The Daily Audio Bible

Förtryck, möda och ensamhet

4 Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem. ² Då prisade jag de döda, som redan dött, lyckligare än de levande, som ännu levde. ³ Men lyckligare än de båda prisade jag den som ännu ej blivit till, den som ej sett det onda som görs under solen.

⁴ Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind. ⁵ Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. ⁶ Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind.

⁷ Ännu mer av förgänglighet såg jag under solen: ⁸ En man kan stå helt ensam och inte ha någon vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det inget slut på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem mödar jag mig då och nekar mig själv allt gott? Också detta är fåfänglighet och en usel möda.

⁹ Bättre två än en, ty de får god lön för sin strävan. ¹⁰ Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den ensamme! Om han faller, finns det inte någon som kan resa upp honom. ¹¹ Likaså, om två sover tillsammans håller de värmen, men hur skall den ensamme hålla sig varm? ¹² Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.

Jordisk makt är förgänglig

¹³ Bättre en yngling som är fattig och vis, än en kung som är gammal och dåraktig, och som inte förstår att låta varna sig. ¹⁴ Ty från fångarnas hus gick han ut för att bli kung, fastän han var född fattig i sitt rike. ¹⁵ Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med denne yngling som skulle ta den andres plats. ¹⁶ Det var ingen ände på allt folket, på alla dem han gick i spetsen för. Och ändå, de som kommer efter kan inte glädja sig över honom. Också detta är förgänglighet och ett jagande efter vind.

Obetänksamma löften

¹⁷ Bevara din fot, när du går till Guds hus. Att komma dit för att höra är bättre än dårarnas offer. Ty de vet inte att de gör det som är ont.

5 Var inte för snar med din mun och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Ty Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. ² Ty av mycket arbete kommer drömmar och av många ord dåraktigt tal. ³ Dröj inte att infria det löfte du har gett åt Gud, ty han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar! ⁴ Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det. ⁵ Låt inte din mun vara orsak till att din kropp syndar och säg inte inför sändebudet att löftet var förhastat. Vill du att Gud skall bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶ Ty där drömmarna är många följer mycket fåfänglighet och många ord. Men frukta du Gud!

Rikedomens och livets förgänglighet

⁷ Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet i landet kränks, så bli inte förvånad över detta, ty hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸ Under allt detta är det en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.

⁹ Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också detta är fåfänglighet. ¹⁰ När ägodelarna förökas är det många som äter av dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att hans ögon får se dem? ¹¹ Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

¹² Ett svårt elände har jag sett under solen: hopsparad rikedom som blir sin ägare till skada. ¹³ Går denna rikedom förlorad genom någon olycka och ägaren har en son, får denne ingenting. ¹⁴ Som han kom ut ur moderlivet, lika naken måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också detta är ett svårt elände. Han skall gå bort som han kom. Vad vinner han som mödar sig för vinden! ¹⁶ Ja, alla dagar lever han i mörker med mycken oro, sjukdom och besvikelse.

¹⁷ Se, detta är vad jag har insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och gör sig goda dagar mitt i sin möda, när hon strävar under solen, de levnadsdagar som Gud ger henne. Ty detta är hennes del. ¹⁸ Om Gud ger rikedom och skatter åt någon och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ¹⁹ Ty han tänker knappt på sina levnadsdagar eftersom Gud ger honom glädje i hjärtat.

6 Jag har under solen sett ett elände som vilar tungt på människorna: ² Det är när Gud har gett rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, och Gud sedan inte ger honom möjlighet att själv njuta av det, utan låter en främling göra det. Detta är förgänglighet och en svår plåga.

³ Om en man får hundra barn och lever i många år, ja, hur många hans dagar än blir, men han inte får njuta av det goda, och om han dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. ⁴ Ty till förgänglighet har det kommit, i mörker går det bort, och mörkret döljer dess namn. ⁵ Det fick inte se eller känna solen. Det har mer vila än den andre. ⁶ Ja, även om han levde i två gånger tusen år utan att se något gott - går inte alla ändå till en och samma plats? ⁷ All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.

⁸ Vilket företräde har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige, om han förstår att uppföra sig inför de levande? ⁹ Bättre att njuta av det man har för ögonen än att tråna efter annat. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

¹⁰ Det som finns har redan tidigare ett namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. ¹¹ Ty ju fler ord, desto större fåfänglighet. Vad vinner man på det?

¹⁴ Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? ¹⁵ Hur kan Kristus och Beliar^[a] komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? ¹⁶ Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. ^{[b] 17} Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, ^{[c] 18} och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. ^[d] 7 ¹ Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande^[e] och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.

Apostelns glädje över korintiernas ånger

² Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon. ³ Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni är i våra hjärtan för att dö och leva tillsammans med oss. ⁴ Jag har stort förtroende för er och berömmer mig mycket av er. Jag har fått tröst och glädje i överflöd mitt i all vår nöd. ⁵ När vi kom till Makedonien, fick vi ingen ro utan var på allt sätt trängda, utifrån av strider och inifrån av oro. ⁶ Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom Titus ankomst, ⁷ och inte bara genom hans ankomst, utan också genom den tröst som han hade fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, så att jag gladde mig ännu mer.

Psalm 47

Gud är konung

¹ För sångmästaren, en psalm av Koras söner.