The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GW. Switch to the GW to read along with the audio.
15 Ty så säger den höge och upphöjde,
han som tronar till evig tid och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Jag skall inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
ty då skulle deras ande försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 För hans girighetssynd var jag vred.
Jag slog honom och dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom och leda honom
och ge honom och hans sörjande tröst.
19 Jag vill skapa lovsång på deras läppar,
fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära,
säger Herren. Jag skall bota honom.
20 Men de ogudaktiga är som ett upprört hav,
ett som inte kan vara stilla,
ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet.
21 Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.[a]
III. DET GAMLA OCH DET NYA SION (Kap 58-66)
Falsk och äkta fasta
58 Ropa med full hals, håll ej tillbaka.
Höj upp din röst som en basun
och förkunna för mitt folk dess överträdelse,
för Jakobs hus dess synder.
2 Väl söker de mig dag ut och dag in
och vill ha kunskap om mina vägar,
som om de vore ett folk som övar rättfärdighet
och inte överger sin Guds domslut.
De frågar mig om rättfärdiga domslut
och vill att Gud skall komma dem nära.
3 "Varför fastar vi,
när du inte ser det,
varför späker vi oss,
när du inte märker det?"
Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till,
och alla era arbetare driver ni hårt.
4 Ni håller er fasta med kiv och trätor,
ni slåss med onda nävar.
Ni fastar inte på sådant sätt nu
att ni kan göra er röst hörd i höjden.
5 Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha,
en dag då människan ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet som ett sävstrå
och sätter sig i säcktyg och aska,
vill du kalla det att hålla fasta
och en dag till Herrens välbehag?
6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor,
lös okets band,
släpp de förtryckta fria,
bryt sönder alla ok,
7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige
skaffa de fattiga och hemlösa en boning,
kläd den nakne var du än ser honom
och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.
8 Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden
och ditt helande visa sig med hast.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet följa i dina spår.
9 Då skall Herren svara när du åkallar honom.
När du ropar, skall han säga: "Se, här är jag."
Om du gör dig av med varje slags ok,
om du slutar att peka finger och tala onda ord,
10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har
och mättar den som lider nöd,
då skall ditt ljus gå upp i mörkret
och din natt bli lik middagens ljus.
11 Och Herren skall alltid leda dig;
han skall mätta dig mitt i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du skall vara lik en vattenrik trädgård
och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.
12 Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna,
du skall återställa grundvalar från forntida släkten.
Du skall kallas "han som murar igen sprickor",
"han som återställer stigar, så att man kan bo i landet".
13 Om du hindrar din fot på sabbaten
att göra vad du har lust till på min heliga dag,
om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till Herrens ära,
om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar
och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord,
14 då skall du fröjda dig i Herren,
och jag skall föra dig fram över landets höjder
och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel.
Så har Herrens mun talat.
Synd, bekännelse och frälsning
59 Se, Herrens hand är inte för kort,
så att han ej kan frälsa,
hans öra är inte tillslutet,
så att han ej kan höra.
2 Nej, det är era missgärningar
som skiljer er och er Gud från varandra,
era synder döljer hans ansikte för er,
så att han inte hör er.
3 Ty era händer är fläckade av blod,
era fingrar av missgärning.
Era läppar talar lögn,
er tunga bär fram orättfärdighet.
4 Ingen åberopar rättfärdighet,
ingen dömer med sanning.
På tomhet förtröstar de och talar lögn,
de går havande med olycka och föder fördärv.
5 De kläcker ut ormägg
och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.
6 Deras spindelnät duger inte till kläder,
sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
deras händer utför våld.
7 Deras fötter hastar till det som är ont,
de är snara att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
förödelse och förstöring råder på deras vägar.
8 Fridens väg känner de inte,
rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
ingen som går på dem vet vad frid är.
9 Därför är rättvisan fjärran ifrån oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus, men se, mörker råder,
på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som hade vi inte ögon.
Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning.
Bland välgödda är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte,
efter frälsning, men den är fjärran ifrån oss.
12 Våra överträdelser inför dig är många,
våra synder vittnar emot oss.
Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon,
vi känner våra missgärningar.
13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren,
vi har vikit bort från vår Gud.
Vi har talat förtryck och upproriskhet,
lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan
har vi fört fram.
14 Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
ja, sanningen vacklar på torget,
det som är rätt kan inte komma fram.
15 Sanningen har försvunnit,
och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.
Detta såg Herren,
och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem.
Vrede över hans motståndare,
vedergällning över hans fiender.
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
19 Så skall man frukta Herrens namn i väster
och hans härlighet där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en flod,
skall Herrens Ande driva honom på flykten.
20 Återlösaren skall komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse,
säger Herren.
21 Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren.
Hälsning
1 Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Tacksägelse och förbön
3 Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. 4 Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. 6 Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 7 Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. 8 Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. 9 Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, 10 så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, 11 rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.
Fånge för Kristi skull
12 Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som har hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. 13 Så har hela pretoriet[a] och alla andra kommit att förstå att det är för Kristi skull jag sitter fängslad. 14 Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.
15 En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt, 16 av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium. 17 De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. 18 Än sen? Kristus blir ändå på ett eller annat sätt predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det är jag glad över.
Och jag vill fortsätta att glädja mig, 19 ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig. 20 Det är också min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt skall stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid skall av mig frimodigt förhärligas i min kropp, vare sig jag lever eller dör. 21 Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. 22 Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. 23 Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. 24 Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. 25 Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull.
Psalm 71
Bön om hjälp i ålderdomen
1 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 Var en klippa för mig där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som givit befallning om min frälsning,
du mitt bergfäste och min borg.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,
ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 Ty du är mitt hopp, Herre,
min förtröstan, Herre, allt ifrån min ungdom.
6 Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv,
dig gäller alltid mitt lov.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
och du är min starka tillflykt.
8 Låt min mun vara full av ditt lov,
hela dagen av din ära.
9 Förkasta mig inte när jag blir gammal,
överge mig inte när min kraft tynar bort!
10 Ty mina fiender talar mot mig,
de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger:
11 "Gud har övergivit honom,
förfölj och grip honom,
det finns ingen som räddar honom!"
12 Gud, var inte långt ifrån mig!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13 Låt min själs fiender
komma på skam och gå under.
Låt dem som önskar mig olycka
höljas i förakt och vanära.
14 Men jag skall alltid hoppas
och prisa dig, om och om igen.
15 Min mun skall förkunna din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fastän jag inte har ord till fullo.
16 Jag skall komma i Herrens, Herrens väldiga kraft,
jag skall prisa din rättfärdighet, endast din.
17 Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och intill nu förkunnar jag dina under.
18 Överge mig inte, Gud,
när jag blir gammal och grå,
inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar[a] för nya släkten,
om din makt för alla som skall komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till himlen.
Du som har gjort så stora ting,
Gud, vem är dig lik?
20 Du som har låtit oss se så mycket av nöd och olycka,
du skall åter göra oss levande,
åter föra oss upp ur jordens djup.
21 Föröka du min storhet
och trösta mig igen,
22 så vill jag tacka dig med spel på psaltare
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23 Mina läppar skall jubla,
när jag lovsjunger dig,
ja, min själ som du har friköpt.
24 Min tunga skall hela dagen
tala om din rättfärdighet,
ty de som önskade mig olycka
kommer på skam och måste blygas.
9 Dårskapens påfund är synd,
och bespottaren möter avsky bland människor.
10 Låter du modet falla i nödens stund,
då blir din kraft ringa.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln