The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Jerusalems övermod
22 Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig,
eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?
2 Du larmfyllda, du bullrande stad, du glada stad!
Dina slagna har inte blivit slagna med svärd,
inte heller dödats i strid.
3 Alla dina furstar har flytt tillsammans,
utan bågskott blev de fångar.
Alla som påträffades hos dig blev fångar,
hur långt bort de än flydde.
4 Därför säger jag:
Vänd blicken bort ifrån mig,
bittert måste jag gråta.
Bemöda er inte att trösta mig
över att dottern mitt folk har blivit förstörd.
5 Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning
kommer från Herren, Herren Sebaot,
i Synernas dal,
med nerbrutna murar och rop upp mot berget.
6 Elam bär kogret,
vagnkämpar och ryttare följer honom.
Kir har blottat skölden.
7 Dina skönaste dalar fylls med vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.
8 Juda blottställs och ligger utan skydd.
Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.
9 Ni ser att Davids stad har många rämnor,
och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem,
och ni river ner hus för att förstärka muren.
11 Mellan de båda murarna gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta,
till honom som för länge sedan har bestämt det.
12 Herren, Herren Sebaot kallar er på den dagen
till gråt och sorg,
till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.
13 Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje.
Ni dödar oxar och slaktar får,
ni äter kött och dricker vin och säger:
"Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."
14 Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning skall inte bli försonad, så länge ni lever, säger Herren, Herren Sebaot.
Shebna och Eljakim
15 Så säger Herren, Herren Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överhovmästaren Shebna: 16 Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig. 17 Se, Herren skall kasta dig långt bort, du starke man. Han skall gripa tag i dig med kraft. 18 Han skall rulla ihop dig till ett nystan och kasta dig som en boll bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö, och dit skall dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.
19 Och jag skall stöta bort dig från din plats, och från din tjänst skall du bli avsatt. 20 På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. 22 Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna. 23 Jag skall slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han skall bli som en härlig tron för sin fars hus. 24 Och på honom skall de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingarna och avkomlingarna - alla mindre kärl, skålar och alla slags krukor. 25 På den dagen, säger Herren Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den skall förstöras. Så har Herren talat.
Profetia om Tyrus
23 Profetia om Tyrus.
Jämra er, ni fartyg från Tarsis,
ty det är ödelagt, utan hus och utan ingång.
Från kitteernas land når dem budskapet om detta.
2 Sitt stumma, ni kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig.
3 Av Sihors säd och Nilflodens skördar
skaffade du dig förtjänst
genom att fara över stora vatten och driva handel.
Du blev en marknadsplats för folken.
4 Stå där med skam, Sidon,
ty havet har sagt, ja, havets fäste säger:
"Jag har inte haft födslosmärtor,
inte fött barn,
inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."
5 När ryktet kommer till Egypten,
bävar man vid nyheterna om Tyrus.
6 Drag bort till Tarsis och jämra er,
ni kustlandets invånare.
7 Är detta er glada stad från forna dagar?
Hennes fötter skall bära henne långt bort för att bo där.
8 Vem har beslutat detta om Tyrus,
hon som delade ut kronor,
hade köpmän som var furstar
och handelsmän som var stormän på jorden?
9 Herren Sebaot har beslutat det
för att slå ner all stolt härlighet
och ödmjuka alla stormän på jorden.
10 Bred ut dig över ditt land som Nilfloden,
du Tarsis dotter.
Du bär ingen boja mer.
11 Han räckte ut sin hand över havet,
han kom kungariken att skaka.
Herren befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.
12 Han sade: "Du skall aldrig mer jubla,
du kränkta jungfru, du Sidons dotter.
Stå upp och drag bort till kitteernas land.
Men inte heller där skall du få ro.
13 Se på kaldeernas land.
Detta folk finns inte mer.
Assyrierna gav detta land åt ökendjur.
De uppförde sina belägringstorn,
rev ner palatsen i landet
och förvandlade det till en grushög.
14 Jämra er, ni Tarsisskepp,
ty er befästning är förstörd."
15 På den dagen skall Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus som i visan om skökan:
16 "Tag din harpa och gå omkring i staden,
du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung flitigt,
så att du blir ihågkommen."
17 Ty efter sjuttio år skall Herren se till Tyrus, och hon skall åter ta emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla länder i hela världen. 18 Men hennes handelsvinst och hennes lön skall helgas åt Herren. Det skall inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst skall gå till dem som bor inför Herrens ansikte för att de skall ha tillräckligt med mat och vackra kläder.
Den stora hemsökelsen över jorden
24 Se, Herren tömmer jorden och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte som borgensmannen.
3 Jorden blir helt utplundrad
och fullständigt ödelagd.
Ty Herren har sagt detta.
4 Jorden sörjer och tynar bort,
världen försmäktar och vissnar bort,
jordens stolta folk försmäktar.
5 Jorden har blivit orenad under sina invånare,
ty de har överträtt Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den måste straffas för sin skuld.
Därför tynar jordens invånare bort,
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 Det är slut med pukornas fröjd,
de gladas sorl har upphört.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda,
ingen kan komma in.
11 Ute på gatorna hörs klagorop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara ödeläggelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 Ty det skall bli på jorden bland folken,
som när man slår ner oliver,
eller som när man gör en efterskörd
sedan vinbärgningen är avslutad.
14 Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd.
Från havet jublar de högt över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn."
16 Från jordens ände hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig!
Förrädare förråder.
Ja, med förräderi förråder förrädarna.
17 Fruktan, fallgrop och snara väntar er,
ni jordens invånare.
18 Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rop
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp ur fallgropen
fångas i snaran.
Ty fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung på den.
Den skall falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen skall Herren straffa
höjdens här uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 De skall samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de skall stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 Då skall månen blygas och solen skämmas,
ty Herren Sebaot skall då vara konung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.
17 Men om vi genom att söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej! 18 Men om jag bygger upp igen det som jag har rivit ner, då står jag där som en överträdare. 19 Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. 21 Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.
Trons rättfärdighet förkunnad för Abraham
3 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves,[a] ja, helt förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. [b] 7 Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.
8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. [c] 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
Psalm 60
Bön om räddning
1 För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. 2 Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man.
3 Gud, du har förkastat och skingrat oss,
du har varit vred, upprätta oss igen.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna.
Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
5 Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting,
du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar.
6 Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner
att hålla upp för sanningens skull[a] Sela.
7 För att dina älskade skall räddas,
fräls oss med din högra hand och bönhör oss.
8 Gud har talat i sin helgedom:
"Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, mitt är Manasse,
Efraim är mitt huvuds värn,
Juda min härskarstav.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.[b]
Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!"
11 Vem skall föra mig till den fasta staden,
vem leder mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss,
så att du ej mer drar ut med våra härar?
13 Ge oss hjälp mot ovännen,
människors hjälp är utan värde.
14 Med Gud kan vi göra mäktiga ting,
han skall trampa ner våra fiender.
15 Min son, om ditt hjärta blir vist
gläder sig också mitt hjärta.
16 Mitt innersta fröjdar sig
när dina läppar talar det rätta.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln