The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Lovsång till Herren för hans seger
25 Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,
för du gör underbara ting,
dina rådslut från fordom
utför du med trofasthet och sanning.
2 Du har gjort stad till stenhög,
befäst stad till ruiner,
och främlingars fäste skall inte längre vara stad,
det skall aldrig mer byggas upp.
3 Därför skall det mäktiga folket ära dig,
de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.
4 Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.
Ty de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.
5 Som du kuvar hettan när det är som torrast,
så kuvar du främlingarnas larm.
Ja, som hettan dämpas av molnets skugga,
så dämpas de skoningslösas sång.
Herrens festmåltid
6 Herren Sebaot skall på detta berg
göra en festmåltid för alla folk,
en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner,
ja, med bästa vin, väl klarat.
7 Han skall på detta berg göra om intet
den slöja som beslöjar alla folk,
det täckelse som täcker alla folkslag.
8 Han skall för alltid göra döden om intet.
Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten,
sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.
Ty Herren har talat.
9 På den dagen skall man säga:
Se, här är vår Gud!
Honom väntade vi på,
han skall frälsa oss.
Ja, här är Herren som vi väntade på.
Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.
10 Ty Herrens hand skall vila över detta berg,
men Moab skall trampas ner i sitt eget land
liksom halm trampas ner i gödselhögen.
11 Hur han än där breder ut sina händer,
lik simmaren som simmar,
skall dock hans stolthet brytas ner
trots hans händers alla konster.
12 Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han omkull och förödmjukar,
han slår dem till jorden, ner i stoftet.
Lovsång
26 På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.
2 Öppna portarna,
så att ett rättfärdigt folk får tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,
i frid, ty på dig förtröstar han.
4 Förtrösta på Herren till evig tid,
ty Herren Herren är en evig klippa.
5 Han störtar ner dem som tronar i höjden,
den stolta staden förödmjukar han.
Han slår den till jorden,
han låter den komma ner i stoftet.
6 Den trampas ner under fötterna,
fattigas fötter, svagas steg.
7 Den rättfärdiges väg är jämn,
du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.
8 Ja, på dina domars väg, Herre,
väntar vi dig.
Till ditt namn och ditt pris
står vår själs längtan.
9 Min själ längtar efter dig om natten,
ja, anden i mig söker dig.
Ty när dina domar drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.
10 När den ogudaktige får nåd,
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
11 Herre, din hand är upplyft,
men de ser det inte.
De skall se din iver för folket och blygas,
ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.
12 Herre, du skall ge oss frid,
ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.
13 Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,
men bara genom dig prisar vi ditt namn.
14 De döda får inte liv igen,
de avsomnade står inte upp.
Därför har du gripit in och förgjort dem.
Du har fullständigt utplånat minnet av dem.
15 Du har förökat folket, Herre.
Du har förökat folket och bevisat dig härlig,
du har utvidgat landets alla gränser.
16 Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
17 Som en havande kvinna våndas,
då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades,
men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.
19 Dina döda skall bli levande,
mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
och jorden skall ge igen de avsomnade.
20 Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick,
till dess vreden har gått förbi.
21 Ty se, Herren kommer ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare för deras missgärning.
Jorden skall blottlägga sina blodskulder
och inte längre dölja sina dräpta.
Israel, Herrens vingård
27 På den dagen skall Herren med sitt hårda, stora och starka svärd,
straffa Leviatan, den snabba ormen,
och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda
draken[a] i havet.
2 Sjung på den dagen om den underbara vingården:
3 Jag, Herren, sköter om den,
ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den,
så att ingen skall skada den.
4 Jag hyser ingen vrede.
Hade jag törne och tistel att strida emot,
skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans,
5 såvida man inte sökte skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
Ja, fred må man sluta med mig.
6 I kommande dagar skall Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
De skall fylla hela världen med frukt.
7 Har han slagit Israel,
så som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel,
så som dess dråpare blev dräpta?
8 Nej, väl tillrättavisade han folket
när han förkastade och försköt det,
väl ryckte han bort det
med sin hårda vind på östanstormens dag.
9 Men därför blir också Jakobs missgärning försonad,
och detta blir följden av att deras synder tas bort:
Han gör alla altarets stenar lika kalkstenar
som smulas sönder.
Aseror och solstoder skall inte mer resas.
10 Den befästa staden är öde,
en folktom plats,
övergiven som en öken.
Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
11 När grenarna är torra bryter man av dem,
och kvinnor kommer och gör upp eld med dem.
Ty detta är ett folk utan förstånd.
Därför visar deras skapare dem inget förbarmande
och deras danare dem ingen barmhärtighet.
12 Det skall ske på den dagen att Herren inbärgar frukten
från den strida floden till Egyptens bäck,
och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.
13 Och det skall ske på den dagen
att man skall blåsa i ett stort horn,
och de som har varit försvunna i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land
skall då komma och tillbe Herren
på det heliga berget i Jerusalem.
Ve över Samaria
28 Ve dig, du stolta krona av Efraims druckna män,
du vissnande blomma av hans strålande härlighet
på bergskrönet ovanför de vinberusades bördiga dal.
2 Se, från Herren kommer en som är stark och mäktig,
lik en hagelskur, en förödande storm,
lik en flod med väldiga, översvämmande vatten,
som med makt slår allt till jorden.
3 Den stolta kronan av Efraims druckna män trampas då under fötterna.
4 Den vissnande blomman av hans strålande härlighet
på bergskrönet ovanför den bördiga dalen
skall bli som ett tidigt moget fikon före sommaren:
Så snart någon får syn på det slukar han det,
medan det ännu är i hans hand.
5 På den dagen skall Herren Sebaot bli en härlig krona
och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk.
6 Han skall bli en rättens ande för den som skipar rätt
och en styrka för dem som driver fienden på porten.
7 Men också dessa raglar av vin
och vinglar av starka drycker.
Både präst och profet raglar av starka drycker.
De är berusade av vin
och vinglar.
De raglar när de profeterar,
de stapplar när de skipar rätt.
8 Alla bord är täckta med vämjeliga spyor,
det finns ingen ren fläck.
9 "Vem kan han lära förstånd?
För vem förklarar han budskapet?
Dem som just är avvanda från modersmjölken,
nyss tagna från modersbröstet?
10 Ty det är bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där!"[b]
11 Ja, genom stammande läppar
och på främmande språk
skall han tala till detta folk,
12 han som en gång sade till dem:
"Här är viloplatsen, låt den trötte vila.
Här är vederkvickelse."
Men de ville inte höra.
13 Och Herrens ord blev för dem
"bud på bud, bud på bud,
ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där."
Så skall de, bäst de går,
falla baklänges och krossas,
bli snärjda och fångade.
10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. [a] 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. [b] 12 Men lagen säger inte "av tro", utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. [c] 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. [d] 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
Lagen upphäver ej löftet
15 Bröder, jag vill ta ett exempel från vardagen: inte ens en människas testamente som har vunnit laga kraft kan göras ogiltigt eller få något tillägg. 16 Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling [e] som är Kristus. 17 Vad jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs fyrahundratrettio år senare,[f] så att löftet skulle sättas ur kraft. 18 Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte.
19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.[g] 20 Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en.[h]
21 Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.
Psalm 61
Kungens bön om välsignelse
1 För sångmästaren, till stränginstrument, av David.
2 Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!
3 Från jordens ände ropar jag till dig,
ty mitt hjärta försmäktar.
För mig upp på en klippa som är högre än jag.
4 Ty du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.
5 Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.
6 Du, Gud, hör mina löften,
du ger mig det arv som tillhör dem
som fruktar ditt namn.
7 Du förökar kungens dagar,
hans år skall vara från släkte till släkte.
8 Han skall sitta på sin tron inför Gud för evigt.
Låt din nåd och sanning bevara honom.
9 Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn
och infria mina löften dag efter dag.
17 Låt inte ditt hjärta avundas syndare,
utan sträva alltid efter Herrens fruktan.
18 Förvisso har du då en framtid,
och ditt hopp skall ej bli om intet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln