The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Egyptens förnedring och upprättelse
19 Profetia om Egypten.
Se, Herren far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar inför honom,
och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst.
2 Jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
broder skall strida mot broder
och vän mot vän,
stad mot stad och rike mot rike.
3 Egyptiernas mod skall försvinna,
deras planer skall jag göra om intet.
De skall fråga sina avgudar och trollkarlar,
andebesvärjare och spåmän.
4 Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand,
en grym kung skall råda över dem,
säger Herren, Herren Sebaot.
5 Vattnet i havet skall torka ut,
floden sina och ebba ut.
6 Strömmarna skall stinka,
Egyptens kanaler krympa ihop och torka ut,
rör och vass vissna bort.
7 Ängarna vid Nilen längs flodens strand
och alla sädesfält vid floden,
skall torka ut, fördärvas och bli till intet.
8 Nilens fiskare skall klaga,
alla som kastar ut krok i floden skall sörja,
de som lägger ut nät i vattnet skall bli modlösa.
9 De som bereder lin och de som väver fina tyger
skall komma på skam.
10 Landets stöttepelare skall krossas
och alla som arbetar för lön gripas av ångest.
11 Som dårar står alla Soans furstar,
faraos visaste rådgivare ger oförnuftiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är son till visa män,
son till forntida kungar"?
12 Var finns nu dina visa män?
Låt dem tala om för dig nu - för de vet ju -
vad Herren Sebaot har beslutat om Egypten.
13 Soans furstar handlar dåraktigt,
Nofs furstar är bedragna,
de har lett Egypten vilse,
de som var hörnstenar i Egyptens stammar.
14 Herren har utgjutit en förvirringens ande bland dem,
så att de leder Egypten vilse i allt det gör,
likt en drucken som raglar i sina spyor.
15 Egypten kan inget uträtta,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller sävstrå.
16 På den dagen skall egyptierna vara som kvinnor.
De skall skälva och vara förskräckta
för Herren Sebaots upplyfta hand,
när han lyfter den mot dem.
17 Och Juda land skall vara en skräck för egyptierna.
Så ofta någon nämner det för dem skall de bli förskräckta,
på grund av det beslut som Herren Sebaot har fattat mot det.
18 På den dagen skall det finnas fem städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och som svär vid Herren Sebaot. En av dem skall heta Ir-Haheres.[a] 19 På den tiden skall ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns. 20 De skall vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. Ty när de ropar till Herren på grund av förtryckarna, skall han sända dem en frälsare, en stor frälsare, och han skall befria dem. 21 Herren skall göra sig känd för egyptierna, och egyptierna skall på den tiden lära känna Herren. De skall tjäna honom med slaktoffer och matoffer och avge löften åt Herren och infria dem. 22 Så skall Herren slå Egypten - slå, men också hela. När de omvänder sig till Herren, skall han bönhöra dem och hela dem.
23 På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna Herren tillsammans med assyrierna. 24 På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. 25 Herren Sebaot skall välsigna dem och säga:
Välsignad vare Egypten, mitt folk,
och Assyrien, mina händers verk,
och Israel, min arvedel!
Profetia om Egypten och Nubien
20 I det år då Tartan, utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Asdod och belägrade och intog det, 2 på den tiden talade Herren genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Stå upp, lös säcktygskläderna från dina höfter och tag av skorna från dina fötter." Han gjorde så och gick naken och barfota. 3 Sedan sade Herren: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota, och nu i tre år varit ett tecken och förebud angående Egypten och Nubien, 4 så skall kungen i Assyrien låta fångarna från Egypten och de bortförda från Nubien, både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten. 5 Då skall de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära. 6 På den dagen skall de som bor i detta kustland säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och bli räddade undan kungen i Assyrien. Hur skall då vi komma undan?"
Babels fall
21 Profetia om Öknen vid havet.[b]
Liksom en storm, som far fram i Negev,
kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet.
2 En hemsk syn har uppenbarats för mig:
"Bedragaren bedrar, plundraren plundrar.
Drag upp, du Elam!
Träng på, du Mediens folk!
På all suckan skall jag göra slut."
3 Därför är mina höfter fulla av smärta,
ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest.
Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra,
jag är bestört, så att jag inte kan se.
4 Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig.
Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra.
5 Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker.
Stig upp, ni furstar,
smörj era sköldar!
6 Ty så har Herren sagt till mig:
"Gå och ställ ut en väktare.
Han skall meddela vad han ser."
7 Och han såg en hästvagn och ett par ryttare,
en åsnevagn och en kamelvagn.
