The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CEV. Switch to the CEV to read along with the audio.
Jesajas profetia
37 När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände överhovmästaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda. 4 Kanske skall Herren, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger Herren: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. 7 Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."
8 Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. 9 Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia med detta budskap: 10 "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand. 11 Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad! 12 Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? 13 Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"
Hiskias bön
14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: 16 " Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden. 17 Herre, böj ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord, som han har talat för att håna den levande Guden. 18 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla länder, också sitt eget land. 19 Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 20 Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren,[a] endast du."
21 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Därför att du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien, 22 är detta det ord som Herren har talat om honom:
Hon föraktar dig och hånar dig,
jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig,
dottern Jerusalem.
23 Vem har du hånat och hädat,
mot vem har du upphöjt din röst
och högmodigt lyft upp dina ögon?
Jo, mot Israels Helige.
24 Genom dina tjänare hånade du Herren,
när du sade: "Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar
och utvalda cypresser.
Jag trängde fram till dess högsta höjder
och dess frodiga skog.
25 Jag grävde brunnar och drack vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."
26 Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar bestämde det,
och nu har jag låtit det komma.
Du fick makt att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
27 Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta och stod med skam.
Det gick med dem som med gräset på marken
och den späda grönskan,
som med gräset på taken
och som säden som förbränns
innan det växer upp.
28 Jag vet om du sitter,
om du går ut eller kommer in,
och hur du rasar mot mig.
29 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
skall jag sätta min krok i din näsa
och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg som du kom.
30 Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 31 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill. 32 Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta. 33 Därför säger Herren så om kungen i Assyrien:
Han skall inte komma in i denna stad
eller skjuta någon pil ditin.
Han skall inte närma sig den bakom en sköld
eller kasta upp en vall mot den.
34 Han skall vända tillbaka samma väg han kom.
In i denna stad skall han inte komma, säger Herren.
35 Ty jag skall skydda och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull."
Sanheribs fall
36 Och Herrens ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar. 37 Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve. 38 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Hiskias sjukdom och lovsång
38 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna." 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 "O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid. 6 Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. 7 Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt: 8 Se, jag skall låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått.
9 En sång skriven av Hiskia, Juda kung, sedan han hade varit sjuk och blivit frisk igen:
10 Jag sade: I mina bästa dagar
går jag in genom dödsrikets portar.
Jag berövas återstoden av mina år.
11 Jag sade: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land.
Hos dem som bor i förgängelsen
får jag inte mer se människor.
12 Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån mig
som en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
13 Jag ropar på hjälp ända till morgonen.
Som ett lejon krossar han alla mina ben.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
14 Jag låter som en svala, som en trana,
jag kuttrar som en duva.
Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden:
" Herre, jag är betryckt tag dig an min sak!"
15 Vad skall jag säga?
Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
Stilla får jag nu leva alla mina år
på grund av min själs bedrövelse.
16 Herre, trots sådana ting lever människor,
och genom allt sådant hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk och låter mig leva.
17 Se, det som var så bittert för mig blev till nytta.
I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop,
ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.
18 Dödsriket tackar dig inte,
döden prisar dig inte.
De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.
19 Den levande, den som lever, tackar dig,
så som jag gör i dag.
En far gör din trofasthet känd för barnen.
20 Herren skall frälsa mig,
och mina sånger skall vi spela
i alla våra livsdagar i Herrens hus.
21 Och Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia sade: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"
Bär varandras bördor
6 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3 Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. 4 Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra. 5 Ty var och en skall bära sin egen börda. 6 Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. 7 Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. 8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. 9 Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. 10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.
Inte omskärelse utan ny skapelse
11 Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand. 12 Alla som vill ha gott anseende genom något yttre försöker tvinga er till omskärelse, och detta bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi kors. 13 Ty de som låter omskära sig[a] kan inte ens själva hålla lagen, men de vill att ni skall låta omskära er, för att de skall kunna skryta med att ni är omskurna. 14 För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. 15 Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse. 16 Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, ja, över Guds Israel. 17 Nu må ingen plåga mig längre, eftersom jag bär Jesu märken[b] på min kropp. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen.
Psalm 65
Guds godhets rikedom
1 För sångmästaren, en psalm av David, en sång.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion,
till dig får man infria löften.
3 Du som hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 Syndiga gärningar är mig övermäktiga,
du är den som sonar våra överträdelser.
5 Salig är den som du utväljer
och låter komma dig nära,
han får bo i dina gårdar.
Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 Du bönhör oss i rättfärdighet
med gärningar som väcker förundran,
du, vår frälsnings Gud,
som är en tillflykt för alla jordens ändar
och för havet i fjärran.
7 Du gör bergen fasta genom din kraft,
du är rustad med makt.
8 Du stillar havens brus,
deras böljors brus och folkens larm.
9 De som bor vid jordens ändar
häpnar för dina tecken,
österland och västerland uppfyller du med jubel.
10 Du tar dig an jorden och vattnar den,
du gör den mycket rik.
Guds källa har vatten till fyllest.
Du skaffar säd åt människorna,
när du så bereder jorden.
11 Dess fåror vattnar du
och jämnar det som är upplöjt.
Med regnskurar mjukar du upp jorden
och välsignar det som växer på den.
12 Du kröner året med ditt goda,
dina fotspår dryper av fetma.
13 Betesmarkerna i öknen dryper,
höjderna klär sig i glädje.
14 Ängarna är fulla av hjordar,
dalarna är täckta med säd.
Man höjer jubelrop och sjunger.
24 Jubel fyller den rättfärdiges far,
en vis son skänker glädje.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln