim, kungen i Aram, i hans hand så att han blev Kusan-Risatajim övermäktig. ¹¹ Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.

Ehud

¹² Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då Eglon, kungen i Moab, makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon. ¹³ Eglon förenade sig med Ammons barn och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. ¹⁴ Och Israels barn tjänade Eglon, kungen i Moab, i arton år.

¹⁵ Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor till Eglon, kungen i Moab, ¹⁶ gjorde Ehud ett tveeggat svärd åt sig, en fot långt. Detta band han fast under sina kläder vid sin högra höft. ¹⁷ Han överlämnade gåvorna till Eglon, kungen i Moab. Denne var en mycket fet man. ¹⁸ När han hade överlämnat gåvorna, sände han i väg folket som hade burit dem. ¹⁹ Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: "Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung." Kungen sade: "Var tysta!" Alla som stod omkring honom gick ut därifrån.

²⁰ Ehud gick fram till honom, där han satt i sommarsalen som han hade för sig själv och Ehud sade: "Jag har ett ord från Gud till dig." När kungen reste sig från sin stol, ²¹ räckte Ehud ut sin vänstra hand, tog svärdet från sin högra höft och stötte det i hans buk, ²² så att fästet följde med in efter klingan, och klingan omslöts av fettet, ty han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen, ²³ och då han hade kommit dit, stängde han igen dörrarna till salen efter sig och låste dem.

²⁴ När han hade gått kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: "Han har helt säkert något privat bestyr i sin sommarkammare." ²⁵ Men sedan de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva, och se, där låg deras herre död på golvet.

²⁶ Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira. ²⁷ Så snart han kom dit, lät han stöta i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen.