The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CEV. Switch to the CEV to read along with the audio.
11 Så säger Herren,
Israels Helige, som också är hans Skapare:
Fråga mig om det som skall komma.
Låt mig ha omsorg
om mina söner och mina händers verk.
12 Det är jag som har gjort jorden
och skapat människorna på den.
Det är mina händer som har spänt ut himlen,
och hela dess här har jag givit befallning.
13 Det är jag som har uppväckt honom
och alla hans vägar skall jag göra jämna.
Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,
men inte för betalning eller mutor,
säger Herren Sebaot.
14 Så säger Herren:
Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete
och nubiernas och Sebas resliga folk med handel,
det skall allt gå över i din hand och höra till dig.
De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå.
Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig:
"Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer,
ingen annan Gud."
15 Du är sannerligen en Gud som döljer sig,
du Israels Gud, du Frälsare.
16 De kommer alla på skam och måste blygas,
alla avgudamakarna måste skämmas.
17 Men Israel blir frälst genom Herren
med en evig frälsning.
Aldrig i evighet skall ni komma på skam
och behöva blygas.
18 Ty så säger Herren,
han som har skapat himlen,
han som ensam är Gud,
som har format jorden och gjort den.
Han som har berett den
har inte skapat den till att vara öde
utan format den till att bebos:
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
19 I hemlighet har jag inte talat
på en mörk plats på jorden.
Jag har inte sagt till Jakobs avkomlingar:
"Förgäves skall ni söka mig."
- Jag är Herren, som talar sanning
och förkunnar vad som är rätt.
20 Samla er då och kom hit,
träd fram ni
som räddats från folken.
De har inget förstånd,
de som bär omkring sina träbeläten
och ber till en gud som inte kan frälsa.
21 Tag till orda och lägg fram er sak!
Ja, låt dem tillsammans rådslå.
Vem har sedan lång tid låtit er höra detta
och för längesedan förkunnat det?
Har inte jag, Herren, gjort det?
Och det finns ingen Gud utom mig,
jag, en rättfärdig Gud som frälsar,
ingen utom mig.
22 Vänd er till mig och bli frälsta,
ni jordens alla ändar,
ty jag är Gud och det finns ingen annan.
23 Jag har svurit vid mig själv,
ett sanningsord har utgått från min mun,
ett ord som inte skall tas tillbaka:
För mig skall alla knän böja sig.
Alla tungor skall ge mig sin ed
24 och säga om mig:
Endast i Herren är rättfärdighet och styrka.
Till honom skall man komma,
och alla som varit förbittrade på honom skall blygas.
25 I Herren skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet,
de skall berömma sig av honom.
Babels gudar faller
46 Bel sjunker ner, Nebo måste böja sig,
deras bilder läggs på djur och boskap.
De som ni bar omkring är en belastning,
en börda för den trötte.
2 Tillsammans sjunker de ihop och böjer sig.
De kan inte rädda bördan,
de måste själva gå i fångenskap.
3 Så hör på mig, ni av Jakobs hus,
alla ni som är kvar av Israels folk,
ni som har varit lagda på mig från moderlivet,
burna av mig ända från modersskötet.
4 Ända till er ålderdom är jag Denne,
och till dess ni blir grå skall jag bära er.
Så har jag hittills gjort,
och även i fortsättningen skall jag stödja er,
jag skall bära och rädda er.
5 Med vem vill ni likna och jämföra mig,
med vem vill ni jämställa mig,
så att jag skulle likna honom?
6 Man skakar ut guld ur börsen
och väger upp silver på vågen.
Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud,
som man faller ner för och tillber.
7 Man lyfter upp den på axeln, bär bort den
och sätter ner den på dess plats.
Där står den och kan inte gå därifrån.
Ropar någon till den, kan den inte svara
och rädda honom ur hans nöd.
8 Tänk på detta och fatta mod!
Tag det till hjärtat, ni överträdare.
9 Kom ihåg det som har hänt i det förgångna,
ty jag är Gud,
och det finns ingen annan Gud,
ingen som jag.
10 Jag förkunnar från början vad som skall komma
och långt i förväg det som inte har skett.
Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan,
allt vad jag vill kommer jag att göra.
11 Jag kallar på örnen från öster,
från fjärran land honom som verkställer mitt beslut.
Vad jag har talat, det låter jag ske,
vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.
12 Hör på mig, ni självsäkra,
ni som är fjärran från rättfärdighet:
13 Se, jag låter min rättfärdighet komma nära,
den är inte långt borta,
min frälsning dröjer inte.
Jag ger frälsning i Sion,
min härlighet åt Israel.
Det stolta Babel faller
47 Stig ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel.
Sätt dig på jorden utan tron,
du kaldeernas dotter,
ty man skall inte mer kalla dig den fina och förnäma.
2 Tag en kvarn och mal mjöl, lägg av din slöja,
lyft upp släpet, blotta benen, vada genom strömmarna.
3 Din nakenhet skall blottas, din skam skall ses.
Jag skall utkräva hämnd och inte skona någon.
4 Vår återlösares namn är Herren Sebaot,
Israels Helige!
