The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Det frälsta Israels lovsång
12 På den dagen skall du säga: "Jag tackar dig, Herre,
du var vred på mig,
men din vrede har upphört
och du tröstar mig.
2 Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och fruktar inte,
ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång.
Han har blivit min frälsning."
3 Med fröjd skall ni ösa vatten
ur frälsningens källor.
4 På den dagen skall ni säga:
"Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken.
Förkunna att hans namn är upphöjt.
5 Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting.
Låt detta bli känt över hela jorden.
6 Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare,
ty Israels Helige är stor,
han är mitt ibland er."
Profetia om Babel
13 Profetia om Babel, som Jesaja, Amos son, skådade:
2 Res upp ett baner på ett kalt berg,
ropa högt till dem,
vinka med handen att de må dra in
genom de mäktigas portar.
3 Jag har befallt mina heliga,
jag har också kallat mina krigare till mitt vredesverk,
min stolta, jublande skara.
4 Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk!
Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk!
Herren Sebaot mönstrar sin krigshär.
5 Från fjärran land kommer de,
från himlens ände,
Herren och hans vredes redskap,
för att fördärva hela landet.
6 Jämra er, ty Herrens dag är nära.
Som våld från den Allsmäktige kommer den.
7 Därför sjunker alla händer,
och alla människohjärtan blir uppgivna.
8 De blir slagna av skräck,
plågor och kval griper dem,
de våndas som en barnaföderska.
Häpen stirrar den ene på den andre,
deras ansikten blossar som eldslågor.
9 Se, Herrens dag kommer,
fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede,
för att ödelägga landet
och utrota syndarna som bor där.
10 Ty himlens stjärnor och stjärnbilder
sänder inte mer sitt ljus.
Solen går upp mörk,
och månens ljus lyser inte.
11 Jag skall straffa världen för dess ondska,
de ogudaktiga för deras missgärning.
Jag skall göra slut på de stoltas övermod
och slå ner tyrannernas högmod.
12 Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,
en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
13 Därför skall jag få himlen att darra,
och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar -
genom Herren Sebaots förbittring,
på hans brinnande vredes dag.
14 Liksom en bortjagad gasell
och en fårhjord som ingen samlar
skall de vända hem, var och en till sitt folk,
och fly, var och en till sitt land.
15 Var och en som påträffas skall bli genomborrad,
var och en som grips skall falla för svärd.
16 Deras späda barn skall krossas inför deras ögon,
deras hus skall plundras och deras kvinnor våldtas.
17 Se, jag skall egga mederna mot dem,
de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.
18 Deras bågar fäller unga män,
de har inget förbarmande med fostret i moderlivet,
de har inget medlidande med barn.
19 Med Babel, rikenas krona,
kaldeernas vackra stolthet,
skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer skall det bli bebyggt,
från släkte till släkte skall det ligga obebott.
Ingen arab skall där slå upp sitt tält,
ingen herde slå läger med sin hjord.
21 Där skall öknens djur lägga sig ner,
dess hus skall fyllas av ugglor.
Där skall strutsar bo,
där skall getabockar hoppa omkring.
22 Schakaler skall tjuta i dess palats
och ökenhundar i de praktfulla slotten.
Dess tid kommer snart,
dess dagar skall inte fördröjas.
Sång över babelkungens fall
14 Herren skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 Folken skall ta dem och föra dem hem. Och Israels hus skall få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så skall deras fångvaktare bli deras fångar, och de skall råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig, 4 skall du stämma upp denna visa över kungen i Babel och säga:
"Hur har inte förtryckaren fått ett slut,
indrivningen av guld[a] en ände!
5 Herren har brutit sönder de ogudaktigas stav,
tyrannernas ris,
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där,
skall ingen komma och hugga ner oss.'
9 Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig när du kommer.
Det väcker upp de avlidnas andar för din skull,
alla jordens ledare.
Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.
10 Alla börjar de tala och säger till dig:
'Har också du blivit svag som vi?
Du har blivit som en av oss.'
11 Ner till dödsriket har din härlighet måst fara
och dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 Du sade i ditt hjärta:
'Jag skall stiga upp till himlen,
ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.
Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.[b]
14 Jag skall stiga upp över molnens höjder,
jag skall göra mig lik den Högste.'
15 Men ner till dödsriket blev du förd,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
'Är detta den man som kom jorden att darra
och kungariken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
han som aldrig släppte hem sina fångar?'
18 Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är bortkastad från din grav,
lik en föraktad gren,
täckt av dräpta män som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är lik ett förtrampat as.
20 Du skall inte som de få vila i en grav,
ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk.
Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.
21 Anställ ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte stå upp och ta jorden i besittning
och fylla landets yta med städer."
22 Jag skall resa mig upp emot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel både namn och kvarleva,
både barn och efterkommande,
säger Herren.
23 Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Profetia om Assyrien
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske,
det jag har beslutat skall bli verklighet.
25 Jag skall krossa Assur i mitt land,
på mina berg skall jag trampa ner honom.
Då skall hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras skuldror.
26 Detta är det beslut som är fattat om hela jorden,
detta är den hand som är uträckt över alla folk.
27 Ty Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 I det år då kung Ahas dog kom denna profetia:
29 Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att det ris som slog er är sönderbrutet,
ty från ormens rot skall en giftorm komma,
och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.
30 De utblottades förstfödda skall finna bete,
de fattiga skall vila i trygghet.
Men din rot skall jag döda genom hunger,
de som blir kvar av dig skall dräpas.
31 Jämra dig, du port! Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land smälter bort av ångest.
Ty ett rökmoln kommer norrifrån
och ingen blir efter i fiendernas led.
32 Vad skall man svara det främmande folkets sändebud?
- Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.
13 Det är nu tredje gången jag försöker komma till er.[a] Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras. [b] 2 Tidigare har jag talat[c] till dem som förut syndat liksom till alla andra. Trots att jag nu är frånvarande säger jag samma sak som om jag vore närvarande andra gången: Jag skall inte skona er när jag kommer igen. 3 Ni vill ju ha ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. 4 Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. 5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet. 8 Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen. 9 Vi är glada, när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni skall nå fram till allt större mognad. 10 Därför skriver jag detta när jag är borta från er, för att jag inte när jag är hos er skall behöva gå strängt fram i kraft av den fullmakt Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
11 Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er. 12 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er. 13 Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.
Psalm 57
Bön och lovsång i nöden
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
2 Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
3 Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig,
när jag smädas av mina förföljare. Sela.
Gud sänder sin nåd och sin sanning.
5 Min själ är omgiven av lejon,
jag måste ligga bland eldsprutare,
bland människor som har tänder
som spjut och pilar
och tungor skarpa som svärd.
6 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
7 De lägger ut nät för mina fötter,
min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
men de faller själva i den. Sela.
8 Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.
9 Vakna upp, min ära,
vakna upp psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11 Ty din nåd räcker upp till himlen
och din sanning ända upp till skyarna.
12 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.
9 Tala inte för en dåres öron,
han föraktar dina kloka ord.
10 Flytta inte en gammal gränssten
och gör inte intrång på de faderlösas åkrar.
11 Ty deras återlösare är stark.
Han skall föra deras talan mot dig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln