The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig upp,
nu vill jag visa min höghet.
11 Med halm går ni havande, och ni föder strå.
Er ande är en eld som kommer att förtära er.
12 Folken skall förbrännas till kalk,
likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort.
Ni som är nära, lär känna min makt.
14 Syndarna i Sion blir förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"
15 Den som vandrar i rättfärdighet
och talar vad rätt är,
den som föraktar det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
för att inte höra om blodsgärningar
och sluter sina ögon för att inte se det onda,
16 han skall bo på höjderna,
klippfästen skall vara hans värn.
Sitt bröd skall han få,
vatten skall aldrig fattas honom.
17 En kung i sin skönhet skall dina ögon se,
de skall blicka ut över ett vidsträckt land.
18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka
på förskräckelsens tid:
"Var är nu skrivarna,
var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Dina ögon skall skåda Jerusalem,
en säker boning,
ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor skall ingen enda brista.
21 Ty där skall Herren vara i sitt majestät.
Han skall vara för oss
som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror skall där gå fram,
inget mäktigt skepp färdas däröver.
22 Ty Herren är vår domare.
Herren är vår lagstiftare.
Herren är vår konung.
Han är den som frälsar oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
Då skall mycket rövat gods utskiftas,
även de lama skall då ta byte.
24 Och ingen av invånarna skall säga: "Jag är sjuk."
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Guds dom över Edom och andra folk
34 Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag.
Jorden och allt som är på den må höra,
världen och allt som växer där.
2 Ty Herrens vrede är riktad mot alla hednafolk,
hans förbittring mot alla deras härskaror.
Han överlämnar dem till undergång,
han utlämnar dem till slakt.
3 Deras slagna skall kastas bort,
stank stiger upp från deras döda kroppar,
bergen flyter av deras blod.
4 Himlens hela härskara förgås,
himlarna rullas ihop som en bokrulle.
Hela dess härskara faller förvissnad ner
som vissnade löv från vinrankan,
som vissnade blad från fikonträdet.
5 Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himlen.
Se, det far ner över Edom,
över folket för min förbannelse
för att bli det till dom.
6 Herrens svärd dryper av blod,
det är dränkt i fett,
i lamms och bockars blod,
i talg från baggars njurar.
Ty Herren har ett offer i Bosra,
en stor slakt i Edoms land.
7 Också vildoxar slaktas,
liksom oxar och starka tjurar.
Deras land dricker sig rusigt av blod,
deras jord blir dränkt av fett.
8 Ty dagen för Herrens hämnd kommer,
ett vedergällningens år då han utför Sions sak.
9 Då blir Edoms bäckar förvandlade till tjära
och dess jord till svavel,
dess land blir till brinnande tjära.
10 Varken natt eller dag skall den branden slockna,
ständigt skall röken av den stiga upp.
Från släkte till släkte skall landet ligga öde,
aldrig i evighet skall någon vandra där.
11 Pelikaner och hägrar skall ta det i besittning,
uvar och korpar bo där.
Han skall spänna linor och lod över det
till förödelse och ödeläggelse.
12 Av dess ädlingar skall ingen finnas kvar
som kan utropa någon till kung.
Alla dess furstar blir till intet.
13 Dess palats fylls av törne,
nässlor och tistlar växer i dess borgar.
Det blir en boning för ökenhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14 Öknens vilddjur möter de tjutande ökendjuren,
raggiga bockar bräker till varandra.
Tornugglan kan där slå sig till ro och finna en viloplats åt sig.
15 Där ordnar pilormen sitt bo och lägger sina ägg,
kläcker ut ynglet och samlar det i sitt beskydd.
Där kommer gamarna tillsammans,
den ena efter den andra.
16 Efterforska i Herrens bok och läs!
Inte ett enda av dessa djur skall utebli,
det ena skall inte sakna det andra.
Ty det är hans mun som befaller det
och hans Ande som samlar dem.
17 Det är han som kastar lott för dem,
hans hand tilldelar dem deras mark efter mätsnöre.
För alltid skall de ha den till besittning,
från släkte till släkte skall de bo där.
Frälsningen - den heliga vägen
35 Öknen och ödemarken skall glädja sig,
hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.
2 Den skall blomstra skönt och fröjda sig,
ja, fröjda sig och jubla.
Libanons härlighet skall ges åt den,
Karmels och Sarons prakt.
De skall få se Herrens härlighet,
vår Guds majestät.
3 Stärk kraftlösa händer,
styrk vacklande knän.
4 Säg till de försagda:
"Var starka, frukta inte!"
Se, er Gud kommer med hämnd,
vedergällning kommer från Gud.
Han kommer själv och frälsar er.
5 Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron upplåtas.
6 Den lame skall hoppa som en hjort,
den stummes tunga skall jubla.
Ty vatten skall bryta fram i öknen,
strömmar på hedmarken.
7 Den glödande sanden skall bli en sjö,
den torra marken vattenrika källor.
Där schakalerna har sina lyor
skall det växa säv, vass och bambu.
8 En banad väg, en vandringsled, skall gå där,
och den skall kallas "den heliga vägen".
Ingen oren skall färdas på den,
men den är till för dem.[a]
De som vandrar den vägen skall inte gå vilse,
även om de är dårar.
9 Lejon skall inte finnas där,
rovdjur skall inte komma dit.
De skall inte finnas där,
men de återlösta skall färdas på den.
10 Herrens friköpta skall vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje skall kröna deras huvuden.
Fröjd och glädje skall de få,
sorg och suckan skall fly bort.
Assyriernas hot mot Jerusalem
36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår[b] drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem. 2 Från Lakish skickade han Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
3 Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. 4 Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? 5 Jag säger: Det är bara prat att du skulle veta råd och ha makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? 6 Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom. 7 Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud. Var det då inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe? 8 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem. 9 Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! 10 Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? Herren sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det!"
11 Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren." 12 Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte i stället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?" 13 Därefter steg Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. 15 Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren, när han säger: Herren skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand.
16 Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 Låt inte Hiskia förleda er, när han säger: Herren skall rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilken bland dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?" 21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte."
22 Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
13 Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. [a] 15 Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.
Köttets gärningar och Andens frukt
16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.[b] 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden. 26 Låt oss inte söka tom ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.
Psalm 64
Bön om beskydd mot onda anslag
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Gud, hör min röst när jag klagar,
bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
3 Göm mig för de ondas hemliga planer,
för ogärningsmännens larmande hop.
4 Ty de gör sina tungor skarpa som svärd,
bittra ord lägger de an som pilar
5 för att i hemlighet skjuta på den oskyldige.
Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta.
6 De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt,
de talar om hur de skall lägga ut snaror.
De säger: "Vem skulle se oss?"
7 De smider sina onda planer och säger:
"Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!"
Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.
8 Då skjuter Gud en pil mot dem,
plötsligt blir de sårade.
9 De bringas på fall av sina egna tungor,
alla som ser dem skakar på huvudet.
10 Människorna grips av skräck,
de förkunnar vad Gud har gjort,
de inser att det är hans verk.
11 Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.
23 Förvärva sanning och sälj den inte,
förvärva vishet, fostran och insikt.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln