The Daily Audio Bible

Profetens kallelse

6 I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. ² Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. ³ Och den ene ropade till den andre:

⁴ Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök. ⁵ Då sade jag:

⁶ Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. ⁷ Med det rörde han vid min mun och sade:

⁸ Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" ⁹ Han sade: "Gå och säg till detta folk:

¹¹ Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:

Ett budskap till kung Ahas

7 När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände sig att Resin, kungen i Aram, och Remaljas son Peka, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det, men de förmådde inte inta staden. ² När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, skälvde Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd skälver för vinden.

³ Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Sear-Jasub^[a] och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, ⁴ och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede. ⁵ Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: ⁶ Låt oss dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där. ⁷ Men så säger Herren Herren:

Tecknet Immanuel

¹⁰ Herren talade åter till Ahas och sade: ¹¹ "Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." ¹² Men Ahas svarade: "Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren."

¹³ Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? ¹⁴ Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.^{[c] 15} Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda. ¹⁶ Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet. ¹⁷ Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.

¹⁸ Det skall ske på den dagen att Herren skall locka på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. ¹⁹ De skall alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. ²⁰ På den dagen skall Herren med en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden^[d] - nämligen Assyriens kung - låta raka av allt hår både på huvudet och nertill, ja, också skägget skall den ta bort.

²¹ På den dagen skall en kviga ur hjorden och två får vara vad en man föder upp. ²² Men han skall få mjölk i sådan mängd att han kan leva av gräddmjölk. Ty alla som finns kvar i landet skall leva av gräddmjölk och honung. ²³ Och det skall ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver, skall det växa tistel och törne. ²⁴ Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara täckt med tistel och törne. ²⁵ Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan, skall man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där skall man släppa lös oxar, och marken skall trampas ner av får."

Apostelns försvarstal

¹⁶ Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men när ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre, så att också jag kan berömma mig lite. ¹⁷ Vad jag nu säger, det säger jag inte som Herren skulle säga utan som i dårskap, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig. ¹⁸ Eftersom många berömmer sig själva, vill också jag göra det. ¹⁹ Ni står gärna ut med dårar, ni som är så kloka. ²⁰ Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet. ²¹ Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga till det.

Men vad andra vågar skryta med - jag talar som en dåre - det vågar jag också. ²² Är de hebreer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också. ²³ Är de Kristi tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. ²⁴ Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett,^{[a] 25} tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. ²⁶ Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, ²⁷ allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. ²⁸ Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna. ²⁹ Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver? ³⁰ Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. ³¹ Herren Jesu Gud och Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. ³² I Damaskus lät kung Aretas^[b] ståthållare bevaka staden för att gripa mig. ³³ Och från en öppning firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.

Psalm 54

Bön om räddning från fiender

¹ För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David, ² när sifiterna kom och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."