5 Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,
du kaldeernas dotter,
ty du skall inte mer kallas
kungarikenas drottning.
6 Jag blev vred på mitt folk,
jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
Och du visade dem inget förbarmande.
På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
7 Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning."
Därför ville du inte ta dig i akt
och tänkte inte på slutet.
8 Hör nu detta, du som lever i vällust,
du som sitter så trygg,
du som säger i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan!
Aldrig skall jag sitta som änka,
aldrig veta av vad barnlöshet är."
9 Plötsligt skall båda dessa olyckor komma över dig,
på en och samma dag:
barnlöshet och änkestånd.
I fullt mått skall de komma över dig,
trots mängden av dina trolldomskonster,
trots dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du förtröstade på din ondska och tänkte:
"Ingen ser mig."
Det var din vishet och din kunskap som förledde dig,
och du sade i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan."
11 Därför skall olycka komma över dig,
och du skall inte veta varifrån den kommer.
Fördärv skall falla över dig,
du skall inte kunna avvärja det.
Plötsligt skall ödeläggelse komma över dig,
när du minst anar det.
12 Träd då fram med dina besvärjelser
och dina många trolldomskonster,
som du har tröttat ut dig med alltifrån din ungdom.
Kanske kan du få hjälp,
kanske kan du skrämma bort faran.
13 Du har arbetat dig trött med dina många rådslag.
Må nu de träda fram,
må de rädda dig, de som mäter upp himlen
och spanar i stjärnorna och kungör månad för månad
vad som skall komma över dig.
14 Se, de är som strå
som bränns upp i eld,
de kan inte rädda sitt liv ur lågornas våld.
Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det dem som du tröttade ut dig med,
dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom.
De drar bort var och en åt sitt håll,
det finns ingen som räddar dig.
Israels befrielse trots upproriskhet
48 Hör detta, ni av Jakobs hus, ni som är uppkallade efter Israels namn
och flöt fram ur Juda källa,
ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.
2 Ty ni kallar er efter den heliga staden
och stöder er på Israels Gud,
som heter Herren Sebaot.
3 Vad som förut skedde,
det har jag för längesedan förkunnat.
Av min mun var det förutsagt,
jag hade låtit er höra om det.
Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.
4 Eftersom jag visste att du är hård,
med en nacke av järn och en panna av koppar,
5 förkunnade jag det för längesedan.
Innan det skedde lät jag dig höra om det,
för att du inte skulle kunna säga:
"Min avgud har gjort det,
min skurna och gjutna gudabild har befallt det."
6 Du har hört det,
och kan nu se alltsammans.
Vill ni inte erkänna det?
Från och med nu låter jag dig höra om nya ting,
om fördolda ting som du inte vetat om.
7 Först nu har de skapats, inte tidigare,
inte förrän i dag har du hört om dem,
för att du inte skall kunna säga:
"Det visste jag redan."
8 Förr fick du inte höra eller veta något om det,
ty på den tiden var dina öron inte öppnade.
Jag visste ju hur trolös du var,
att du kallades överträdare från moderlivet.
9 Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede,
för min äras skull är jag långmodig,
så att du inte blir utrotad.
10 Se, jag har luttrat dig, men silver har jag inte fått.
Jag har prövat dig i lidandets ugn.
11 För min egen skull,
ja, för min egen skull gör jag det,
ty hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat?
Jag ger inte min ära åt någon annan.
Enheten i Kristi kropp
4 Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. 2 Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. 3 Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: 4 en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, 6 en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.
7 Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. 8 Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. [a] 9 Detta ord "han steg upp" vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? 10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, 13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.
19 Du steg upp i höjden, du tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med upproriska människor,
för att du, Herre, vår Gud, skulle bo där.
20 Lovad vare Herren!
Dag efter dag bär han oss,
Gud är vår frälsning. Sela.
21 Gud är för oss en Gud som frälsar,
hos Herren Herren finns räddning från döden.
22 Ja, Gud krossar sina fienders huvuden,
den håriga hjässan på den som framhärdar i synd.
23 Herren säger:
"Från Basan skall jag hämta dem,
jag skall hämta upp dem från havets djup.
24 Då kan du tvätta din fot i blod
och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna."
25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg,
min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.
26 Främst går sångare, harpospelare följer efter
mitt ibland jungfrur som slår på pukor.
27 Lova Gud i församlingarna,
lova Herren, ni från Israels källa.
28 Där går Benjamin, den yngste, han anför dem.
Där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Din Gud har bestämt din styrka.
Stärk, Gud, vad du har gjort för oss.
30 Från ditt tempel i Jerusalem
skall kungar bära fram gåvor till dig.
31 Straffa odjuret i vassen,
tjurarnas hop och deras kalvar.
Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken.
Han skingrar de folk som vill ha krig.
32 Mäktiga män[a] skall komma från Egypten,
Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.
33 Ni riken på jorden, sjung till Guds ära,
lovprisa Herren, sela,
34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel.
Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst.
35 Ge Gud makten,
hans majestät är över Israel,
hans makt är i skyarna.
3 Genom vishet byggs huset,
genom förstånd hålls det vid makt.
4 Genom kunskap fylls rummen
med allt som är dyrbart och ljuvligt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln