Bible in 90 Days

Sauls död

10 Filisteerna stred mot Israel och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. ² Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua. ³ När striden hårdnade omkring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. ⁴ Han sade till sin vapenbärare: "Drag ut ditt svärd och genomborra mig så att inte dessa oomskurna kommer och skymfar mig." Men hans vapenbärare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och störtade sig på det. ⁵ När vapenbäraren såg att Saul var död, störtade också han sig på sitt svärd och dog. ⁶ Så dog Saul och hans tre söner. Alla som hörde till hans hus dog på samma gång. ⁷ När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.

⁸ Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans söner, där de låg fallna på berget Gilboa. ⁹ De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och förkunnade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. ¹⁰ De lade hans vapen i sitt gudahus, och hans skalle hängde de upp i Dagons tempel. ¹¹ När invånarna i Jabesh i Gilead hörde allt vad filisteerna hade gjort med Saul, ¹² bröt alla vapenföra män upp, och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.

¹³ Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och han hade även rådfrågat en spåkvinna för att få svar. ¹⁴ Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet på David, Isais son.

David blir kung över hela Israel

11 Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: "Vi är ju ditt eget kött och blod. ² Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har Herren, din Gud, sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel." ³ När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.

⁴ David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, och där bodde jebusiterna. ⁵ Invånarna i Jebus sade till David: "Här kommer du inte in." Men David intog Sions borg, det är nu Davids stad. ⁶ David sade: "Den som först slår jebusiterna, han skall bli överbefälhavare och överste." Joab, Serujas son, kom först upp, och han blev överbefälhavare. ⁷ David bosatte sig sedan i borgen och därför kallade man den Davids stad. ⁸ Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde det övriga av staden. ⁹ David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

Davids hjältar

¹⁰ Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.

¹¹ Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång. ¹² Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna. ¹³ Han var med David vid Pas-Dammim, när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. ¹⁴ Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.

¹⁵ Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁶ David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁷ David sade längtansfullt: "Om ändå någon ville ge mig vatten att dricka från brunnen vid Betlehems stadsport!" ¹⁸ Då bröt de tre sig igenom filisteernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men David ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. ¹⁹ Han sade: "Må Gud låta det vara fjärran från mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, ja, med fara för sina liv har de burit hit det." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.

²⁰ Absaj, Joabs bror, var den främ- ste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. ²¹ Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

²² Vidare Benaja, son till Jojada, från Kabseel, var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. ²³ Han slog också ner den egyptiske mannen som var så storväxt: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad endast med sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ²⁴ Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. ²⁵ Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till anförare för sin livvakt.

²⁶ De tappra hjältarna var: Asael, Joabs bror; Elhanan, Dodos son, från Betlehem; ²⁷ haroriten Sammot; peloniten Heles; ²⁸ tekoaiten Ira, Ickes son; anatotiten Abieser; ²⁹ husatiten Sibbekaj; ahoaiten Ilaj; ³⁰ netofatiten Mahraj; netofatiten Heled, Baanas son; ³¹ Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; ³² Huraj från Gaas dalar; arabatiten Abiel; ³³ baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; ³⁴ gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; ³⁵ harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; ³⁶ mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; ³⁷ Hesro från Karmel; Naaraj, Esbais son; ³⁸ Joel, bror till Natan; Mibhar, Hagris son; ³⁹ ammoniten Selek; berotiten Nahraj, vapendragare åt Joab, Serujas son; ⁴⁰ jeteriten Ira; jeteriten Gareb; ⁴¹ hetiten Uria; Sabad, Alajs son; ⁴² rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra; ⁴³ Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; ⁴⁴ astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner; ⁴⁵ Jediael, Simris son, och hans bror Joha, tisiten; ⁴⁶ Eliel mahaviten samt Jeribaj och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma; ⁴⁷ slutligen Eliel, Obed och Jaasiel mesobajiten.

Stridsmän som ansluter sig till David

12 Dessa var de som kom till David i Siklag, medan han ännu gömde sig för Saul, Kish son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. ² De var beväpnade med båge och skickliga i att både med höger och vänster hand slunga stenar och skjuta pilar från bågen.

Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kom följande: ³ Ahieser, den främste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner, Jesuel och Pelet, Asmavets söner, Beraka, anatotiten Jehu, ⁴ och gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna och anförare för de trettio, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad, ⁵ Elusaj, Jerimot, Bealja, Semarja, harufiten Sefatja, ⁶ koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam, ⁷ Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor.

⁸ Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen: ⁹ Eser, den främste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, ¹⁰ Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte, ¹¹ Attaj, den sjätte, Eliel, den sjunde, ¹² Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde. ¹³ Jeremia, den tionde, Makbannaj, den elfte.

¹⁴ Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den ringaste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. ¹⁵ Det var dessa som i första månaden gick över Jordan, när den svämmade över alla sina bräddar, och som jagade bort alla dem som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.

¹⁶ Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning. ¹⁷ Då gick David ut emot dem och sade till dem: "Om ni kommer till mig i fredlig avsikt och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men om ni kommer för att förråda mig åt mina ovänner, fastän mina händer är fria från våld, då må våra fäders Gud se det och straffa det."

¹⁸ Men Anden hade kommit över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade:

David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.

¹⁹ Från Manasse gick några över till David, när han tillsammans med filisteerna drog ut i strid mot Saul. David och hans män fick dock inte hjälpa filisteerna, eftersom filisteernas furstar sedan de hade haft rådslag skickade bort honom och sade: "Det gäller våra huvuden, om han går över till sin herre Saul."

²⁰ När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. ²¹ Dessa hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev anförare i hären. ²² Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här.

²³ Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över på honom:

²⁴ Juda söner, som bar sköld och spjut, 6 800, beväpnade till strid; ²⁵ av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100; ²⁶ av Levi söner 4 600; ²⁷ därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700; ²⁸ vidare Sadok, en tapper ung man med sin fars släkt; 22 befälhavare; ²⁹ av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 - ty vid den tiden höll fortfarande de flesta av dem troget fast vid Sauls hus - ³⁰ av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer; ³¹ av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män, som kom för att göra David till kung; ³² av Isaskars söner kom män, som väl förstod tidstecknen och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare, därtill alla deras stamfränder under deras befäl; ³³ av Sebulon stridsberedda män, rustade till strid med alla slags vapen, 50 000, som ställde upp helhjärtat; ³⁴ av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000, beväpnade med sköld och spjut; ³⁵ av daniterna män, rustade till strid, 28 600; ³⁶ av Aser, stridsberedda män, rustade till strid, 40 000; ³⁷ och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.

³⁸ Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. ³⁹ De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. ⁴⁰ De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, nötboskap och småboskap. Ty det rådde glädje i Israel.

Guds ark flyttas från Kirjat-Jearim

13 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. ² Sedan sade David till hela Israels församling: "Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. ³ Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den." ⁴ Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.

⁵ David samlade då hela Israel, från Sihor^[a] i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. ⁶ David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. ⁷ De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen. ⁸ David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.

⁹ Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. ¹⁰ Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud. ¹¹ Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa^[b] och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.

¹² David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?" ¹³ Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. ¹⁴ Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.

Davids familj

14 Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med murare och timmermän, för att de skulle bygga ett hus åt honom. ² David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, ty han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.

³ David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. ⁴ Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, ⁵ Jibhar, Elisua, Elpelet, ⁶ Noga, Nefeg, Jafia, ⁷ Elisama, Beeljada och Elifelet.

Seger över filisteerna

⁸ När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, drog han ut mot dem. ⁹ Filisteerna kom och ryckte in i Refaimdalen. ¹⁰ David frågade då Gud: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade honom: "Drag upp. Jag skall ge dem i din hand."

¹¹ De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud har brutit ner^[c] mina fiender genom min hand, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. ¹² De lämnade där sina gudar, och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.

¹³ Men filisteerna ryckte än en gång in i dalen. ¹⁴ När David på nytt frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och kom över dem från det håll där bakaträden står. ¹⁵ Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, då skall du dra ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." ¹⁶ David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer. ¹⁷ Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.

Guds ark förs till Jerusalem

15 David byggde hus åt sig i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den, ² och han sade: "Inga andra än leviterna skall bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och till att tjäna honom för evig tid." ³ David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den. ⁴ David samlade Arons barn och leviterna: ⁵ av Kehats barn: Uriel, deras ledare och hans bröder, 120; ⁶ av Meraris barn: Asaja, deras ledare, och hans bröder, 220; ⁷ av Gersoms barn: Joel, deras ledare, och hans bröder, 130; ⁸ av Elisafans barn: Semaja, deras ledare, och hans bröder, 200; ⁹ av Hebrons barn: Eliel, deras ledare, och hans bröder, 80; ¹⁰ av Ussiels barn: Amminadab, deras ledare, och hans bröder, 112.

¹¹ David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab ¹² och han sade till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. ¹³ Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt."

¹⁴ Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. ¹⁵ Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord, bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.

¹⁶ David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången. ¹⁷ Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son, ¹⁸ och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna.

¹⁹ Sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle låta kopparcymbaler ljuda. ²⁰ Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót. ²¹ Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminít.

²² Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära, eftersom han var kunnig i det. ²³ Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken. ²⁴ Sebanja, Josafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvaktare vid arken.

²⁵ Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta Herrens förbundsark upp ur Obed-Edoms hus under jubel. ²⁶ Då Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark, offrade man sju tjurar och sju baggar. ²⁷ David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja, som anförde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linneefod. ²⁸ Hela Israel hämtade upp Herrens förbundsark under jubel och ljud av horn. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och psaltare och harpor ljuda.

²⁹ När Herrens förbundsark kom till Davids stad, tittade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg kung David hoppa och dansa, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.

16 Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. ² När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. ³ Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.

⁴ Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark, för att de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: ⁵ Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. ⁶ Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.

Davids lovsång

⁷ Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt:

Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon

³⁷ David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. ³⁸ Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

³⁹ David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, ⁴⁰ för att de ständigt skulle offra brännoffer åt Herren på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. ⁴¹ Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. ⁴² Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

⁴³ Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.

Guds löfte till David

17 När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält." ² Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Gud är med dig."

³ Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: ⁴ "Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som skall bygga det hus där jag skall bo. ⁵ Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till denna dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. ⁶ Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

⁷ Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig och jag skall göra dig ett namn, likt de största namnen på jorden. ⁹ Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att de får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte längre förtrycka det, så som förr, ¹⁰ alltifrån den tid då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall kuva alla dina fiender. Och jag förkunnar för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig. ¹¹ Ty det skall ske att när din tid är ute och du går till dina fäder, skall jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner, och jag skall befästa hans kungarike. ¹² Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evigt. ¹³ Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son. Min nåd skall inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig. ¹⁴ Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evigt."

¹⁵ Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.

Davids tacksägelsebön

¹⁶ Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁷ Och ändå var detta för litet i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre, Gud. ¹⁸ Vad skall nu David mera säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner din tjänare. ¹⁹ Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. ²⁰ Herre, ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vad vi har hört med våra öron. ²¹ Och var på jorden finns ett enda hednafolk likt ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa till att bli hans eget folk för att göra dig till ett stort och fruktat namn, när du fördrev hednafolken för ditt folk, som du hade återlöst från Egypten. ²² Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²³ Och nu, Herre, låt det ord du nu har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evig tid. Gör som du har sagt. ²⁴ Då skall ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man skall säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. ²⁵ Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus och därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. ²⁶ Och nu, Herre, du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. ²⁷ Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."

Davids segrar

18 En tid härefter slog David filisteerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filisteerna. ² Han slog också moabiterna, och de blev Davids tjänare och betalade skatt till honom.

³ David slog också Hadadezer, kungen i Soba, vid Hamat, när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat. ⁴ David tog ifrån honom 1 000 vagnar och tog till fånga 7 000 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av fotsenorna på alla vagnshästarna utom på etthundra hästar, som han skonade.

⁵ När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Hadadezer, kungen i Soba, slog David 22 000 man av dem. ⁶ David placerade trupper bland arameerna i Damaskus, och arameerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram. ⁷ David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. ⁸ Från Hadadezers städer Tibhat och Kun tog David koppar i mycket stor mängd. Av den gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.

⁹ När Tou, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Sobas kung Hadadezers hela här, ¹⁰ sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom, därför att han hade gett sig i strid med Hadadezer och besegrat honom. Ty Hadadezer hade legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och koppar. ¹¹ Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna.

¹² Sedan Absaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18 000 man, ¹³ placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.

¹⁴ David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. ¹⁵ Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. ¹⁶ Sadok, Ahitubs son, och Abimelek,^[d] Ebjatars son, var präster, och Savsa var skrivare. ¹⁷ Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna, men Davids söner var de främsta vid kungens sida.

David slår ammoniterna

19 En tid härefter dog Nahas, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom. ² Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahas son, eftersom hans far visade mig godhet." Och David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far.

När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun, för att trösta honom, ³ sade ammoniternas furstar till Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och bespeja landet som hans tjänare har kommit till dig."

⁴ Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem och skar av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem. ⁵ Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, ty männen var mycket förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko, till dess ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."

⁶ Då ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och Ammons barn 1 000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba. ⁷ De lejde 32 000 vagnar samt hjälp av kungen i Maaka med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida.

⁸ När David hörde detta, sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna. ⁹ Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden. Men de kungar som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet.

¹⁰ Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna. ¹¹ Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abisaj och de gick i ställning mot ammoniterna. ¹² Han sade: "Om arameerna blir mig för starka, skall du komma till min hjälp, och om Ammons barn blir dig för starka, skall jag hjälpa dig. ¹³ Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren må göra vad han finner vara bäst."

¹⁴ Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom. ¹⁵ När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abisaj och begav sig in i staden. Och Joab kom till Jerusalem.

¹⁶ Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Sofak, Hadadezers befälhavare. ¹⁷ När David fick veta detta, samlade han hela Israel och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, gick han i ställning mot dem. Då David hade ställt upp sig i slagordning mot arameerna, gav sig dessa i strid med honom. ¹⁸ Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 7 000 vagnar, liksom 40 000 man fotfolk. Befälhavaren Sofak dödade han också. ¹⁹ När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna.

Rabba belägras och erövras

20 Följande år, vid den tid då kungarna brukade dra ut i fält, tågade Joab ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabba och belägrade det, medan David stannade kvar i Jerusalem. Joab intog Rabba och förstörde det. ² David tog kronan från huvudet på deras kung. Den visade sig väga en talent guld och den var prydd med dyrbara stenar, och man satte den på Davids huvud. Och det byte han förde ut ur staden var mycket stort. ³ Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och yxor. Så gjorde David med ammoniternas alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

Strider med filisteerna

⁴ Därefter uppstod en strid med filisteerna vid Gezer. Husatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas ättlingar. På så sätt blev de kuvade.

⁵ Ännu en gång blev det strid med filisteerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.

⁶ Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar och sex tår, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna. ⁷ När han smädade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Simea, Davids bror.

⁸ Dessa var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.

Davids folkräkning

21 Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel. ² Då sade David till Joab och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel, från Beer-Sheba till Dan, och ge mig besked så att jag får veta hur många de är."

³ Joab svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt. Min herre och konung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man dra skuld över Israel genom detta?" ⁴ Men kungens ord stod fast mot Joab, och Joab gav sig iväg och for omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem. ⁵ Joab meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd. ⁶ Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, ty Joab fann kungens befallning avskyvärd.

⁷ Det som hade skett misshagade Gud och han straffade Israel. ⁸ Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."

⁹ Och Herren talade till Davids siare Gad och sade: ¹⁰ "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre ting förelägger jag dig. Välj ett av dem, som jag skall göra mot dig."

¹¹ Då gick Gad in till David och sade till honom: "Så säger Herren: ¹² Välj vilket du vill: antingen hungersnöd i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig."

¹³ David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."

¹⁴ Herren sände då pest i Israel, så att 70 000 personer av Israel dog. ¹⁵ Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: "Det är nog, drag tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.

¹⁶ David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. ¹⁷ Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre, min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus men inte mot ditt folk, så att det blir plågat."

¹⁸ Herrens ängel befallde Gad att säga till David att han skulle gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats. ¹⁹ Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn. ²⁰ När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete ²¹ när David kom till honom. Han såg upp och fick då se David och gick ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David. ²² David sade till Ornan: "Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket."

²³ Då sade Ornan till David: "Tag den, och må min herre konungen göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltsammans ger jag dig."

²⁴ Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte åt Herren bära fram det som är ditt och offra brännoffer som jag har fått för intet." ²⁵ David gav Ornan sexhundra siklar guld i full vikt för platsen. ²⁶ Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren och han svarade honom med eld från himlen på brännoffersaltaret.

²⁷ På Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. ²⁸ När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer. ²⁹ Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod tillsammans med brännoffersaltaret vid den tiden på offerhöjden i Gibeon. ³⁰ David vågade dock inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så förfärad var han för Herrens ängels svärd.

Förberedelser för tempelbyggandet

22 David sade: "Här skall Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."

² Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han anställde hantverkare, som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus. ³ David skaffade järn i mängd till spikar på dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas ⁴ och cederbjälkar i oräkneligt antal. Ty sidonierna och tyrierna förde cederträ i mängd till David. ⁵ Han tänkte nämligen: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt Herren måste göras mycket stort, så att det blir berömt och prisat i alla länder. Jag skall därför göra förberedelser för det." Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.

⁶ Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. ⁷ David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn. ⁸ Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Mycket blod har du utgjutit och många krig har du fört. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du har utgjutit mycket blod på jorden inför mina ögon. ⁹ Men se, en son skall födas åt dig. Han skall bli en fridsam man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Ty Salomo^[e] skall han heta, och jag skall ge Israel frid^[f] i hans dagar. ¹⁰ Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans kungatron över Israel för evig tid.

¹¹ Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herrens, din Guds, hus, som han har lovat dig. ¹² Må Herren endast ge dig klokhet och förstånd, när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herrens, din Guds, undervisning. ¹³ Då skall du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig. Frukta inte och var inte modlös. ¹⁴ Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen talenter guld och en miljon talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också skaffat, och mer får du själv skaffa fram. ¹⁵ Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk, som är kunnigt i alla slags arbeten. ¹⁶ Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Stå upp och gå till verket, och må Herren vara med dig!"

¹⁷ Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade: ¹⁸ " Herren, er Gud, är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk. ¹⁹ Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren, er Gud. Stå upp och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud in i det hus som skall byggas åt Herrens namn."

Leviterna

23 När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.

² Han samlade alla Israels furstar, så också prästerna och leviterna. ³ De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män. ⁴ "Av dessa", sade han, "skall 24 000 förestå sysslorna vid Herrens hus och 6 000 vara tillsyningsmän och domare, ⁵ 4 000 skall vara dörrvaktare, och 4 000 skall lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången."

⁶ David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson, Kehat och Merari.

⁷ Till gersoniterna hörde Ladan och Simei. ⁸ Ladans söner var Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre. ⁹ Simeis söner var Selomit, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa var huvudmän för Ladans familjer. ¹⁰ Simeis söner var Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa var Simeis söner, tillsammans fyra. ¹¹ Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.

¹² Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. ¹³ Amrams söner var Aron och Mose. Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren och tjäna och välsigna i hans namn för evigt. ¹⁴ Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam. ¹⁵ Moses söner var Gersom och Elieser. ¹⁶ Gersoms son var Sebuel, huvudmannen. ¹⁷ Eliesers son var Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.

¹⁸ Jishars son var Selomit, huvudmannen. ¹⁹ Hebrons söner var Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam. ²⁰ Ussiels söner var Mika, huvudmannen, och den andre Jissia.

²¹ Meraris söner var Mahli och Musi. Mahlis söner var Eleasar och Kish. ²² När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur. ²³ Musis söner var Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.

²⁴ Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, så många av dem som inmönstrades, varje namn räknat särskilt och varje person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var tjugo år eller äldre.

²⁵ David sade: " Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid. ²⁶ Därför behöver inte heller leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus." ²⁷ - Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre. - ²⁸ Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus, ²⁹ vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått. ³⁰ Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll. ³¹ De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem - alltid inför Herrens ansikte. ³² De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.