Han gav noga akt, mycket noga.
8 Han började ryta som ett lejon:[c]
"Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång,
jag stannar här på min post natt efter natt.
9 Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!"
Och han tog till orda och sade:
"Babel har fallit, ja, det har fallit!
Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken."
10 O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk,
vad jag har hört av Herren Sebaot, Israels Gud,
det har jag förkunnat för er.
Profetia om Edom
11 Profetia om Duma.[d]
Man ropar till mig från Seir:
"Väktare, vad återstår av natten?
Väktare, vad återstår av natten?"
12 Väktaren svarar:
"Morgon kommer, ändå är det natt.
Vill ni fråga mer, så fråga.
Kom tillbaka igen."
Profetia om Arabien
13 Profetia om Arabien.
Ni skall bo i Arabiens vildmark,
ni karavaner från Dedan.
14 Möt de törstande med vatten.
Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.
15 Ty de flyr undan svärd,
undan draget svärd och spänd båge,
undan krigets vedermöda.
16 Ty så har Herren sagt till mig:
Inom ett år, så som daglönaren räknar året,
skall all Kedars härlighet vara slut,
17 och få skall vara kvar av de många bågskyttarna,
Kedars väldiga krigare.
Ty så har Herren, Israels Gud, talat.
Paulus möte med de ansedda i Jerusalem
2 Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem, nu tillsammans med Barnabas. Också Titus tog jag med mig. 2 Jag for dit på grund av en uppenbarelse och lade fram - enskilt,[a] för de ansedda - det evangelium jag predikar bland hedningarna. Det var väl inte så att jag sprang eller hade sprungit förgäves? 3 Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig. 4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. 5 Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6 De som ansågs betyda något - hurdana de en gång varit gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personen - mig ville dessa ansedda inte ålägga något mer.[b] 7 Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. 8 Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland hedningarna. 9 Och när Jakob, Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. 10 Bara en sak ville de, att vi skulle tänka på de fattiga,[c] och det har jag också vinnlagt mig om att göra.
Paulus klandrar Kefas
11 Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. 12 Ty innan det kom några från Jakob,[d] brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de hade kommit, drog han sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan för de omskurna. 13 Även de andra judarna hycklade på samma vis, så att till och med Barnabas drogs in i deras hyckleri. 14 Men när jag såg att de inte var på rätt väg och inte följde evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
Rättfärdig genom tro, inte genom lagens gärningar
15 Vi själva är visserligen judar till födelsen och inga hedniska syndare. 16 Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.
Psalm 59
Den oskyldiges bön mot fienders försåt
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom.
2 Rädda mig, min Gud, från mina fiender,
beskydda mig för mina motståndare.
3 Rädda mig från ogärningsmännen,
fräls mig från blodtörstiga män.
4 De ligger i försåt för mig,
mäktiga män gaddar ihop sig mot mig,
utan att jag gjort någon överträdelse eller synd, Herre.
5 Utan att jag begått någon missgärning,
rusar de fram och gör sig redo.
Vakna, kom till mig och se!
6 Herre Gud Sebaot, Israels Gud,
vakna upp och ställ alla folk till svars,
skona ingen som handlar trolöst! Sela.
7 Var afton kommer de tillbaka,
de tjuter som hundar
och stryker omkring i staden.
8 Se vad deras munnar spyr ut,
svärd är på deras läppar,
de tänker: "Vem hör oss?"
9 Men du, Herre, ler åt dem,
du bespottar alla hednafolk.
10 Min[a] styrka, till dig vill jag hålla mig,
ty du, Gud, är min borg.
11 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,
Gud låter mig se mina förföljares fall.
12 Dräp dem inte, så att mitt folk inte glömmer det.
Låt dem irra omkring genom din kraft,
störta ner dem, Herre, du vår sköld!
13 Vart ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Låt dem fångas i sitt högmod
genom den förbannelse och lögn som de talar.
14 Förgör dem i vrede,
förgör dem, så att de ej mer finns till!
Låt dem veta att det är Gud som härskar i Jakob,
ja, till jordens yttersta ändar. Sela.
15 Var afton kommer de tillbaka,
de tjuter som hundar
och stryker omkring i staden.
16 De strövar omkring efter föda
och gnyr om de inte blir mätta.
17 Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd.
Ty du är en borg för mig,
en tillflykt när jag är i nöd.
18 Min styrka, dig vill jag lovsjunga,
ty du, Gud, är min borg, min nåds Gud.
13 Låt inte pojken vara utan fostran,
slår du honom med riset skall han inte dö.
14 När du slår honom med riset
räddar du hans själ från dödsriket.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln