The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Dom över Israel genom Assyrien
8 Herren sade till mig: "Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas."[a] 2 Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.
3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-salal Has-bas. 4 Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."
5 Herren talade åter till mig. Han sade: 6 "Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son, 7 se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder. 8 Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel."
9 Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas.
Lyssna, alla länder i fjärran.
Rusta er, ni skall ändå krossas.
Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.
10 Gör upp planer, de går ändå om intet.
Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas.
Ty Gud är med oss.[b]
11 Så sade Herren till mig, när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12 Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar och bäva inte för det. 13 Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för. 14 Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 Många bland dem skall snubbla, falla och krossas, snärjas och tas till fånga.
16 Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen[c] bland mina lärjungar. 17 Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.
19 När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?" 20 "Till Guds undervisning, till vittnesbördet!" Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem. 21 De skall dra igenom landet, hårt ansatta och hungrande. Och när de hungrar skall de brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De skall vända blicken uppåt och de skall se ner på jorden, 22 men se, där är bara nöd och mörker, en natt full av ångest. De är utkastade i det tätaste mörker.
Ett barn blir oss fött
9 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,[d] hednafolkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkret
skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
3 Det folk som du inte givit[e] stor glädje,
låter du bli talrikt.
De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
4 Ty deras bördors ok,
deras skuldrors gissel
och deras plågares stav
bryter du sönder liksom i Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod
skall brännas upp och förtäras av eld.
6 Ty ett barn blir oss fött,
en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud,
Evig Fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid.
Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.
Herrens vrede mot Israel
8 Herren sänder ett ord mot Jakob,
och det slår ner i Israel.
9 Allt folket får erfara det,
Efraim och Samarias invånare,
de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:
10 "Tegelstenar har fallit,
men vi skall bygga med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har man huggit ner,
men vi sätter cedrar i deras ställe."
11 Herren reser upp Resins ovänner mot dem
och uppeggar deras fiender,
12 arameerna från den ena sidan,
filisteerna från den andra,
och de skall sluka Israel med glupska gap.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
13 Ty folket vänder inte om
till honom som slår dem.
Herren Sebaot söker de inte.
14 Därför skall Herren hugga av från Israel
både huvud och svans,
både palmtopp och sävstrå,
allt på en dag.
15 De äldsta och högst uppsatta är huvudet,
profeten som talar lögn är svansen.
16 Ty detta folks ledare för det vilse,
och de som låter sig ledas går i fördärvet.
17 Därför kan Herren inte glädja sig
över deras unga män,
eller förbarma sig
över deras faderlösa och änkor.
Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont,
varje mun talar dårskap.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
18 Ja, ogudaktigheten brinner som en eld,
den förtär tistel och törne.
Den antänder snårskogen
så att den går upp i höga virvlar av rök.
19 Genom Herren Sebaots vrede
står landet i brand,
och folket är som ved för elden.
Ingen skonar sin broder.
20 Man river åt sig till höger
men förblir hungrig,
man tar för sig till vänster
men blir inte mätt.
Var och en äter köttet på sin egen arm:
21 Manasse äter Efraim och Efraim Manasse.
Tillsammans angriper de Juda.
Med allt detta upphör inte hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
Apostelns syner och uppenbarelser
12 Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren. 2 Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. - 3 Jag vet att den mannen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det - 4 att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala. 5 Av den mannen vill jag berömma mig, men av mig själv vill jag inte berömma mig utom av min svaghet. 6 Om jag ville berömma mig, skulle jag ändå inte vara en dåre, jag skulle ju bara säga sanningen. Men jag avstår, för att ingen skall tänka högre om mig än man gör, när man ser och hör mig. 7 Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. 8 Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, 9 men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. 10 Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Psalm 55
Bön på grund av falska vänner
1 För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David.
2 Lyssna, Gud, till min bön,
dölj dig inte när jag ber om nåd.
3 Hör på mig och svara mig!
I mitt bekymmer är jag utan ro
och måste klaga,
4 när fienden ropar,
när den ogudaktige skriar.
Ty de vältrar ondska över mig,
i sin vrede förföljer de mig.
5 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst,
dödens fasor faller över mig.
6 Fruktan och bävan drabbar mig,
förfäran lamslår mig.
7 Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan!
Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
8 Långt bort skulle jag fly,
jag skulle bosätta mig i öknen. Sela.
9 Jag skulle skynda mig att söka skydd
undan stormvind och oväder.
10 Förvirra dem, Herre,
gör deras tungor oense,
ty våld och strid ser jag i staden.
11 Dag och natt går de omkring den,
uppe på dess murar.
Ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
förtryck och svek viker ej från dess torg.
13 Det är inte en fiende som hånar mig,
det kunde jag stå ut med.
Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig,
för honom kunde jag gömma mig.
14 Men det är du, min jämlike,
min vän och förtrogne -
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.
16 Låt döden komma över dem,
låt dem fara levande ner i dödsriket,
ty ondska råder i deras boning,
i deras hjärta.
17 Men jag ropar till Gud,
och Herren skall frälsa mig.
18 Afton, morgon och middag
vill jag sucka och klaga,
och han skall höra min röst.
19 Han friköper min själ och ger den frid
så att de inte kan komma mig nära,
ty de är många som står mig emot.
20 Gud skall höra mig och förödmjuka dem,
han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela.
Ty de ändrar sig inte,
de fruktar inte Gud.
21 Den mannen bär hand på sina vänner,
han bryter sitt förbund.
22 Orden i hans mun är halare än smör,
men stridslust fyller hans hjärta.
Hans ord är lenare än olja,
ändå är de dragna svärd.
23 Kasta din börda på Herren,
han skall uppehålla dig.
Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.
24 Du Gud skall störta dem ner
i fördärvets grop.
De blodtörstiga och falska
skall inte nå sin halva ålder.
Men jag förtröstar på dig.
4 Slit inte ut dig för att bli rik,
var klok nog att avstå från det.
5 Far inte med blicken efter det som ingenting är,
ty det gör sig vingar
och flyger som örnen mot himlen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln