The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
12 Därför säger Israels Helige:
"Eftersom ni förkastar detta ord
och förtröstar på våld och vrånghet
och förlitar er på sådant,
13 skall denna missgärning bli för er
som ett fallfärdigt stycke på en hög mur,
som buktar ut mer och mer,
till dess muren plötsligt rämnar på ett ögonblick.
14 Den krossas som en lerkruka, så skoningslöst att man inte kan
finna en skärva stor nog
att med den hämta eld från eldstaden
eller ösa upp vatten ur dammen."
15 Ty så säger Herren Herren, Israels Helige:
"Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta.
Genom stillhet och förtröstan blir ni starka."
Men ni vill inte.
16 Ni säger: "Nej, på hästar tänker vi fly."
Därför skall ni också fly.
"På snabba hästar tänker vi ge oss av."
Därför skall också era förföljare vara snabba.
17 Tusen skall fly för en enda mans hot,
och för fem mäns hot skall ni alla fly,
till dess det som är kvar av er
är som en ensam stång på toppen av ett berg,
som ett baner på en kulle.
18 Därför väntar Herren på att få visa er nåd,
därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet.
Ty Herren är en domens Gud.
Saliga är alla som väntar på honom.
Herren skall välsigna sitt folk
19 O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall förvisso vara nådig mot dig när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig. 20 Visserligen skall Herren ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan skall dina lärare inte längre gömmas undan, utan dina ögon skall se dina lärare. 21 Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den." 22 Silvret, som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med, skall du då anse vara orent. Du skall kasta bort det som ett orent plagg och säga till det: "Bort härifrån!"
23 Och han skall ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda skall ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen skall din boskap gå i bet på stora betesmarker. 24 Oxarna och åsnorna, dragdjuren när jorden brukas, skall äta saltad blandsäd som man kastat med sädesvanna och kastskovel.
25 På den stora slaktens dag, när tornen faller, skall bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder. 26 Månens ljus skall vara som solens och solens ljus skall vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.
Dom över Assyrien
27 Se, Herrens namn kommer fjärran ifrån
med brinnande vrede och med tunga rökmoln.
Hans läppar är fulla av förbittring,
hans tunga är som förtärande eld.
28 Hans andedräkt är lik en ström som svämmar över,
så att den når ända upp till halsen.
Ty han vill sålla hednafolken i förintelsens såll
och lägga i folkens mun ett betsel som leder dem vilse.
29 Då skall ni sjunga som under en natt
då man firar helig högtid,
och era hjärtan skall glädja sig
som när man under flöjtspel tågar upp på Herrens berg,
upp till Israels klippa.
30 Och Herren skall låta sin majestätiska röst höras
och visa hur hans arm drabbar
i vrede och förbittring,
med förtärande eldslåga,
med storm och störtskurar och hagelstenar.
31 Ty för Herrens röst
skall Assur gripas av skräck,
när han slår honom med sin stav.
32 Och så ofta staven far fram
och Herren efter sitt rådslut
låter den falla på honom,
skall pukor och harpor ljuda.
Gång på gång skall han lyfta sin arm
för att strida mot honom.
33 Ty en eldsgrop[a] är sedan länge tillredd,
även för kungen har den gjorts redo,
den är djup och bred.
Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd,
lik en svavelström skall Herrens
Ande sätta den i brand.
Herren och inte Egypten är Jerusalems räddning
31 Ve dem som drar i väg ner till Egypten för att få hjälp.
De förlitar sig på hästar
och förtröstar på vagnar,
därför att de är många,
och på ryttare,
därför att mängden är stor.
De vänder inte sin blick till Israels Helige
och frågar inte efter Herren.
2 Men också han är vis, och låter olyckan komma.
Han tar inte tillbaka sina ord.
Han reser sig upp mot de ondas hus
och mot hjälp från ogärningsmän.
3 Ty egyptierna är människor och inte Gud,
deras hästar är kött och inte ande.
Herren skall räcka ut sin hand,
och hjälparen skall vackla och den hjälpte falla,
båda skall tillsammans förgås.
4 Ty så har Herren sagt till mig:
Liksom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov
när många herdar samlas emot det,
och inte skräms av herdarnas rop
eller fruktar för deras oväsen,
så skall Herren Sebaot fara ner för att strida på Sions berg
och uppe på dess höjd.
5 Som fågeln breder ut sina vingar,
så skall Herren Sebaot beskydda Jerusalem.
Han skall beskydda och hjälpa, skona och rädda.
6 Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. 7 Ty på den dagen skall var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. 8 Assur skall falla, men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skall bli slavar. 9 Hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skall förfärade fly för baneret.
Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Rättfärdighetens rike
32 Se, en kung skall regera i rättfärdighet,
furstar skall styra med rättvisa.
2 En man skall vara som en tillflykt i stormen,
som ett skydd mot störtskuren,
som vattenbäckar i en ödemark,
som skuggan av en väldig klippa
i ett törstigt land.
3 De som har ögon att se med
skall inte vara förblindade,
de som har öron att höra med skall lyssna.
4 De obetänksammas hjärtan
skall förstå kunskap,
och de stammandes tunga
skall tala flytande och klart.
5 Dåren skall då inte mer kallas ädel,
girigbuken inte kallas frikostig.
6 Ty en dåre talar dårskap,
hans hjärta gör det som är orätt,
så att han handlar ogudaktigt
och sprider villoläror om Herren.
Han svälter ut den hungriges själ
och hindrar den törstige att dricka.
7 Girigbukens vapen är onda,
han tänker ut ondskefulla anslag
för att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord
och den fattige när han vädjar om rättvisa.
8 Men den ädle tänker ädla tankar,
han står fast vid det som är ädelt.
Dom och upprättelse
9 Ni kvinnor som är så säkra,
res er upp och hör min röst.
Ni självsäkra döttrar,
lyssna till mina ord.
10 När dagar lagts till år skall ni darra,
ni som är så sorglösa,
ty vinskörden uteblir,
ingen fruktskörd kommer mer.
11 Bäva, ni som är så säkra,
darra, ni som är så sorglösa,
lägg av era kläder och blotta er,
bär säcktyg runt era höfter!
12 Slå er för bröstet,
klaga över de vackra fälten,
över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks åkrar,
där törne och tistel skjuter upp,
ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
14 Ty palatset blir övergivet,
den folkrika staden lämnas öde.
Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evig tid,
till glädje för vildåsnor
och bete för hjordar -
15 detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss
och öknen blir ett bördigt fält,
och det bördiga fältet räknas som skog.
16 Då skall rätten ta sin boning i öknen,
rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17 Rättfärdighetens frukt skall vara frid,
och rättfärdighetens vinning vara ro och trygghet till evig tid.
18 Mitt folk skall bo i fridfulla hem,
i trygga boningar och på säkra viloplatser.
19 Men hagel skall falla när skogen fälls,
och staden skall bli djupt förödmjukad.
20 Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
och låter oxen och åsnan fritt ströva omkring.
Assyriens fall och Sions räddning
33 Ve dig, du ödeläggare,[b] som själv har gått fri från ödeläggelse.
Ve dig, du plundrare,
som själv har undgått att bli plundrad.
När du har slutat att ödelägga,
skall du själv ödeläggas.
När du har upphört att plundra,
skall du själv plundras.
2 Herre, var oss nådig, vi väntar på dig.
Bli du vår[c] arm var morgon,
vår frälsning i nödens tid.
3 För det väldiga dånet flyr folken,
inför ditt majestät skingras folkslagen.
4 Man skall förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.
5 Upphöjd är Herren, ty han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han skall vara din framtids säkra grund,
rik på frälsning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan skall vara Sions skatt.
7 Hör, deras hjältar klagar därute,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna.
Han bryter förbund, han föraktar städer,[d]
han tar ingen hänsyn till människor.
9 Landet sörjer och försmäktar,
Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
Basans och Karmels skogar fäller sina löv.
Friheten i Kristus
5 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.[a] 3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.
7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta. 12 De som uppviglar er borde gå och stympa sig.
Psalm 63
Längtan efter Gud och förtröstan på honom
1 En psalm av David när han var i Juda öken.
2 Gud, du är min Gud,
tidigt om morgonen söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i ett torrt land som försmäktar utan vatten.
3 Jag söker dig i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
4 Ty din nåd är bättre än liv,
mina läppar skall prisa dig.
5 Jag skall lova dig så länge jag lever,
i ditt namn skall jag lyfta mina händer.
6 Min själ blir mättad av utsökta rätter.
Med jublande läppar lovsjunger min mun,
7 när jag kommer ihåg dig på min bädd
och tänker på dig under nattens timmar.
8 Ty du är min hjälp,
under dina vingars skugga jublar jag.
9 Min själ håller sig till dig,
din högra hand uppehåller mig.
10 Men dessa som står efter mitt liv
och vill förgöra det,
de skall fara ner i jordens djup.
11 De skall överlämnas åt svärdet,
de skall bli schakalers byte.
12 Men kungen skall glädja sig i Gud.
Var och en som svär vid honom skall prisa sig lycklig,
ty de lögnaktigas mun skall bli tillstoppad.
22 Lyssna till din far som har fött dig
och förakta inte din mor när hon blir gammal.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln