The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CEV. Switch to the CEV to read along with the audio.
Sions frälsning är Herrens verk
51 Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet,
ni som söker Herren.
Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna,
och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.
2 Se på er fader Abraham,
och på Sara som födde er.
Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom,
och jag välsignade och förökade honom.
3 Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje skall höras därinne,
tacksägelse och lovsångs ljud.
4 Tänk på mig, du mitt folk;
lyssna till mig, du min menighet.
Ty undervisning skall utgå från mig,
min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar skall döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 Lyft upp era ögon till himlen,
och se på jorden därunder.
Ty himlen skall försvinna som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
Men min frälsning skall förbli för evigt,
min rättfärdighet skall inte brytas ner.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten,
du folk, som har min undervisning i ditt hjärta.
Frukta inte för människors smädelser,
var inte rädd för deras hån.
8 Ty mal skall förtära dem som en klädnad,
mott skall äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet skall förbli för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka,
du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider.
Var det inte du som högg Rahab[a] i bitar,
som genomborrade havsvidundret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och som gjorde havsdjupen till en väg,
där de återlösta kunde gå fram?
11 Så skall Herrens friköpta vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skall komma över dem,
men sorg och suckan skall fly bort.
12 Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,
för människobarn som blir som torrt gräs,
13 att du glömmer Herren, din Skapare,
han som spände ut himlen och lade jordens grund,
och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,
eftersom han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han skall inte dö och läggas i graven,
han skall inte lida brist på bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
han som rör upp havet, så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
och övertäckt dig med min hands skugga
för att plantera himlen och grunda jorden
och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem,
du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare,
du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.
18 Av alla de söner hon hade fött
fanns ingen som ledde henne,
av alla de söner hon hade fostrat
fanns ingen som fattade henne vid handen.
19 Dubbel är den olycka som har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring, hunger och svärd
- hur skall jag[b] trösta dig?
20 Dina söner försmäktade,
de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät,
drabbade i fullt mått av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du eländiga,
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren, som är din Herre
och din Gud, som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand,
av min vredes bägare skall du inte längre dricka.
23 Jag skall sätta den i handen på dina plågare,
de som sade till dig:
"Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark
och till en gata för dem att gå på.
Glädjebudet om Sions återlösning
52 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion,
kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad,
ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig.
2 Skaka stoftet av dig,
stå upp och intag din plats, Jerusalem.
Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
3 Ty så säger Herren:
Ni har blivit sålda för intet,
därför skall ni också utan pengar bli återlösta.
4 Så säger Herren Herren:
Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten
och vistades där som främlingar.
Och Assur har förtryckt dem utan orsak.
5 Vad har jag nu här, säger Herren,
då man har fört bort mitt folk utan skäl?
Dess tyranner skränar, säger Herren,
och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag.
6 Därför skall mitt folk lära känna mitt namn,
därför skall det på den dagen förstå
att jag är den som säger: Se, här är jag!
7 Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg
när han kommer över bergen
och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter
och förkunnar frälsning
och säger till Sion:
"Din Gud är konung!"
8 Hör, dina väktare ropar med hög röst,
de jublar alla,
ty de skall med egna ögon få se
Herren vända tillbaka till Sion.
9 Brist ut i jubel tillsammans,
ni Jerusalems ruiner,
ty Herren tröstar sitt folk,
han återlöser Jerusalem.
10 Herren uppenbarar sin heliga arm inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.
11 Drag bort! Drag bort! Gå ut därifrån!
Rör inte vid något orent!
Gå ut från henne, rena er,
ni som bär Herrens kärl.
12 Ni skall inte gå ut med hast
och inte vandra bort som flyktingar,
ty Herren går framför er,
och Israels Gud avslutar ert tåg.
Herrens tjänares lidande och härlighet
13 [c] Se, min tjänare skall handla[d] vist.
Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.
14 Liksom många häpnade över dig,
så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns
och hans gestalt mer än andra människors.
15 Han skall bestänka[e] många folk.
Inför honom kommer kungar att förstummas,
ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem
och lära känna vad de aldrig har hört.
53 Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?
2 Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande,
lik en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi räknade honom för intet.
4 Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi höll honom för att vara hemsökt,
slagen av Gud och pinad.
5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade Herren på honom.
7 Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
8 Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar
att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
9 Bland de ogudaktiga fick han sin grav,
men hos en rik var han i sin död,
ty han hade ingen orätt gjort,
och svek fanns inte i hans mun.
10 Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer,
får han se avkomlingar och leva länge,
och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
11 Genom den vedermöda hans själ har utstått
får han se[f] och bli tillfreds.
Genom sin kunskap[g] förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga,
och deras skulder är det han som bär.
12 Därför skall jag ge honom de många[h] som hans del,
och de starka skall han få som byte,
eftersom han utgav sitt liv i döden
och blev räknad bland förbrytare,
han som bar de mångas synd
och trädde in i överträdarnas ställe.
5 1 Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. 3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike. 6 Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn. 7 Ha därför ingenting med dem att göra.
8 Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. 9 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 10 Och pröva vad som är Herren kärt. 11 Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 Vad sådana människor gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. 13 Men allt kommer i dagen, när det uppenbaras av ljuset, 14 ty allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det: "Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så skall Kristus lysa över dig."[a]
15 Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. 16 Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda. 17 Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 18 Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, 19 så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. 20 Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. 21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.
22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.
Kristen kärlek innebär offer
25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, 26 för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. 27 Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp,[b] utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, 30 eftersom vi är lemmar i hans kropp. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. [c] 32 Denna hemlighet är stor - jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.
19 Kom till min själ och återlös den,
friköp mig från mina fiender.
20 Du känner det hån,
den skam och vanära jag måste utstå.
Du ser alla mina ovänner.
21 Förakt har krossat mitt hjärta,
så att jag är sjuk.
Jag väntade på medlidande, men fann inget,
på tröstare, men ingen kom.
22 De gav mig galla att äta
och ättika att dricka i min törst.
23 Låt deras bord framför dem bli en snara
och en fälla för de säkra.
24 Låt deras ögon bli förmörkade så att de ej ser,
låt deras höfter ständigt vackla.
25 Utgjut din vrede över dem,
låt din vredesglöd hinna upp dem.
26 Låt deras gård bli öde,
låt ingen bo i deras hyddor.
27 Ty de förföljer den som du har slagit
och ordar om hur de plågas som du har sårat.
28 Lägg skuld till deras skuld,
låt dem inte få del av din rättfärdighet.
29 Låt dem utplånas ur de levandes bok,
låt dem inte bli uppskrivna bland de rättfärdiga.
30 Men jag är betryckt och plågad,
Gud, låt din frälsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sång
och upphöja honom med tacksägelse.
32 Det skall behaga Herren mer än någon tjur
eller något offerdjur med horn och klövar.
33 När de ödmjuka ser det skall de glädja sig.
Ni som söker Gud, era hjärtan skall leva!
34 Ty Herren lyssnar till de fattiga,
han föraktar inte sina fångna.
35 Himmel och jord skall prisa honom,
havet och allt som rör sig där.
36 Ty Gud skall frälsa Sion,
han skall bygga upp Juda städer.
De skall bo där och ta Sion i besittning.
7 Visheten är för hög för dåren,
i porten öppnar han ej sin mun.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln