The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
1 Sångernas sång av Salomo.
Bruden
2 Må han kyssa mig med kyssar av sin mun!
Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 Ljuv är doften av dina salvor,
en utgjuten salva är ditt namn,
därför har de unga kvinnorna dig kär.
4 Tag mig med dig! Låt oss skynda oss!
Konungen har fört mig in i sina kammare.
Vännerna
Vi vill fröjdas och vara glada över dig,
vi vill prisa din kärlek högre än vin.
Med rätta har man dig kär.
Bruden
5 Mörk är jag, men vacker,
ni Jerusalems döttrar,
jag är lik Kedars hyddor,
lik Salomos tältdukar.
6 Se inte på mig för att jag är så mörk,
att solen har bränt mig så.
Min moders söner var mycket upprörda över mig
och satte mig att vakta vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
7 Säg mig, du som min själ har kär:
Var för du din hjord i bet?
Var låter du den vila om middagen?
Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinna
vid dina vänners hjordar?
Vännerna
8 Om du inte vet det,
du skönaste bland kvinnor,
gå då i hjordens spår
och för dina killingar i bet
vid herdarnas tält.
Brudgummen till bruden
9 Vid ett sto i faraos spann
liknar jag dig, min älskade.
10 Dina kinder är så vackra med sina smycken,
din hals med sina rader av pärlor.
11 Vi vill göra dig smycken av guld
med silverkulor på.
Bruden
12 Medan konungen håller fest,
sprider min nardus sin doft.
13 Min vän är för mig ett myrragömme
som jag bär vid min barm.
14 Min älskade är för mig en klase hennablommor
från En-Gedis vingårdar.
Brudgummen om sin brud
15 Vad du är skön, min älskade!
Vad du är skön!
Dina ögon är som duvor.
Bruden svarar
16 Vad du är skön, min vän!
Ja, ljuvlig är du,
och grönskande är vårt viloläger.
Brudgummen
17 Bjälkarna i vår boning är cedrar
och cypresser vår väggpanel.
Bruden
2 Jag är en ros i Saron, en lilja i dalen.
Brudgummen
2 Som en lilja bland törnen
så är min älskade bland flickor.
Bruden
3 Som ett äppelträd bland skogens träd
så är min vän bland unga män.
Jag längtar att få sitta i dess skugga,
söt är dess frukt i min mun.
4 I vinsalen har han fört mig in,
kärleken är hans baner över mig.
5 Vederkvick mig med druvkakor,
styrk mig med äpplen,
ty jag är sjuk av kärlek.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra arm omfamnar mig.
7 Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
Oroa inte kärleken, stör den inte,
förrän den själv vill.
8 Hör min väns röst!
Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
han hoppar fram på höjderna.
9 Min älskade är lik en gasell
eller en ung hjort.
Se, nu står han där
bakom vår vägg,
han blickar in genom fönstret,
han ser genom gallret.
Bruden anför brudgummens ord
10 Min vän börjar tala, han säger till mig:
Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom.
11 Ty se, vintern är förliden,
regntiden är över, den är förbi.
12 Blommorna visar sig på marken,
sångens tid har kommit,
och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
13 Fikonträdets gröna frukter skiftar färg,
vinstockarna står redan i blom,
de sprider sin doft.
Stå upp, min vän, min sköna, och kom!
Brudgummen
14 Du min duva i bergsklyftan,
i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst,
ty din röst är så ljuv
och ditt ansikte så skönt.
Om vingårdens fiender
15 Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna,
som fördärvar vingårdarna,
våra vingårdar som nu står i blom.
Bruden
16 Min vän är min,
och jag är hans,
där han för sin hjord i bet bland liljor.
17 När dagen blir sval
och skuggorna flyr,
kom då tillbaka, min älskade,
lik en gasell eller en ung hjort
på de kassiadoftande bergen.
3 Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom
som min själ har kär,
jag sökte honom men fann honom inte.
2 Jag vill stiga upp och gå omkring i staden,
på gatorna och torgen,
jag vill söka honom som min själ har kär.
Jag sökte honom men fann honom inte.
3 Väktarna fann mig,
där de gick omkring i staden.
Har ni sett honom som min själ har kär?
4 Knappt hade jag kommit förbi dem,
så fann jag honom som min själ har kär.
Jag grep tag i honom, och jag släppte honom inte,
förrän jag hade fört honom in i min moders hus,
in i hennes kammare som fött mig.
5 Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
Oroa inte kärleken, stör den inte,
förrän den själv vill.
Brudtåget beskrivs
6 Vem är det som kommer upp från öknen
som pelare av rök,
med doft av myrra och rökelse
från köpmannens alla kryddor?
7 Se, det är Salomos bärstol!
Sextio krigare omger den,
utvalda bland Israels hjältar.
8 Alla bär de svärd
och är skickliga i strid,
var och en med svärd vid sidan
till skydd mot nattens faror.
9 En bärstol har kung Salomo
gjort åt sig,
av virke från Libanon.
10 Sidostöden är av silver,
ryggstödet av guld
och sätet klätt med purpurrött tyg.
Invändigt är den prydd i kärlek
av Jerusalems döttrar.
11 Gå ut, ni Sions döttrar, och se på kung Salomo
när han bär kronan som hans mor har krönt honom med
på hans bröllopsdag,
på hans hjärtefröjds dag.
Brudgummen beskriver bruden
4 Vad du är skön, min älskade vad du är skön!
Dina ögon är som duvor,
där de skymtar genom din slöja.
Ditt hår är likt en hjord av getter
som strömmar ner för Gileads berg.
2 Dina tänder liknar en hjord
av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet,
allesammans med tvillingar.
Ofruktsam är ingen ibland dem.
3 Dina läppar är som ett rosenrött band,
och skön är din mun.
Lik ett brustet granatäpple är din kind,
där den skymtar genom din slöja.
4 Din hals är lik Davids torn,
där vapen förvaras,
och där tusen sköldar hänger,
hjältarnas alla sköldar.
5 Dina bröst liknar ett killingpar,
tvillingar av en gasell,
som går i bet bland liljor.
6 När dagen blir sval
och skuggorna flyr,
vill jag gå bort till myrraberget,
till den rökelsedoftande höjden.
7 Du är alltigenom skön, min vän,
på dig finns ingen fläck.
Brudgummen till bruden
8 Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon.
Skåda ner från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
9 Du har tagit mitt hjärta,
du min syster, min brud.
Du har tagit mitt hjärta med en enda blick,
med en enda länk av kedjan kring din hals.
10 Hur skön är inte din kärlek,
du min syster, min brud!
Hur ljuv är inte din kärlek, ja, mer ljuv än vin,
och doften av dina salvor
mer än all väldoft.
11 Av sötma dryper dina läppar, min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk,
och doften av dina kläder
är som Libanons doft.
12 En tillsluten lustgård är min syster, min brud,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13 Som en plantering av granatträd skjuter du upp
med utsökta frukter,
med hennablommor och nardusplantor,
14 med nardus och saffran, kalmus och kanel
och rökelseträd av alla slag,
med myrra och aloe
och de finaste kryddor av alla slag.
15 En källa i lustgården är du,
en brunn med friskt vatten,
ett rinnande flöde från Libanon.
Bruden svarar
16 Vakna upp, du nordanvind,
kom, du sunnanvind.
Blås genom min lustgård,
låt dess väldoft strömma ut.
Låt min vän komma till sin lustgård
och äta dess utsökta frukter.
16 Vi tackar Gud som i Titus hjärta har väckt samma hängivenhet[a] för er. 17 Han inte bara lyssnade till vår uppmaning, utan ivrig som han var gav han sig i väg till er av egen fri vilja. 18 Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. 19 Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi har hand om, och det till Herrens ära och som bevis på vår villighet. 20 Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi tar hand om denna frikostiga gåva. 21 Vi är nämligen angelägna att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor. 22 Tillsammans med dem har vi sänt ytterligare en broder. Honom har vi ofta och på många sätt prövat, och han har då visat sig vara ivrig, särskilt nu, därför att han har så stort förtroende för er. 23 När det gäller Titus, så är han min vän och medarbetare hos er, och vad beträffar våra andra bröder, så är de församlingarnas sändebud[b] till Kristi ära. 24 Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt, när vi berömde oss av er inför dem.
Psalm 50
Herrens dom över sitt folk
1 En psalm av Asaf.
Gud, Herren Gud, har talat,
han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion, fullkomlig i skönhet,
träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han skall ej tiga.
Förtärande eld går framför honom
och kring honom stormar det våldsamt.
4 Han kallar på himlen där ovan
och på jorden för att döma sitt folk:
5 "Församla till mig mina fromma,
som sluter förbund med mig vid offer."
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
ty Gud är den som dömer. Sela.
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala,
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag vill gå till rätta med dig,
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina fållor,
10 ty alla skogens djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen,
allt som rör sig på marken är mitt.
12 Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig,
ty hela jorden är min med allt den rymmer.
13 Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud
och infria dina löften till den Högste.
15 Ropa till mig på nödens dag,
så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."
16 Men till den ogudaktige säger Gud:
"Hur kan du tala om mina stadgar
och ta mitt förbund på din tunga,
17 du som hatar tillrättavisning
och kastar mina ord bakom dig?
18 Om du ser en tjuv håller du med honom,
och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
19 Du sprider ondska med din mun
och väver samman svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror,
du hånar din mors son.
21 Sådant gör du och jag tiger.
Då tror du att jag är som du.
Men jag skall straffa dig
och låta dina ögon se det.
22 Lägg märke till detta,
ni som glömmer Gud,
så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
23 Den som offrar lovets offer ärar mig.
Den som ger akt på vägen,
skall jag låta se Guds frälsning."
22 Plundra inte den fattige därför att han är fattig,
och krossa inte den olycklige i rätten.
23 Ty Herren skall ta sig an deras sak,
dem som rövar från dem skall han beröva livet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln